Full förståelse

Gomorron. Jag har full förståelse för att folk som inte fått sova gör galna saker. Igår kväll trodde jag att jag skulle behöva tas in på hispan, så trött var jag. Jag bara satt och grät. Orkade inte med mig själv eller något annat. Jag hade försökt få hjälp hela dagen, men fick ingen.

Först ringde jag till dagnumret för primärvårdsakuten, men de hänvisade till kvällsnumret som öppnade kl 17. Ringde också till pappa, för att se om han kunde ringa in något. Via Facebook hade jag fått tipset om ett lugnande preparat (ett antihistamin faktiskt) som heter Atarax, som inte är beroendeframkallande, och inte så tungt som vanliga sömnpiller. Jag tål inte vanliga sömnpiller, så jag är väldigt anti till att ta sådana. Visserligen får man sova (förhoppningsvis) men mer än 24 h efteråt är helt förstörda. Pappa kunde inte ringa in något, för sedan apoteksreformen eller vad man skall kalla det, så har alla läkare i hela Sverige ETT telefonnummer att ringa. För det första är det ett helvete att få tag på själva telefonnumret, sen om man får tag i det så kan man få sitta timmar i kö.

Satsade alltså på att få tag i dem på primärvårdsakuten kl 17. Ringde dit precis när de öppnat, och sköterskan var tveksam, men skulle återkomma snart. 1,5 h senare ringde hon och sa att de inte kunde skriva ut något, inte ens om jag tog mig dit. Det var min vårdcentral jag skulle vända mig till. GAHHH! Ytterligare en natt utan sömn alltså. Då brast allt för mig och jag bara grät.

Pappa hade föreslagit att jag skulle dricka något starkt. Sa först att jag inte hade något, sen kom jag på Rakin jag köpte med mig hem från Kreta. Tog några rejäla klunkar och la mig i soffan. Fick sova 1 h. Hurra. Not. Summa summarum så fick jag ändå sova 6 h i natt, visserligen inte i längre bitar än 1 h och så vakenhet däremellan, men jämfört med igår kväll känns det som om livsandarna har återvänt.

Nu klockan 7 ringde jag vårdcentralen, då öppnas deras telefonsvarare. De skall enligt uppgift ringa tillbaka kl 8.40. Hoppas, hoppas de tar emot mig nu, för annars blir jag tokig. Pappa hade kunnat posta ett recept igår så jag hade det idag, men det tänkte vi inte på. De skall ner till stan i morgon, så senast då får jag ett recept i alla fall. Sen kan det ju också vara så att inte ens det hjälper...

Den stora frågan är varför det alltid blir så här när jag är sjuk. Jag är inte orolig eller stressad. Inga dåliga minnen eller något sånt som poppar upp. Det har bara alltid varit så här. Skulle vara bra att hitta något sätt att ta mig ur denna onda cirkel, för givetvis blir det värre för varje natt jag inte sover. Om nu Atarax hjälper så kan jag ju ta en tablett mycket tidigare och inte hamna i denna sömnlösa cirkel...

För övrigt blev ingenting gjort under gårdagen. Jobbade 1 h, men det var allt. Har massa jobb som ligger här på mitt skrivbord, som jag fick levererat för ett par dagar sen, men jag har inte orkat kolla på det. Förkylningen är mycket bättre nu i alla fall, alltid något!

Lillebror var just här och lämnade en påse och hämtade en nyckel. Firmafest med jobbet ikväll, så han skall sova över här. Han ramlar väl in någon gång efter midnatt. Då sover jag förhoppningsvis, men vi kan umgås lite i morgon bitti.

Termometern står just nu på -18°C, otroliga siffror för denna delen av landet. Och här sitter jag och hoppas på att få gå ut (d.v.s. att jag får en tid på vårdcentralen)...

Ha en bra fredag!