Gomorron. Jag vågar knappt säga det, är väl lite "superstitious" (vad katten heter det på svenska?), men jag har sovit så förbaskat bra de senaste nätterna. Sista natten i Ellös, lördag natt, fick jag ju sova ostört för en viss gammal dam, och sen när vi kom hem fortsatte det "braiga" uppförandet. Nu kom jag på vad det heter, skrockfull! Vilken skillnad det är om man blir väckt 5-15 ggr på en natt, eller inte.
Japp, jag kom iväg till gymmet igår, därav nöjdheten. Och aj vad jag är öm i kroppen idag. Och stel. I vilket fall som helst så kände jag hur latmasken började bita mig i baken igår, ju närmare arbetsdagens slut vi kom. Så jag frågade kollegan I-M, vars man (också kollega) just åkt till Italien, om hon ville följa med. Efter viss tvekan sa hon ja. Absolut bästa sätt att hindra sig själv från att backa från en sak är att se till att någon annan följer med :) Direkt hem från jobbet, rota fram träningsskorna och kläder, i med lite mat och så iväg. 17.10 möttes vi i omklädningsrummet.
Konstigt nog hittade vi våra träningskort i högen bland alla som är där lite oftare än vi... Min senaste notering var från 11 maj, I-M's var från april... Tur att vi hittade korten, för där stod inställningar och vikter på alla "våra" maskiner. Vi hade några som var gemensamma och andra som inte var det. Vi började på samma maskin och sen delade vi på oss. Jag körde 12 maskiner, 3 x 15 på nästan allt. Förvånande nog klarade jag samma vikter som de jag hade när jag var där senast.
En maskin var ny, den var lite läskig. Man klättrade upp och la höften på en mjuk kudde. Benen satte man fast mellan 2 korvar. Hela överkroppen var fri, och så skulle man göra "armhävningar". Det kändes som om hela maskinen skulle tippa framåt... Den där är nog väldigt bra för mig för jag behöver verkligen stärka mina ryggmuskler. Jag har börjat sjunka ihop så mycket när jag sitter.
Vi svettades i alla fall en timme och har nu en date där vi skall FÖRSÖKA gå varje onsdag direkt efter jobbet. Det är ju riktigt roligt på gymmet, det har jag alltid tyckt, men jag brukar ha väldigt svårt att komma iväg. Och jag får tänka på att jag inte "övergör" något. Nog ett bra beslut att inte simma och gymma samma dag. Och det var en övning igår som jag kände tog i axeln med en gång, på fel sätt, den slutade jag med.
Jag bestämde mig också igår för att bryta attacken, 1-2 dagar före jag planerat. Jag har inte fått några resultat denna gången, så varför plåga sig? Det är väl egentligen inte så konstigt eftersom jag körde 5 dagar för 6 veckor sedan. Denna artikel är väldigt intressant.
Där står det så här (orkar inte översätta till svenska):
I think the best way to deal with any lapse is not to make a big deal of it and not to knock yourself out over it. You are not a bad person because you’ve just eaten a donut and you certainly don’t have to punish yourself by skipping a meal or following your diet very harshly. A lot of people following the Dukan Diet think they need to do another Attack Phase or add in some extra PP days where they only eat pure protein to make up for their slip.
Så jag fortsätter som om ingenting har hänt. Efter träningen igår var jag och köpte grönsaker. Idag blir det sallad till maten. Det har jag saknat. På Ellös var det sallad varje dag (försökte köra så strikt Dukan-mat som möjligt, men åt sallad och drack vin).
I morgon sent på kvällen (21.30 eller nått, sent för mig) får jag besök! En tjej, Anna, jag har lärt känna via en Dukangrupp. Vi kände direkt att vi skulle kunna trivas ihop. Vi är också lika tokiga båda två i Downton Abbey, så det började med att jag skämtade om att vi skulle ha ett maraton. Sen blev det så att hon bokade biljett och i morgon kommer hon. Lite våghalsigt kan tyckas, att vi skall spendera 2 dygn tillsammans när vi aldrig träffats tidigare, men det är inte så lätt att bara bjuda på en fika när hon kommer ända från Norrköping... Jag tror vi kommer att trivas ypperligt tillsammans. I värsta fall får vi väl glo på Downton Abbey hela helgen :)
Nu skall jag ta min ömmande kropp och linka ut i köket och fixa mat till mig och Cornelia. Idag är det förresten terminsstart för psykologen. Börjar få lite panik där, för det är bara denna terminen kvar också. Jag känner mig inte alls redo att släppa den kontakten. Jag är så himla trögstartad, känns inte som om jag har kommit igång än...
Ha en bra torsdag!
Japp, jag kom iväg till gymmet igår, därav nöjdheten. Och aj vad jag är öm i kroppen idag. Och stel. I vilket fall som helst så kände jag hur latmasken började bita mig i baken igår, ju närmare arbetsdagens slut vi kom. Så jag frågade kollegan I-M, vars man (också kollega) just åkt till Italien, om hon ville följa med. Efter viss tvekan sa hon ja. Absolut bästa sätt att hindra sig själv från att backa från en sak är att se till att någon annan följer med :) Direkt hem från jobbet, rota fram träningsskorna och kläder, i med lite mat och så iväg. 17.10 möttes vi i omklädningsrummet.
Konstigt nog hittade vi våra träningskort i högen bland alla som är där lite oftare än vi... Min senaste notering var från 11 maj, I-M's var från april... Tur att vi hittade korten, för där stod inställningar och vikter på alla "våra" maskiner. Vi hade några som var gemensamma och andra som inte var det. Vi började på samma maskin och sen delade vi på oss. Jag körde 12 maskiner, 3 x 15 på nästan allt. Förvånande nog klarade jag samma vikter som de jag hade när jag var där senast.
En maskin var ny, den var lite läskig. Man klättrade upp och la höften på en mjuk kudde. Benen satte man fast mellan 2 korvar. Hela överkroppen var fri, och så skulle man göra "armhävningar". Det kändes som om hela maskinen skulle tippa framåt... Den där är nog väldigt bra för mig för jag behöver verkligen stärka mina ryggmuskler. Jag har börjat sjunka ihop så mycket när jag sitter.
Vi svettades i alla fall en timme och har nu en date där vi skall FÖRSÖKA gå varje onsdag direkt efter jobbet. Det är ju riktigt roligt på gymmet, det har jag alltid tyckt, men jag brukar ha väldigt svårt att komma iväg. Och jag får tänka på att jag inte "övergör" något. Nog ett bra beslut att inte simma och gymma samma dag. Och det var en övning igår som jag kände tog i axeln med en gång, på fel sätt, den slutade jag med.
Jag bestämde mig också igår för att bryta attacken, 1-2 dagar före jag planerat. Jag har inte fått några resultat denna gången, så varför plåga sig? Det är väl egentligen inte så konstigt eftersom jag körde 5 dagar för 6 veckor sedan. Denna artikel är väldigt intressant.
Där står det så här (orkar inte översätta till svenska):
I think the best way to deal with any lapse is not to make a big deal of it and not to knock yourself out over it. You are not a bad person because you’ve just eaten a donut and you certainly don’t have to punish yourself by skipping a meal or following your diet very harshly. A lot of people following the Dukan Diet think they need to do another Attack Phase or add in some extra PP days where they only eat pure protein to make up for their slip.
This is probably one of the worst thing they could do as it could slow down their metabolism. Restricting your food intake sends your body into a flat spin and it takes every step it can to keep you alive through the famine it now believes you are living through. It desperately tries to hang onto your fat reserves and if possible lay down even more so it will be sending messages to try to get you eat that will be even more difficult to resist and it could even end up with you falling off your diet altogether.
The best way to deal with any lapse is to draw a line under it and then continue with your diet as if nothing had happened. The most you should do if you are following the Dukan Diet is to cut out your two daily tolerated items for a couple of days and try to fit in an extra 20 minutes or so of walking
Så jag fortsätter som om ingenting har hänt. Efter träningen igår var jag och köpte grönsaker. Idag blir det sallad till maten. Det har jag saknat. På Ellös var det sallad varje dag (försökte köra så strikt Dukan-mat som möjligt, men åt sallad och drack vin).
I morgon sent på kvällen (21.30 eller nått, sent för mig) får jag besök! En tjej, Anna, jag har lärt känna via en Dukangrupp. Vi kände direkt att vi skulle kunna trivas ihop. Vi är också lika tokiga båda två i Downton Abbey, så det började med att jag skämtade om att vi skulle ha ett maraton. Sen blev det så att hon bokade biljett och i morgon kommer hon. Lite våghalsigt kan tyckas, att vi skall spendera 2 dygn tillsammans när vi aldrig träffats tidigare, men det är inte så lätt att bara bjuda på en fika när hon kommer ända från Norrköping... Jag tror vi kommer att trivas ypperligt tillsammans. I värsta fall får vi väl glo på Downton Abbey hela helgen :)
Nu skall jag ta min ömmande kropp och linka ut i köket och fixa mat till mig och Cornelia. Idag är det förresten terminsstart för psykologen. Börjar få lite panik där, för det är bara denna terminen kvar också. Jag känner mig inte alls redo att släppa den kontakten. Jag är så himla trögstartad, känns inte som om jag har kommit igång än...
Ha en bra torsdag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar