Jag får göra ett blogginlägg per dag, annars blir det för mycket bilder. Så då börjar vi väl med fredagen då. Resdagen. Det var ett väldigt långt dygn. 24+9 timmar långt... (jag ber om ursäkt om jag upprepar mig, men jag tror bara jag skrivit nedanstående på Facebook...)
Jag startade hemifrån klockan 02. Taxin var där tidigare så jag var inne på Centralen redan kvart över. Bussen skulle gå 10 i. En bra idé hade varit om Swebus hade skrivit hållplatsnumret på biljetten, för det finns ju ändå 48 (ca) hållplatser. Många av dem är inte tillgängliga på natten, då centralen är stängd, men det var ändå svårt att hitta. Till slut hittade jag bussen och den var knöfull. Massa ungdomar som varken pratade engelska, svenska eller norska (bussen kom från Oslo) hade ockuperat 2 säten var. Vi fick peta på dem och peka så att de fattade att de skulle sätta sig upp.
Bussresan var jobbig. Det var fruktansvärt varmt och killen bredvid mig stank svett. Jag har ju problem med min vänstra armbåge som är opererad 8 ggr. Har jag inte stöd för den hela tiden så får jag lätt ont, och det är skitjobbigt. Så var det nu. Kunde inte somna och sov väl 2 x 20 minuter på de drygt 4 h det tog till Kastrup.
Kom fram och printade min bagage-tag i en maskin. Eftersom jag checkat in hemma och nu printat min bagage-tag så trodde jag i min enfald att det bara var att lämna in väskan någonstans. Nej då. Först skulle jag stå i kö i 50 minuter. Hurra...
Till slut var väskan inlämnad och jag kunde bege mig till Loungen (som jag alltså hade betalat 249 kr för att få tillträde till). Hoppade helt över Taxfree förutom att jag köpte en flaska vatten. I Loungen åt jag frukost, inte mycket att välja på. Inget laktosfritt, mjukt bröd, skinka, ost, gurka, vanlig yoghurt och 2 sorters musli. Sen förflyttade jag mig till en skön fåtölj där jag satt tills det var dags att borda planet. Skypeade (?) med mamma och drack vin. Höll på att missa bordningen, men hann...
Själva starten var skitjobbig, men sen gick det ganska bra. Kan inte säga att jag är bekväm, inbillar mig hela tiden att all skit skall hända... men jag har inte samma panik som i själva starten. Lyckades somna en timme x 2, inte mycket då resan var 11 h lång. Det innebar att jag sovit ungefär 3 h på 24 h, uppdelat på 4...
Landade och släpade mitt bagage ombord på BART (Bay Area Rapid Transit) som är ett tåg som faktiskt går under San Francisco Bay. Tunneln ligger på botten. Kan meddela att jag inte tyckte det var så bekvämt att åka med den 1989 efter den stora jordbävningen, inbillade mig hela tiden att den skulle mynna ut i ingenting... Men nu gick det bra. Hade tänkt ta taxi från stationen till huset (utan bagage en 15 minuters promenad) men jag gick. Passerade Trader Joe's, där familjen sa att jag kunde handla min mat. Safeway, som är som ICA, har de rivit, det låg annars ett kvarter från familjens hus. Jag gillade inte Trader Joe's, de hade bara sitt eget märke. Kunde inte ens få tag i Pepsi!!
Efter en tung promenad kom jag fram till huset. Jag hittade dit! Inte helt lätt då det var mörkt, men jag gick liksom på känn. Jag har ju gått vägen från BART-stationen hundratals gånger, visserligen 23-24 år sen, men ändå... Huset såg ut precis som det brukade. Chloe mötte mig.
En väldigt kelen katt har det visat sig. Jag släpper ut henne på morgonen och så kommer hon förhoppningsvis in innan jag går. Sen ut på kvällen och så in innan jag går och lägger mig.
Att släpa upp resväskan för denna trappan x 2 (den byter håll) var inte lockande. Oj vad tung den var..
Så här ser mitt rum ut
Förstår inte detta med så höga sängar och 47 kuddar... eller 9 rättare sagt. Tur att jag har en bild på hur det ser ut så att jag kan bädda ordentligt...
Köket. Bordet i mitten är nytt. Och på väggen till höger satt det en telefon med en milslång sladd... det kommer jag ihåg...
Vardagsrummet. Som ni kan se har de inte några personliga saker framme här. Väldigt sterilt. I deras sovrum däremot finns massa bilder. Hälften av dem fanns här när jag var här för 24 år sen. Gott att se ungarna så små. Nu är de 31 och 29 år gamla... förstår inte vart tiden tar vägen...
Så skönt att vara ensam. Spelade ingen roll att jag var vaken i flera omgångar under natten. Däremot spelade strömmen en stor roll.... jag hade lånat 2 adaptrar av kollegorna och jag fick inte någon att fungera. PANIK. Tänk att vara utan ström till datorn, telefonen, surfplattan och mp3-spelaren i 11 dagar.
Så med dessa tankar och funderingar gick jag och la mig min första natt.
Jag startade hemifrån klockan 02. Taxin var där tidigare så jag var inne på Centralen redan kvart över. Bussen skulle gå 10 i. En bra idé hade varit om Swebus hade skrivit hållplatsnumret på biljetten, för det finns ju ändå 48 (ca) hållplatser. Många av dem är inte tillgängliga på natten, då centralen är stängd, men det var ändå svårt att hitta. Till slut hittade jag bussen och den var knöfull. Massa ungdomar som varken pratade engelska, svenska eller norska (bussen kom från Oslo) hade ockuperat 2 säten var. Vi fick peta på dem och peka så att de fattade att de skulle sätta sig upp.
Bussresan var jobbig. Det var fruktansvärt varmt och killen bredvid mig stank svett. Jag har ju problem med min vänstra armbåge som är opererad 8 ggr. Har jag inte stöd för den hela tiden så får jag lätt ont, och det är skitjobbigt. Så var det nu. Kunde inte somna och sov väl 2 x 20 minuter på de drygt 4 h det tog till Kastrup.
Kom fram och printade min bagage-tag i en maskin. Eftersom jag checkat in hemma och nu printat min bagage-tag så trodde jag i min enfald att det bara var att lämna in väskan någonstans. Nej då. Först skulle jag stå i kö i 50 minuter. Hurra...
Till slut var väskan inlämnad och jag kunde bege mig till Loungen (som jag alltså hade betalat 249 kr för att få tillträde till). Hoppade helt över Taxfree förutom att jag köpte en flaska vatten. I Loungen åt jag frukost, inte mycket att välja på. Inget laktosfritt, mjukt bröd, skinka, ost, gurka, vanlig yoghurt och 2 sorters musli. Sen förflyttade jag mig till en skön fåtölj där jag satt tills det var dags att borda planet. Skypeade (?) med mamma och drack vin. Höll på att missa bordningen, men hann...
Själva starten var skitjobbig, men sen gick det ganska bra. Kan inte säga att jag är bekväm, inbillar mig hela tiden att all skit skall hända... men jag har inte samma panik som i själva starten. Lyckades somna en timme x 2, inte mycket då resan var 11 h lång. Det innebar att jag sovit ungefär 3 h på 24 h, uppdelat på 4...
Landade och släpade mitt bagage ombord på BART (Bay Area Rapid Transit) som är ett tåg som faktiskt går under San Francisco Bay. Tunneln ligger på botten. Kan meddela att jag inte tyckte det var så bekvämt att åka med den 1989 efter den stora jordbävningen, inbillade mig hela tiden att den skulle mynna ut i ingenting... Men nu gick det bra. Hade tänkt ta taxi från stationen till huset (utan bagage en 15 minuters promenad) men jag gick. Passerade Trader Joe's, där familjen sa att jag kunde handla min mat. Safeway, som är som ICA, har de rivit, det låg annars ett kvarter från familjens hus. Jag gillade inte Trader Joe's, de hade bara sitt eget märke. Kunde inte ens få tag i Pepsi!!
Efter en tung promenad kom jag fram till huset. Jag hittade dit! Inte helt lätt då det var mörkt, men jag gick liksom på känn. Jag har ju gått vägen från BART-stationen hundratals gånger, visserligen 23-24 år sen, men ändå... Huset såg ut precis som det brukade. Chloe mötte mig.
En väldigt kelen katt har det visat sig. Jag släpper ut henne på morgonen och så kommer hon förhoppningsvis in innan jag går. Sen ut på kvällen och så in innan jag går och lägger mig.
Att släpa upp resväskan för denna trappan x 2 (den byter håll) var inte lockande. Oj vad tung den var..
Så här ser mitt rum ut
Förstår inte detta med så höga sängar och 47 kuddar... eller 9 rättare sagt. Tur att jag har en bild på hur det ser ut så att jag kan bädda ordentligt...
Köket. Bordet i mitten är nytt. Och på väggen till höger satt det en telefon med en milslång sladd... det kommer jag ihåg...
Vardagsrummet. Som ni kan se har de inte några personliga saker framme här. Väldigt sterilt. I deras sovrum däremot finns massa bilder. Hälften av dem fanns här när jag var här för 24 år sen. Gott att se ungarna så små. Nu är de 31 och 29 år gamla... förstår inte vart tiden tar vägen...
Så skönt att vara ensam. Spelade ingen roll att jag var vaken i flera omgångar under natten. Däremot spelade strömmen en stor roll.... jag hade lånat 2 adaptrar av kollegorna och jag fick inte någon att fungera. PANIK. Tänk att vara utan ström till datorn, telefonen, surfplattan och mp3-spelaren i 11 dagar.
Så med dessa tankar och funderingar gick jag och la mig min första natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar