Operation rensning fortsätter

Gomorron. Som vanligt har helgen rusat förbi, men denna känns ändå som en väldigt "produktiv" helg. Jag har fått mycket gjort, men ändå slappat. Egentligen precis som jag gillar det.

I fredags var jag iväg och köpte ett nytt soffbord. Jag och kollegan var och lunchade på ett sushiställe i närheten i onsdags, det ligger i samma hus som en möbelaffär (Möblera-huset). Vi gick in och kollade lite när vi ätit klart och jag blev väldigt förtjust i ett av soffborden de hade. 995 kr kostade det, inte så farligt med tanke på att vissa andra vi såg i butiken kostade 4 ggr så mycket... Jag ville fundera lite, men i fredags hade jag bestämt mig. Nu handlade det bara om hur jag skulle få hem det. Ringde mina föräldrars goda vänner A och L, som jag datasupportat en hel del, och A kunde hjälpa mig att köra hem bordet. Sagt och gjort, hem kom jag.

Manualen lämnade mycket övrigt att önska, och ljuset i vardagsrummet blev strax för dåligt för att se, så jag lämnade monteringen till lördag morgon. Här är resultatet:

Jag blev riktigt nöjd. I bakgrunden mitt gamla IKEA Lack-bord, som var verkligen slitet. Nu är det slängt.

Sen fick jag ett ryck och gjorde det jag tänkt göra länge: jag gick igenom alla mina bokhyllor och packade ner en vansinnig massa böcker. När jag packat ner 3 kassar la jag ut en fråga på Facebook om det var någon i Göteborgsområdet som ville ha böcker. Romaner och deckare (flest romaner, deckarna behöll jag), ungefär 50/50 mellan engelska och svenska. Efter ett kort tag fick jag svar från en f.d. körmedlem om att Nordhemsskolans musikklasser skulle ha loppis på söndagen och att de tog emot saker på lördagen. Hennes man var ute och hämtade saker med en liten lastbil, så vi gjorde snabbt upp om att han skulle komma förbi en timme senare.

Med eld i baken packade jag vidare. 20 kassar blev det! Jag hade 11 hyllor i diverse bokhyllor, alla med dubbla rader (de är djupa). Kvar blev 4 hyllor varav 2 dubbla.

Det gick så fort från beslut till böckerna var borta att jag knappt hann fundera på saken. Känslan när de var hämtade var bara en stor suck. Jag kunde andas bättre. Att det skall vara så befriande att göra sig av med saker. Under en kort sekund funderade jag på hur många tusen kronor som låg i de där kassarna. Förr i tiden köpte man ju böcker för dyra pengar. Eller satt och prickade av i bokreakatalogerna och sen stod man först i kön. Jag köpte mycket inbundet från England innan man kunde köpa det från Adlibris och de böckerna kostade multum. Men nu är de borta. Puh.

Resten av lördagen slappade jag. Det var jag värd tycker jag! I går var jag iväg på loppisen. Den var enorm!! Massa skolsalar fyllda till bristningsgränsen med saker. Ett tema för varje rum. Här är en liten del av rummet där mina böcker hamnade:

Som ni ser står det massa lådor under borden med. Jag undrar vad de gör med alla böckerna som inte blev sålda. Jag hoppas verkligen inte att de slängs!! Jag hade inte lust att handla något. Det var för mycket helt enkelt. Klädrummet hade några klädställningar, men sen var det bord efter bord med meterhöga högar. Jag orkade helt enkelt inte leta efter något. Det enda jag kom hem med var 2 tekoppar:

På vägen hem åkte jag förbi Lidl och fick bland annat med mig 1,5 kg nötfärs hem. Jag stekte upp den med champinjoner, ingefära, vitlök och sambal. Så gott att bara ta lite sån nötfärs till mina sjögräsnudlar och kvarg. På kvällen tog jag mig i kragen och frostade av frysen. Jag har skjutit på det länge nu och det blir varmare och varmare. Från det att jag startade tills frysen var så kall att jag kunde ställa in allt igen var det 5 kvart, så det gick ganska fort. SÅ skönt att slippa oroa sig för vatten på parketten, älskar mina klinkers!!

Annars i veckan har allt varit som "vanligt". Som jag skrivit tidigare känner jag mig deprimerad. I torsdags ringde jag till en psykolog jag fått numret till. Egentligen skall man gå via en läkare för att få prata med honom, men han har telefontid 2 ggr per vecka då man kan ringa. Jag kom fram och vi pratade en halvtimme. Jag drog min historia kort och sa att jag känner mig deppig. Att det föreslagits för mig att ett milt antidepressivt läkemedel skulle kunna hjälpa mig. Att jag känner att om jag bara får upp näsan ovanför vattenytan så har jag verktygen att gå vidare själv. Att jag är lessen för att pappa inte finns längre och för att vikten går "emot" mig just nu, att mitt mående är mycket starkt förknippat med hur siffrorna ser ut på vågen.

Svaren jag fick förbluffade mig. Angående detta med pappa så var rådet att jag skulle prata med mina nära och kära samt tillåta mig att sörja. Precis det jag gör, vilket jag hade berättat. När det gäller vikten var det ett så typiskt svar från en som aldrig haft problem med vikten, men som förvånade mig eftersom han ändå är psykolog. Svaret jag fick var att jag skulle skärpa mig... Det är lättare sagt än gjort svarade jag. Berättade att jag bantat 1.000 gånger men bara lyckats på riktigt en gång (räknar inte operationen). Men vad var det som var annorlunda då mot nu, undrade han. Jag var stark då, svarade jag. Men bli det igen då, sa han. GAAAH!! Är det ett smart svar från en psykolog?

Jag får väl ringa till vårdcentralen och be om en läkartid och gå dit och "blotta" mig igen. Det känns så förnedrande att be om hjälp på något sätt, och när man väl vågar göra det så får man såna svar...

I morgon skall jag till kirurgavdelningen på Sahlgrenska, där jag hade opererats om jag gjort det i Sverige. Min husläkare skrev en remiss dit i början av februari, för att vi inte får ordning på mina kalkvärden. Trots att jag äter 6 dagsdoser så kommer jag inte upp i minimivärdet. Eller rättare sagt, jag äter 5 dagsdoser nu, jag har minskat det på eget bevåg. Jag fick såna fruktansvärda myrkrypningar i benen och det kändes som om fötterna var inlindade i bomull. Det ökade markant när jag gick från 5 till 6 tabletter, så jag minskade igen. Det är förnedrande att gå dit också. Jag känner mig så misslyckad när jag inte har gått ner mer på dessa 4 år. Blä.

Nog med klagande! Veckan som kommer bjuder annars på besök hos sjukgymnasten (idag), gymmet (tisdag), köra med syrran (onsdag), körlektion och kören (torsdag) och gymmet (fredag). Full rulle alltså. Tycker inte alls om att det är så mycket på eftermiddagarna, det stressar mig väldigt mycket. Men det är bara att bita ihop.

Ha en bra vecka!