Gomorron. Sitter här och önskar att det vore helg... fastän helgen precis är över. Jag har förbaskat ont i axeln/nacken, så det känns inte lockande att snart gå till jobbet. Orsaken till detta är att jag har jobbat hela helgen och alltså inte varit ledig. 6,5 h både i lördags och i söndags. Det känns i kroppen nu. Det kommer tyvärr att bli en helvetesvecka. En vecka där jag får sitta i soffan med värmekragen på så mycket jag bara kan. Fast jag skall inte direkt hem från jobbet någon dag denna veckan mer än fredag, så det blir ju inte lätt...
I onsdags slutade vi kl 13 och när jag kom hem så kom mamma och hennes Pixie på besök. Maggie och Pixie gillade inte varandra. Eller rättare sagt, Maggie gillade inte Pixie. Hon reagerade genom att bli en boll :)
Det såg helkul ut. Men man får förstå Maggie också: här kommer en skällande liten hund som aldrig står still och invaderar hennes revir. Jag hade också blåst upp mig till en boll! Hon spenderade eftermiddagen i badrummet, ovanpå tvättkorgen. Dit nådde inte Pixie. Mamma och jag grillade en fläskfilé, men vi var tvungna att göra färdigt den i ugnen då grillen slocknade.
Torsdagen var jag helt ledig och gjorde inte så mycket vettigt mer än övningskörde lite med syrran och hälsade på hennes son. Syrran och jag grillade en fläskfilé till, och även denna var vi tvungna att göra färdigt i ugnen. Måste gå på grillskola... Syrran hävdade att det var fel på min tändvätska...
Fredag var det jobb igen. Vi var ganska få på jobbet, men jag hade massor att göra. Det bestämdes att jag skulle jobba på lördagen. Eftersom jag ville börja tidigt (så att det fanns någon dag kvar när jag var klar) gick jag och la mig väldigt tidigt, före 21. Jag tog min sömntablett och somnade. Tyvärr ringde telefonen ca en halvtimme efter jag somnat. Då är det kört. Jag somnar visserligen om igen (att somna har aldrig varit mitt problem), men sen var det som om sömntabletten inte verkade längre. Jag vaknade vid midnatt och var vaken ända till 4. Precis som jag hade det var och varannan natt innan jag började med mina Propavan. Först när det händer igen inser jag hur jäkla skönt det är att faktiskt få sova hela nätter. Men jag tycker det är konstigt att sömntabletten slutar verka om jag blir väckt precis när jag somnat...
Upp tidigt, trött som få, och iväg till jobbet. Man jobbar väldigt intensivt när man är ensam, inga fikaraster här inte. Inget korridorsnack. Jobbade 6,5 h och sen gick jag hem och "dog" på soffan. Tyvärr är jag inte skapt för att sova middag. Slumrade till ett par gånger och sen var jag tröttare än jag var innan....
Igår söndag var det samma visa med jobb, blev aldrig klar i lördags. Men jag hade sovit som en stock natten innan, så det kändes helt annorlunda. Tyvärr glömde jag helt att ta på mig halsduken när jag jobbade, halsduken som jag måste ha för att hålla muskeln vid halsen varm. Kom inte på det förrän jag hade fått rejält ont precis när jag skulle gå hem. Så här är jag nu, måndag morgon och jag har redan förbannat ont. Efter jobbet idag skall jag till sjukgymnasten, vi får se vad han säger. Jag är ju inte lika övertygad som honom att denna smärtan, den som är i muskeln som går från örat ner på ryggen, kommer att försvinna om jag opererar nyckelbensleden... Och det är denna smärtan som är värst, inte den i själva axeln. Den kan jag hålla nere genom att inte göra för mycket extra med axeln, som att lyfta den. Men arbeta måste jag och den andra smärtan hindrar mig när jag arbetar och blir värre av att jag arbetar. Gaah!
Igår var jag också ute och övningskörde med syrran. Jag undrar när jag kommer att sluta vara så nervös och svettas så när jag kör? Först gjorde vi lite ärenden så att jag fick handlat sådant som jag har svårt att få hem; kattsand och massa mineralvatten. Sen körde vi. Syrran utmanar mig hela tiden, det är bra, men jäklar vad jag är skraj... "Riktig" körlektion på tisdag, får se vad A säger då. Syrran säger i alla fall att jag har blivit mycket bättre...
Maggie har hittat sin "håla". I annexet som jag säger. Alltså den lilla hålan i dynboxen som Maritas bror har byggt åt mig.
Där kan hon ligga och spana på allt som händer. Tyvärr så står lådan i ett hörne nu så hon ser inget. Hon klättrade ju upp på planket mot grannen när jag hade lådan åt andra hållet. Men i slutet av veckan kommer Maritas bror hit och fixar lite med lådan (den var inte riktigt klar när jag fick den i december) och då skall vi sätta upp lite nät på kanten av planket så att Maggie inte kan hoppa. Då kommer hålet att vara vänt mot gatan och hon kan sitta där inne och spana på allt som händer. På fredag följer vi med upp till Ellös, så jag får en helg till där uppe! Lycka!
Annars händer inte mycket. Jag måste försöka ta tag i mitt liv, men jag har inte orken. Det är mycket pappa i tankarna nu. Om 12 dagar är det 1 år sedan han dog. Kan inte fatta att det gått så långt tid. Pappa! Du fattas mig!!
Ha en bra vecka!
I onsdags slutade vi kl 13 och när jag kom hem så kom mamma och hennes Pixie på besök. Maggie och Pixie gillade inte varandra. Eller rättare sagt, Maggie gillade inte Pixie. Hon reagerade genom att bli en boll :)
Det såg helkul ut. Men man får förstå Maggie också: här kommer en skällande liten hund som aldrig står still och invaderar hennes revir. Jag hade också blåst upp mig till en boll! Hon spenderade eftermiddagen i badrummet, ovanpå tvättkorgen. Dit nådde inte Pixie. Mamma och jag grillade en fläskfilé, men vi var tvungna att göra färdigt den i ugnen då grillen slocknade.
Torsdagen var jag helt ledig och gjorde inte så mycket vettigt mer än övningskörde lite med syrran och hälsade på hennes son. Syrran och jag grillade en fläskfilé till, och även denna var vi tvungna att göra färdigt i ugnen. Måste gå på grillskola... Syrran hävdade att det var fel på min tändvätska...
Fredag var det jobb igen. Vi var ganska få på jobbet, men jag hade massor att göra. Det bestämdes att jag skulle jobba på lördagen. Eftersom jag ville börja tidigt (så att det fanns någon dag kvar när jag var klar) gick jag och la mig väldigt tidigt, före 21. Jag tog min sömntablett och somnade. Tyvärr ringde telefonen ca en halvtimme efter jag somnat. Då är det kört. Jag somnar visserligen om igen (att somna har aldrig varit mitt problem), men sen var det som om sömntabletten inte verkade längre. Jag vaknade vid midnatt och var vaken ända till 4. Precis som jag hade det var och varannan natt innan jag började med mina Propavan. Först när det händer igen inser jag hur jäkla skönt det är att faktiskt få sova hela nätter. Men jag tycker det är konstigt att sömntabletten slutar verka om jag blir väckt precis när jag somnat...
Upp tidigt, trött som få, och iväg till jobbet. Man jobbar väldigt intensivt när man är ensam, inga fikaraster här inte. Inget korridorsnack. Jobbade 6,5 h och sen gick jag hem och "dog" på soffan. Tyvärr är jag inte skapt för att sova middag. Slumrade till ett par gånger och sen var jag tröttare än jag var innan....
Igår söndag var det samma visa med jobb, blev aldrig klar i lördags. Men jag hade sovit som en stock natten innan, så det kändes helt annorlunda. Tyvärr glömde jag helt att ta på mig halsduken när jag jobbade, halsduken som jag måste ha för att hålla muskeln vid halsen varm. Kom inte på det förrän jag hade fått rejält ont precis när jag skulle gå hem. Så här är jag nu, måndag morgon och jag har redan förbannat ont. Efter jobbet idag skall jag till sjukgymnasten, vi får se vad han säger. Jag är ju inte lika övertygad som honom att denna smärtan, den som är i muskeln som går från örat ner på ryggen, kommer att försvinna om jag opererar nyckelbensleden... Och det är denna smärtan som är värst, inte den i själva axeln. Den kan jag hålla nere genom att inte göra för mycket extra med axeln, som att lyfta den. Men arbeta måste jag och den andra smärtan hindrar mig när jag arbetar och blir värre av att jag arbetar. Gaah!
Igår var jag också ute och övningskörde med syrran. Jag undrar när jag kommer att sluta vara så nervös och svettas så när jag kör? Först gjorde vi lite ärenden så att jag fick handlat sådant som jag har svårt att få hem; kattsand och massa mineralvatten. Sen körde vi. Syrran utmanar mig hela tiden, det är bra, men jäklar vad jag är skraj... "Riktig" körlektion på tisdag, får se vad A säger då. Syrran säger i alla fall att jag har blivit mycket bättre...
Maggie har hittat sin "håla". I annexet som jag säger. Alltså den lilla hålan i dynboxen som Maritas bror har byggt åt mig.
Där kan hon ligga och spana på allt som händer. Tyvärr så står lådan i ett hörne nu så hon ser inget. Hon klättrade ju upp på planket mot grannen när jag hade lådan åt andra hållet. Men i slutet av veckan kommer Maritas bror hit och fixar lite med lådan (den var inte riktigt klar när jag fick den i december) och då skall vi sätta upp lite nät på kanten av planket så att Maggie inte kan hoppa. Då kommer hålet att vara vänt mot gatan och hon kan sitta där inne och spana på allt som händer. På fredag följer vi med upp till Ellös, så jag får en helg till där uppe! Lycka!
Annars händer inte mycket. Jag måste försöka ta tag i mitt liv, men jag har inte orken. Det är mycket pappa i tankarna nu. Om 12 dagar är det 1 år sedan han dog. Kan inte fatta att det gått så långt tid. Pappa! Du fattas mig!!
Ha en bra vecka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar