lördag 30 augusti 2014

Äntligen här!

Gomorron. Klockan är strax efter 9 här på Kreta och solen skiner för fullt! Gick ut och satte mig på balkongen för en halvtimme sen, men det var alldeles för varmt och ljust. Nu sitter jag vid matbordet precis innan för balkongdörren. Internet funkar inte överallt i lägenheten så jag måste vara i närheten av balkongen för att kunna surfa. Men vi tar väl det från början?

Den sista veckan har gått otroligt långsamt tycker jag. Jag ville åka NU. Bara detta att jag visste exakt vart jag skulle och hur allt funkar här gjorde mig så glad. Klockan ringde en kvart tidigare än vanligt igår morse, och efter dusch och packning av det sista var det dags att gå ut. Goda vännen L skulle köra mig, precis som hon och hennes man gjorde förra året. Så snällt!! Vi åkte "långsamma vägen" utefter sjöarna och det var så otroligt vackert med all dimma. Vi stannade för att ta kort (vi hade inte bråttom).


Det var verkligen höst i luften och lite småkallt när man hade capribyxor och sandaler :) Vi kom fram och L stod med mig lite i incheckningskön innan jag lämnades åt mitt eget öde. Väl framme fick jag reda på att trots mailkonversation med flygbolaget hade de inte gett mig en fönsterplats som de lovade i mailet. Tydligen hade en tjej flyttat mig och sen flyttade en annan tjej mig tillbaka till gångplatsen, pga att det var fullt. På något sätt känns det bättre att sitta vid fönstret när jag är så rädd som jag är. De sa i alla fall att de skulle kolla om min granne inte skulle kunna tänka sig att byta.

Frukost intogs i caféet och tiden gick fort. Klockan 8 var det dags att borda. Fram tills dess så hade allt känts bra, men när jag gick från gaten till bussen så kom allt. Paniken. Men jag hamnade bredvid ett par tjejer i bussen och de lugnade mig. Det var också helt OK med min granne på planet att byta plats. Vi fick tydligen ingen bra landningsslot på Kreta, så vi startade inte förrän 9.10 (skulle startat 8.20). Starten gick bra och resten av resan också. Jag hade proppat i mig maxdosen av Atarax (lugnande) och sov som en stock i 2 h. Tur att jag inte hade beställt någon mat, för den märkte jag inte ens att de serverade...

Värmen slog emot oss som en vägg när vi landade. Buss till gaten och sen vänta på väskorna. Min kom som nr 3, jag brukar alltid hamna sist annars. Direkt till kiosken och köpte vatten och en liten macka, min mage skrek av hunger. De håller på att bygga till på flygplatsen så det var en bra promenad till bussarna. De andra gångerna så har mitt hotell legat nästan sist på rundan, men igår så skulle jag av först. Detta för att nästan hela bussen bestod av ett sällskap som skulle till grannhotellet. De hade redan börjat "vara glada" märkte jag :)

När jag kom fram så kom Eleni och hälsade på mig och de 2 tjejerna/damerna jag mötte på bussen på Landvetter. Hon kände igen mig direkt och berättade att jag skulle få ett fint stort rum. Väldigt mycket större än det jag betalar för faktiskt. Det lönar sig att bli "stammis"!!


Här bor jag, balkongen ni ser är min. Inget solskydd alls...


Innan jag gjorde någonting annat så bytte jag om till linne och shorts. Direkt ut till den lilla affären på andra sidan gatan och handlade livsnödvändig dricka:


Väl hemma igen så var jag i valet och kvalet: duscha eller bada eller gå och handla frukostmat i affären ett par km bort? Jag hade visserligen kunnat handla det i den lilla affären på andra sidan gatan, men det finns mer att välja på i den stora affären IN.KA. Jag valde det sista alternativet eftersom jag ändå var genomsvettig. Vandrade iväg och köpte yoghurt, tomat, champinjoner, persikor, smör, ost och den äckligaste skinka jag någonsin smakat. Den åkte senare direkt i papperskorgen. BLÄ.

Sen var jag så slut att jag duschade och vilade lite i sängen med AC:n på fullt ös. Middagen intogs på favoritstället Farmer's House.



Det blev Kyckling-souvlaki med potatis, ris, grönsaker och barbeque-sås (åt inte riset). Jag bad om lite tzatsiki också, för det har jag inte kunnat äta de andra 2 åren. Å så gott det var! Idag har jag lite "räsermage", men det kan inte bero på tzatsikin, mina besvär brukar komma direkt. Så här skall festas på tzatsiki!!

Hit kom jag när jag skrev tidigare idag. Sen försvann internettet. Lite jobbigt då jag skulle iväg på välkomstmöte och när man lämnar rummet så stängs elen av. Min dator klarar bara 15 minuter utan el. Så jag fick stänga ner allt och tappa det som inte autosparats...

Var var jag nu. Jo god mat på Farmer's House. De kände också igen mig! Härlig känsla att bli igenkänd. Efter maten gick jag förbi poolbaren och hälsade på Valentino, samma bartender som varit där varje år. Där fick jag till och med en stor kram!

Lite senare, klockan var väl 20.30, kände jag att det var dags för det allra första badet i poolen. Det var magiskt!! Nästan mörkt ute och jag var ensam i poolen. Jag har faktiskt inte simmat sedan jag var här senast, på grund av den förbannade axeln. Jag hade laddat min vattentäta mp3-spelare och låg i poolen och njöt ett bra tag. Sen en dusch och så avslutade jag dagen på min balkong med några avsnitt av The Mentalist.

Natten var skön och sval och jag sov ända till strax före 8. Tog det lugnt på morgonen och försökte skriva lite blogg... Nu skall jag snart gå iväg och äta lunch. Hör att städerskorna är utanför dörren, så det är väl lika bra att bege sig.

Jag hör att det regnar hemma i Göteborg. Och är kallt. Här är det någonstans mellan 35-40°C, lite för varmt för min smak. Men så fort blodet slutat koka skall jag njuta!

Ha en bra dag! På återhörande. Håll nu tummarna för att detta går att ladda upp!

3 kommentarer:

  1. Skönt att du haft en bra resa. Härligt att känna sej som hemma och bli igenkänd.
    Kram

    SvaraRadera
  2. pepsin kan väl inte vara livsviktig :) maten såg god ut o jag hoppas du får en trevlig semester

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pepsin är livsviktig. Behöver koffeinet :) (dricker inte kaffe)

      Radera