Gomiddag. Är urusel på att skriva... får skylla på att jag sedan i onsdags har befunnit mig hos mormor där internet är minst sagt sporadiskt. Nu sitter jag i köket, men eftersom mormor inte gillar att ha datorer på köksbordet så får man inte sitta här så ofta :) Har just hjälpt morbrors ex-fru med datorproblem, så jag passar på att sitta kvar och skriva lite...
Skrev sist i lördags då jag fortfarande var mer eller mindre lullig av narkosen. Ont hade jag hela tiden (och det har jag faktiskt fortfarande, en vecka senare) och jag tyckte väl ganska mycket synd om mig själv. På eftermiddagen låg jag i soffan och tyckte livet var pest, och då ringde det på dörren. Väntade inget besök, så jag undrade verkligen vem det var. Det var ett blomsterbud. Mitt första i hela mitt liv, om jag inte är alldeles ute och cyklar. Blommor från jobbet.
De hade bett om blommor som inte luktar så mycket, eftersom de vet att jag inte tål luktande blommor. Jag blev så glad! Det gjorde verkligen min dag!
Tog i alla fall en liten promenad till Maxi under dagen och blev lite bestört över att jag var alldeles andfådd av den korta promenaden. Men det är väl så att alla kroppens celler går in i någon försvarsställning när de har varit inne och karvat i en, så att man inte orkar så mycket.
Söndagen var precis lika tråkig som lördagen. Egentligen borde det ju vara som vilken helg som helst, men i och med att jag var begränsad i vad jag kunde göra så blev jag genast tokig och uttråkad. Blev en liten promenad också, men inte så mycket mer. Orkar knappt lösa korsord för jag kan inte skriva så bra...
Så här såg mitt "bandage" ut. Blåmärkena vandrade "söderut" mer och mer för varje dag.
Smart med inbyggd axelvadd. Skyddar en del. Men killar som gör denna operationen slipper ju i alla fall ett skavande BH-band. För att inte tala om smärtan när man skall knäppa BH:n... Fy fasen...
På måndagen hade jag bokat in veterinärbesök för Maggie. Föräldrarnas goda vän J skulle köra mig. Eftersom hon är handikappad också, så såg det lite roligt ut när vi kom. Jag kunde inte bära Maggies bur så bra och J kunde det definitivt inte. Men jag lyckades. Hon fick en OK-stämpel "i rumpan" då hon gått ner från 8,5 kg (i november) till 6,8 kg. Lite infektion vid hörntänderna, så jag får nog försöka borsta dem (ha!) sen när jag har 2 armar. Veterinären tyckte dock inte att jag skulle nöja mig med att få ner Maggie till 6 kg, utan att jag skulle satsa på 5 kg. Puh. Nu har jag i alla fall beställt mer mat från www.zooplus.se, där de är så mycket billigare än de är hos veterinären.
Tisdagen var lika tråkig som alla andra dagar, men jag började i alla fall att packa. Onsdag morgon klockan 9 skulle vi få skjuts upp till Ellös. Klockan 8 märkte jag dock att mitt förband hade börjat släppa, så jag ringde distriktssköterskan. Hon ringde tillbaka 8.40. Om jag kom 9.30 så hade de tid för mig. Ringde Marita (som precis innan ringt och sagt att hon skulle komma vid 10 istället) och berätta att hon måste åka NU så att jag hann... DS la om förbandet, inte alls lika bra som de gjorde på Carlanderska, men hon hade inte samma material. Iväg mot Ellös.
Så härligt att träffa mormor igen, och Maggie var SÅ glad.
Efter lite ommöblering fick Maggie plats där hon brukar ligga i mormors växthus. Hon var så nöjd och luktade in hela trädgården. Sedan hon var här senast så har Dollar, morbror Ralfs hund, bott här en vecka. Mycket att lukta på och mycket att markera!!
I mormors kök har vi en "kusinkamp"....
När jag åkte härifrån senast hängde mormorshjärtat högre än farmorshjärtat. När jag kom nu så var det tvärtom. Jag omorganiserade genast och nu är ordningen återställd. Vi är ganska många hel-barnbarn, halv-barnbarn och plast-barnbarn som slåss om mormor/farmor. Kul grej!
Här har jag i alla fall tagit det ganska lugnt. Jag gör min sjukgymnastik, promenerar lite och tar det i allmänhet lugnt. Jobbat har jag gjort nästan varje dag, ungefär 1-2 timmar. Jag kan koppla upp mig mot jobbet (om de har satt på min dator) och jobba. Jag vet att jag är sjukskriven i 4 veckor, men det funkar inte för mig och det funkar inte för jobbet. Nästa vecka har jag annonserat att "jag kommer när jag kan och går när jag måste". Jag är väldigt trögstartad på morgonen. Jag har inte lyckats sova mer än 4 h i sträck en enda natt sedan op, trots full dos av mina sömnpiller. Så jag vaknar ofta vid 2-3 och sen är jag vaken i 2 h (kollar på DVD, lyssnar på talbok) och så sover jag ett par timmar till. Sen när jag vaknar är jag otroligt stel i axeln (det är därför jag vaknar, för att jag har ont) och det dröjer ett par timmar innan jag ens kan fundera på att ta på mig.
Har nu pausat flera gånger för att orka skriva detta... ville ju så gärna ge ifrån mig ett livstecken, men det gör ont. Det blåser småspik här, inte ens Maggie vill gå ut. Jag tror det är 20 m/s i byarna (alltså hård kuling). Första bilden nedan tog jag igår från mormors altan, den andra från dagens promenad bortemot badplatsen.
Nu skall jag vila. Det behöver jag efter allt detta skrivande. Jag borde väl egentligen inte skriva, d.v.s. inte gå in och jobba, men ett par timmar om dagen skall jag väl klara av. Vi får se. Som sagt, jag kommer när jag kan och går när jag måste. På fredag nästa vecka har jag dock inte tid att gå till jobbet, för då skall jag vara hos DS 10.45 för att ta stygnen och så hos sjukgymnasten 14.00 för att få nya övningar.
Förresten, på tal om stygn. Idag när jag var inne hos Marita för att duscha så lossnade förbandet som DS la i onsdags. Marita (som praktiskt nog är sjuksköterska) fick både tejpa om såren och lägga om bandaget. Såg då att jag hade 4 hål från titthålsoperationen. Bra att hon kunde lösa det. Får se om jag kommer att kunna duscha någon mer gång innan fredag, för det är inte lätt att lösa själv. Nu gick det ju åt skogen trots att jag hade hjälp med att tejpa plastpåse över såret...
Avslutar med en bild på Maggie som tar sig friheter på mormors köksbord...
Förresten, jag har fått chans att gå i terapi via Mölndals kommun. I alla fall i början kommer den att vara på torsdagar 17-18, så jag inte behöver ta ledig från jobbet. Men det blir stressigt till kören (åker 18.30), så jag har talat om för dem att jag tar en paus denna terminen. Svårt beslut, men jag känner att jag måste få ordning på mitt liv. Det är för mycket skit som ligger kvar i och med pappas död, som är obearbetat, och jag mår inte bra. Håll tummarna för att detta funkar!!
Ha det bra!
Skrev sist i lördags då jag fortfarande var mer eller mindre lullig av narkosen. Ont hade jag hela tiden (och det har jag faktiskt fortfarande, en vecka senare) och jag tyckte väl ganska mycket synd om mig själv. På eftermiddagen låg jag i soffan och tyckte livet var pest, och då ringde det på dörren. Väntade inget besök, så jag undrade verkligen vem det var. Det var ett blomsterbud. Mitt första i hela mitt liv, om jag inte är alldeles ute och cyklar. Blommor från jobbet.
De hade bett om blommor som inte luktar så mycket, eftersom de vet att jag inte tål luktande blommor. Jag blev så glad! Det gjorde verkligen min dag!
Tog i alla fall en liten promenad till Maxi under dagen och blev lite bestört över att jag var alldeles andfådd av den korta promenaden. Men det är väl så att alla kroppens celler går in i någon försvarsställning när de har varit inne och karvat i en, så att man inte orkar så mycket.
Söndagen var precis lika tråkig som lördagen. Egentligen borde det ju vara som vilken helg som helst, men i och med att jag var begränsad i vad jag kunde göra så blev jag genast tokig och uttråkad. Blev en liten promenad också, men inte så mycket mer. Orkar knappt lösa korsord för jag kan inte skriva så bra...
Så här såg mitt "bandage" ut. Blåmärkena vandrade "söderut" mer och mer för varje dag.
Smart med inbyggd axelvadd. Skyddar en del. Men killar som gör denna operationen slipper ju i alla fall ett skavande BH-band. För att inte tala om smärtan när man skall knäppa BH:n... Fy fasen...
På måndagen hade jag bokat in veterinärbesök för Maggie. Föräldrarnas goda vän J skulle köra mig. Eftersom hon är handikappad också, så såg det lite roligt ut när vi kom. Jag kunde inte bära Maggies bur så bra och J kunde det definitivt inte. Men jag lyckades. Hon fick en OK-stämpel "i rumpan" då hon gått ner från 8,5 kg (i november) till 6,8 kg. Lite infektion vid hörntänderna, så jag får nog försöka borsta dem (ha!) sen när jag har 2 armar. Veterinären tyckte dock inte att jag skulle nöja mig med att få ner Maggie till 6 kg, utan att jag skulle satsa på 5 kg. Puh. Nu har jag i alla fall beställt mer mat från www.zooplus.se, där de är så mycket billigare än de är hos veterinären.
Tisdagen var lika tråkig som alla andra dagar, men jag började i alla fall att packa. Onsdag morgon klockan 9 skulle vi få skjuts upp till Ellös. Klockan 8 märkte jag dock att mitt förband hade börjat släppa, så jag ringde distriktssköterskan. Hon ringde tillbaka 8.40. Om jag kom 9.30 så hade de tid för mig. Ringde Marita (som precis innan ringt och sagt att hon skulle komma vid 10 istället) och berätta att hon måste åka NU så att jag hann... DS la om förbandet, inte alls lika bra som de gjorde på Carlanderska, men hon hade inte samma material. Iväg mot Ellös.
Så härligt att träffa mormor igen, och Maggie var SÅ glad.
Efter lite ommöblering fick Maggie plats där hon brukar ligga i mormors växthus. Hon var så nöjd och luktade in hela trädgården. Sedan hon var här senast så har Dollar, morbror Ralfs hund, bott här en vecka. Mycket att lukta på och mycket att markera!!
I mormors kök har vi en "kusinkamp"....
När jag åkte härifrån senast hängde mormorshjärtat högre än farmorshjärtat. När jag kom nu så var det tvärtom. Jag omorganiserade genast och nu är ordningen återställd. Vi är ganska många hel-barnbarn, halv-barnbarn och plast-barnbarn som slåss om mormor/farmor. Kul grej!
Här har jag i alla fall tagit det ganska lugnt. Jag gör min sjukgymnastik, promenerar lite och tar det i allmänhet lugnt. Jobbat har jag gjort nästan varje dag, ungefär 1-2 timmar. Jag kan koppla upp mig mot jobbet (om de har satt på min dator) och jobba. Jag vet att jag är sjukskriven i 4 veckor, men det funkar inte för mig och det funkar inte för jobbet. Nästa vecka har jag annonserat att "jag kommer när jag kan och går när jag måste". Jag är väldigt trögstartad på morgonen. Jag har inte lyckats sova mer än 4 h i sträck en enda natt sedan op, trots full dos av mina sömnpiller. Så jag vaknar ofta vid 2-3 och sen är jag vaken i 2 h (kollar på DVD, lyssnar på talbok) och så sover jag ett par timmar till. Sen när jag vaknar är jag otroligt stel i axeln (det är därför jag vaknar, för att jag har ont) och det dröjer ett par timmar innan jag ens kan fundera på att ta på mig.
Har nu pausat flera gånger för att orka skriva detta... ville ju så gärna ge ifrån mig ett livstecken, men det gör ont. Det blåser småspik här, inte ens Maggie vill gå ut. Jag tror det är 20 m/s i byarna (alltså hård kuling). Första bilden nedan tog jag igår från mormors altan, den andra från dagens promenad bortemot badplatsen.
Nu skall jag vila. Det behöver jag efter allt detta skrivande. Jag borde väl egentligen inte skriva, d.v.s. inte gå in och jobba, men ett par timmar om dagen skall jag väl klara av. Vi får se. Som sagt, jag kommer när jag kan och går när jag måste. På fredag nästa vecka har jag dock inte tid att gå till jobbet, för då skall jag vara hos DS 10.45 för att ta stygnen och så hos sjukgymnasten 14.00 för att få nya övningar.
Förresten, på tal om stygn. Idag när jag var inne hos Marita för att duscha så lossnade förbandet som DS la i onsdags. Marita (som praktiskt nog är sjuksköterska) fick både tejpa om såren och lägga om bandaget. Såg då att jag hade 4 hål från titthålsoperationen. Bra att hon kunde lösa det. Får se om jag kommer att kunna duscha någon mer gång innan fredag, för det är inte lätt att lösa själv. Nu gick det ju åt skogen trots att jag hade hjälp med att tejpa plastpåse över såret...
Avslutar med en bild på Maggie som tar sig friheter på mormors köksbord...
Förresten, jag har fått chans att gå i terapi via Mölndals kommun. I alla fall i början kommer den att vara på torsdagar 17-18, så jag inte behöver ta ledig från jobbet. Men det blir stressigt till kören (åker 18.30), så jag har talat om för dem att jag tar en paus denna terminen. Svårt beslut, men jag känner att jag måste få ordning på mitt liv. Det är för mycket skit som ligger kvar i och med pappas död, som är obearbetat, och jag mår inte bra. Håll tummarna för att detta funkar!!
Ha det bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar