lördag 4 februari 2017

Mormor

Gonatt får man väl säga. Klockan är väl över midnatt och i rummet bredvid ligger Marita och sover. Jag befinner mig på Ellös. Nu kan jag berätta varför jag har mått så "jävla skit" den sista tiden. Mormor. Hon finns inte mer. Hon dog 18.10 i förrgår, onsdag, 2 februari. Jag var inte med. Jag var på väg upp, men hann knappt utanför dörren hemma innan det var för sent. Efter vad jag har hört så är jag ändå ganska glad över att jag inte var med på slutet. Det var inte lätt. Inte för mormor, inte för Marita, moster eller syster som stod bredvid.

Inga Bergendahl. 210526-170202.

Hur mår jag? Kasst. Det är så jävla tomt rent ut sagt. Jag sitter på sängkanten i "mitt" rum. För sista gången "ever". Jag vet att jag behöver skriva detta inlägg för att gråta lite, för det har jag inte gjort än. Men det gör jag nu.

Jag har ägnat den sista timmen åt att gå igenom alla mina kort på mobilen och datorn för att hitta fina kort på mormor. Hon kom in i mitt liv när jag var runt 10 år. Det är alltså inte min biologiska mormor, men vem bryr sig. Min "riktiga" mormor dog i december 1976, när jag var drygt 11 år. Jag kan inte säga att jag kände henne så där väl. De bodde i Vänersborg när jag var liten, och när vi flyttade till radhus när jag var runt 6 år, så köpte de vår lägenhet i Frölunda. Mormor och morfar var närmare, men jag kan ändå inte säga att jag har så där jättemånga minnen av henne. Morfar däremot (han dog 2001) har jag mer minnen av.

När mormor Inga kom in i mitt liv så jobbade hon i "bamba" (skolmatsalen) i min skola. Hur kul var det att få en "bambatant" som mormor? ALLA bambatanter hade koll på om jag slängde mat. Inte kul ALLS!! Jag fick byta tallrik med någon av mina skolkamrater för att kunna slänga...

Jag har idag funderat på NÄR det var jag fick så nära kontakt med mormor som jag hade nu i det sista. Om jag kollar på mina foton så var det så sent som 2013. Trodde faktiskt att det var tidigare. Pappa och Marita stack ju iväg på sin jorden-runt-segling 2001, och hade sin hemmabas i mormors extrarum i början. 2010, när de kom hem, flyttade de in här på Edebacken. Jag trodde då att jag kom hit för att hälsa på dem, men att jag bodde hos mormor för att det fanns mer rum här. Men av fotona att döma så dröjde det till 2013 innan jag började komma hit regelbundet.

Men sen dess. Å vad jag har älskat denna tant. Blodsband betyder ingenting. Jag ringde henne varje vecka (minst) och hon älskade verkligen när jag och Corny (först) och sen Maggie kom hit. Speciellt Maggie, hon var så förtjust i henne.


Sommaren 2015. Maggie vet vem man skall fjäska med.

När jag var här i lördags så pratade hon fortfarande om att vi skulle komma hit i sommar. Nu blev det inte så. Navet, som jag säger, är borta. Vem skall jag nu bo hos när jag kommer? Åker jag själv kan jag bo hos Marita, men har jag Maggie med mig blir det svårare. I denna lägenheten kommer de som nu bor ovanpå Marita att bo. Milo med far och mor. Milos mormor och morfar bor precis mitt emot, så det blir nära. Det känns så bra att det inte är några främlingar som skall flytta in här. Det hade blivit så fel!!

Här kommer en hög bilder från gångerna jag varit här.


Januari 2013. Pappa levde fortfarande. De älskade verkligen varandra. Hur många kan säga att de älskar sin svärmor? Pappa gjorde det. Å vad mormor saknade honom när han dog. Som vi alla gjorde.


Juni 2014. Mormor fick ett växthus "från pappa". Hon älskade verkligen sitt växthus och sin trädgård. Hon var så orolig för att någon främmande familj skulle flytta in och ta över hennes växthus och hennes lilla trädgård. Hon blev så lugn när det ordnade sig så att Milo med familj skall flytta in. De är ju inte främmande.


Juni 2014. Siv (och Roland) som pappa, Marita, Åsa och jag seglade i eskader med till London 1992, kom och hälsade på. Mormor välkomnade alla. Alla var hennes vänner. Alla var välkomna. Alla älskade mormor.


Juli 2014, min födelsedag (5/7). Vi tog båten ut och "hälsade på pappa". D.v.s. vi åkte ut till där vi spred hans aska. Till minne av honom serverades whisky. Mormor slängde sin i sjön och sa att det var till pappa :)


September 2014. Jag och kusin Jane har en liten kamp. Vems hjärta skall hänga högst? Mormors-hjärtat eller farmors-hjärtat? Jag är här oftare, så jag vinner.


December 2014. Jag beställde ett ljus av min vän Katarina i Malmö. Jag kan meddela att det fortfarande finns kvar. Ungefär halva är bränt. Mormor älskade ljuset. Jag och Maggie på ena sidan, en julgran på andra sidan. Det brändes in i det sista.


Juli 2015. När jag fyllde 50 fick jag denna mattan av mormor. Den är vävd (av henne) av pappas kläder. Den ligger i mitt badrum och jag älskar den. Kommer att minnas dem båda i evigheter.


Maj 2016, Mormor fyllde 95 år. Visst är hon fin?


Detta är min absoluta favoritbild på mormor. Tagen på hennes kalas. Bara älskar den.


Samma kalas. Massa fina presenter.


December 2016. Bara röda kulor i granen. Och så de 3 tomtarna som jag, bror och kusin Rikard har gjort. De skulle alltid sitta högst upp. Tyvärr fick hon inte njuta av sin gran så mycket denna jul. Jag klädde den åt henne lördagen före jul. Natten mellan måndag och tisdag ramlade hon i badrummet och bröt lårbenshalsen. Sen var det sjukhuset som gällde fram till för ca 3 veckor sen. Granen fanns kvar när hon kom hem, även om julen var överspelad.

Marita ligger som sagt i rummet bredvid och sover. Jag var nyss på toa, och jag tassade så att mormor inte skulle vakna. Men det gör hon ju inte. Fy vad det känns tomt och konstigt.

I morgon kommer begravningsbyrån och hämtar henne. Jag tror inte att jag orkar vara med när hon lämnar lägenheten. Jag var inte med när de hämtade pappa, jag orkade inte. Blir nog samma nu. Men det är så svårt att fatta att hon inte finns mer. Att jag aldrig mer skall komma till denna lägenheten och bo över. Att jag inte skall bo i mitt rum. Den gamla vävkammaren som på sista tiden har hetat "Lenas rum". Hennes död var ju inte alls oväntad. Hon var gammal, 95,5 år, och hon hade cancer. Men ändå. Det går liksom inte att förbereda sig.  HON FATTAS MIG!!

Jag stannar här till på söndag, då dagens enda buss går hem (på eftermiddagen). Jag åkte buss till mamma i onsdags och lämnade Maggie, för jag kände på mig att det var läge att åka hit upp. På måndag skall jag på fika med de nyanlända i Eklanda, så jag antar att jag åker och hämtar Maggie på tisdag eller onsdag. Bara 4 h bussresa till. Känns som jag inte gjort något annat än att åka buss och tåg den sista tiden. 6 h buss och tåg i lördags då jag var här. 4 h buss i onsdags till och från mamma. Drygt 2 h buss och sen bil när jag åkte hit i torsdags. Sen buss hem på söndag, nästan 3 h. Och så till mamma sen, 4 h. Sponsra Västtrafik, javisst.

Nu är klockan snar halv 2. Jag behöver sova, men jag behövde också skriva av mig lite. Tack till alla som skickat massa hjärtan och kramar på min Facebook idag. Jag skrev bara "Älskade mormor. Sov gott". Min syster däremot, hon skrev mer. Får ju lite komplex... Hon skrev:

Igår somnade vår älskade mormor in. Snällare, varmare och mer öppen människa är svår att finna. Har faktiskt aldrig hört henne säga ett ont ord om någon. Föddes samma år som kvinnor fick rösträtt och har förgyllt vår värld under hela 95 år med sin aldrig sinande glädje och kärlek! Min förebild 

Jag skriver under på allt. Gonatt.

4 kommentarer:

  1. Många kramar till dig❤❤❤❤

    SvaraRadera
  2. Jag beklagar sorgen! Det är aldrig lätt när ens kära går bort, även om det är vänta.
    Fina bilder och minnen du har av din mormor! ❤

    SvaraRadera
  3. Jag beklagar sorgen... ❤
    Vad fint du skriver om din mormor, hon verkar ha varit en härlig människa! ❤

    SvaraRadera
  4. Tack alla. Mormor var en helt UNDERBAR människa. Oslagbar!! Kram

    SvaraRadera