måndag 2 oktober 2017

Ingen bra vecka

Gomorron. Förra veckan var allt kasst. Måndagen var ju visserligen OK, tog hand om all svamp som jag plockat under söndagen. Det tog en liten stund. Var väldigt trött. Förklaringen till det kom när jag vaknade i tisdags med väldigt ont i halsen. Gick till jobbet ändå. Hostade som f-n. Blev sämre och sämre under dagen, men tycker det är så pinsamt att gå hem när det bara är några timmar kvar av dagen, eftersom man då slipper karensdagen. Stannade kvar till slutet.

Sen låg jag i sängen/soffan i 2 dagar och bara hostade. Inget roligt alls. Blev andfådd bara av att gå de få metrarna till toaletten. På torsdagen ringde jag till försäkringsbolaget angående en tid för mina händer. Fick tid redan 8.20 på fredagsmorgonen. Inte frisk än, men jag tog tiden ändå. På kvällen kom jag på att jag för ett tag sedan köpt en sån där kolhydratsfri glass, Nocco, och lagt i frysen. Den var gudomligt god! Skrev på Facebook att jag drömde om massa Piggelin för min onda hals. En liten stund senare fick jag ett meddelande från Jesper att jag skulle kolla utanför dörren.


Han hade alltså varit och köpt mig ett paket Piggelin! Å vad jag blev glad! Snacka om god vän!

Upp på fredagsmorgonen och önskade att jag hade haft lite mer krafter. Funderade ett tag på att ta bussen, men mottagningen ligger så avigt till (Gårda) att det skulle inneburit en promenad på ca 0,7-1,0 km. Jag hade inga krafter för det. Det fick bli moppen.

Höll på att få en infarkt när jag åkte på cykelbanan utefter Göteborgsvägen/ Mölndalsvägen. Jäklar vad cyklisterna kör som dårar! De höll på med vägarbete så cyklister/mopedister/gångtrafikanter fanns alla på samma sida, på smala banor. Jag blev omkörd av cyklister som uppskattningsvis körde 40-50 km/h. Undrar om de kom fram helskinnade....

Väl framme fick jag snart träffa läkaren, en som jag inte träffat tidigare. Han kollade mina röntgenplåtar och sa, precis som den jag såg senast, att det inte finns några tydliga tecken på att jag har tumbasartros. Däremot att jag har artros i övriga fingrar, vilket jag inte har några symptom på än. Men han klämde och kände och sa att det gjorde ont på "precis rätt ställen", så diagnosen kvarstår. Tydligen vanligt att det inte syns på röntgen.

Han föreslog en cortisonspruta i den handen som var värst (vänster). Man tar bara en om gången för det gör väldigt ont. Och det kan jag skriva under på! Fy fabian vad det gjorde ont att få sprutan! Jag satt och skakade och han fick säga till mig att andas, för jag glömde bort det. Bedövningen gjorde att jag inte kunde röra fingrarna på en stund, och det var ju dumt när jag skulle moppa hem. Satt i väntrummet och vilade en stund innan jag åkte hem. Körde långsamt och väldigt försiktigt då vänsterhanden fick vila ovanpå styret och inte kunde användas för att bromsa.

Sen hade jag ont. Så förbannat ont. Jag satt nästan och grinade. Hela fredagen och hela lördagen. Låg i sängen eller i soffan med handen helt stilla, men ändå var det "någon" som körde knivar i handen hela tiden. På lördagskvällen hittade jag en pillerkombination som funkade. Söndagen var OK och idag känner jag bara av lite mer än vanligt. Men fredagen och lördagen var fruktansvärda. Natten däremellan sov jag inte många minuter, för jag hade så ont.

I natt har jag inte sovit många minuter heller, har ingen aning om varför. Känner mig inte alls bra i halsen/resten av kroppen, men jag är på väg till jobbet nu i alla fall. Gör ett försök. Kan ju inte bara ligga hemma när vi är så få på jobbet!

Jag hoppas verkligen att denna veckan blir bättre. Sämre kan det ju knappast bli (peppar, peppar ta i trä (annars jinxar jag väl allt)). Ha det gött!

1 kommentar:

  1. Krya på dig!!!🌸🍀🌸🍀
    / Johanna i Jönköping

    SvaraRadera