måndag 30 mars 2009

Jag blir så trött...

... på mig själv. Nu har ytterligare en vecka gått och jag har inte:

* Gjort så mycket sjukgymnastik som jag borde. Idag skall jag till sjukgymnasten igen, och jag har verkligen varit dålig på att göra mina övningar.
* Gjort mer än en mental träning. Bara en gång, i badkaret.
* Riktigt skärpt mig när det gäller mellanmålen. Måste skärpa mig! Vågen kommer aldrig att peka neråt om jag inte skärper mig ordentligt.

Vart tar tiden vägen? Varför tar jag mig inte tid till att göra saker som är bra för mig? Tiden bara rinner mig ur händerna och jag blir så trött och besviken på mig själv!! Jag motarbetar ju mig själv hela tiden. Aarghh!

Nog deppat. Skall till min akupunktör ikväll också, så att hon får sätta nålar för min mage. Den har inte ordnat upp sig än, så förhoppningsvis kan vi få lite ordning på den nu.

Precis innan jag somnade igår slog det mig att jag inte bara har gjort så att Nellie inte kan komma utanför altanen, jag har även gjort så att fönsterputsarna inte kan komma in.... Var tredje månad brukar det ligga en räkning i brevlådan, då har de hoppat över staketet och tagit utsidan på mina fönster. Nu måste vi bestämma tid så att de kommer på min lunch och jag kan släppa in dem. Inte heller kan jag eller städfirman hänga mattor och annat över räcket längre. Vad krångligt allt blev plötsligt!

Nu har jag precis betalat mina räkningar, ytterligare en sak som gör mig så trött på mig själv. Varför skjuter jag upp allt till allra sista sekunden??? Men jag kan ju trösta mig med att jag har deklarerat åtminstonde, och det innan papprena har kommit i brevlådan. Det är annars en sak som jag också alltid skjuter upp till sista kvällen.

Jag lyssnar inte när jag pratar med mig själv och säger till mig vad jag måste göra. Någon som har några bra idéer på hur man lyckas med detta? Sån har jag alltid varit, det räcker inte med påminnelser i datorn osv. jag "ser" dem inte.

En positiv sak i alla fall: Jag är nu anmäld till StavGöteborgsvarvet den 15 maj. Jag har också fått med mig 2 kollegor, ett grann-par och troligtvis Sara också :) Men mitt i glädjen för det beslutet så kommer frågan: Hur skall jag, med min hemska gräs- och blomallergi, klara av att gå 1 mil inne i Botaniska trädgården i mitten av maj?? Hoppas verkligen att häftstiften i mina öron hjälper, annars kommer jag inte att se kul ut nästa dag. Det är i och för sig en lördag, så om mina ögon ser ut som jag har varit på en bättre fest och min hals är helt igenkorkad spelar inte så stor roll...

Nej, nu slutar jag detta mycket negativa inlägg. TÄNK POSITIVT Lena!!

15 kommentarer:

  1. Håller med om det sistnämnda, tänk positivt Lena! Jag vet att det är svårt att tänka positivt när man har så mycket som man inte tycker man hinner med, som att ta hand om sig själv. Men du gjorde ju den mentala träningen en gång förra veckan (vilket är otroligt mycket bättre än ingen) och du gjorde sjukgymnastik och kom nästan upp i stegen. Jag skulle ha svårt att komma upp i dina steg per vecka på två veckor... Så tänk positivt!

    Förresten, vet du? Jag har blivit beroende av dina inlägg så här på morgonen.. :) Ha en bra dag! Kram

    SvaraRadera
  2. Jag håller med Malin, jag är beroende av dina inlägg. Varje morgon trippar jag in hit efter att ha kollat min mail. Känner igen mig i så mkt du skriver. Jag skjuter gärna också upp räkningarna till sista dagen, därför har maken tagit över den sysslan.
    Mental träning....gah! Jag är sååå kass på det. Men allt som man är dålig på kan ju bara bli bättre...
    Jag väljer just nu att koncentrera mig på det jag är bra på för att boosta mitt självförtroende.

    KRAM

    SvaraRadera
  3. Att man ser sina brister är ju en förmåga som man ska vara stolt över! Jag tycker du får en massa uträttat men det låter som du ställer väldigt höga krav på dig själv. Du kanske drar på att betala räkningarna till den sista för att det inte behövs göra innan eller så är det så trist så man gör det i sista minuten. Det viktigaste är att räkningarna kommer in i tid?

    Kan du inte lägga in små påminnelser i mobiltelefonen?

    Jag är inte heller någon mästare på att göra det jag ska i tid men jag försöker. Det blir ofta i sista minuten;-).

    Jag har anmält mig så nu ska även jag vara med i stavloppet!

    Sköt om dig!

    SvaraRadera
  4. Att man ser sina brister är ju en förmåga som man ska vara stolt över! Jag tycker du får en massa uträttat men det låter som du ställer väldigt höga krav på dig själv. Du kanske drar på att betala räkningarna till den sista för att det inte behövs göra innan eller så är det så trist så man gör det i sista minuten. Det viktigaste är att räkningarna kommer in i tid?

    Kan du inte lägga in små påminnelser i mobiltelefonen?

    Jag är inte heller någon mästare på att göra det jag ska i tid men jag försöker. Det blir ofta i sista minuten;-).

    Jag har anmält mig så nu ska även jag vara med i stavloppet!

    Sköt om dig!

    SvaraRadera
  5. Vi ska ju inte se hinder, bara utmaningar är det ju tänkt. Dessutom tycker jag att du ska vända på det. Du skriver rad på rad om de här negativa sakerna, men om jag minns rätt har jag bara sett en rad där du skriver om att du blivit beroende av promenader (i samband med att du skrev att du inte fått gått tillräckligt mycket och ville ut på långpromenad).

    Jag fascineras varje dag över de steg du skriver att du gått, den tid du lagt ner, du går ju närmare 2h mer som regel än undantag.

    Vilken bra vana du har lagt till dig med, 2h promenad i princip varje dag, och du känner dessutom att du måste ut.

    DET är jag avundsjuk på. Tänk vilket mål du har nått, du promenerar överallt, trots alla problem med ryggen och benen så går du, du går till sjukgymnast och akupunktör så att du KAN gå. Hur många hade inte gett upp, eller använt skadorna som en ursäkt för att slippa!

    Du kanske ska tänka efter hur du gjorde när du lade dig till med vanan att promenera så kan du lägga dig till med samma vana vad gäller mentala träningen etc. Tänk positivt att du ska lägga dig till med en ny vana, inte göra dig av med en ovana. Det är en utmaning, precis som att promenera varje gång!

    SvaraRadera
  6. Malin: Jag var visst lite deppig i morse. Måndagmornar kan vara såna... Jo, mental träning en gång förra veckan är en gång mer än de flesta veckorna hittills. Bra sätt att se det hela! Promenaderna har jag INTE dåligt samvete för, där vet jag att jag sköter mig.
    Kul att du gillar min blogg, även när jag är deppis. Kramar

    Soulsister: En till beroende... Skall vi ringa AB (anonyma bloggläsare)? :)) Jag har tyvärr ingen gubbe att skjuta över räkningarna på... Jag måste också se det jag är bra på. Promenaderna är en sak jag är bra på. Mitt jobb är en annan sak. Det får räcka nu. Kramar

    Sara: Ja, höga krav har jag alltid ställt på mig själv, men jag har ändå blivit bättre på att inte ställa så höga krav än vad jag var tidigare. Jag har påminnelser i datorn, men skjuter upp det ändå :)
    Kul att du också skall med och gå!! Kramar

    Emma H: Jag kände mig visst lite depp i morse... Skyller på att det var måndag morgon. Promenaderna är jag stolt över. Tänk om man kunde köra mental träning samtidigt som man gick, då hade jag kunnat göra 2 flugor på smällen :) Jag skall försöka tänka mer positivt. LÅVAR!! :)
    Kram

    SvaraRadera
  7. Hej Lena,

    Om förra veckan var en "dålig" vecka så kan denna bara bli bättre :-)
    Jag förstår hur du känner, jag är oxå arg på mig själv för att jag under ca 2-3 v slarvat enormt med helfarten... men NU JÄKLAR!!!

    Skickar lite ENERGI!!

    kramis

    SvaraRadera
  8. Lite positiva tankar nu så ordnar sig nog allt!

    SvaraRadera
  9. Hej, du ÄR duktig vad du än tycker om dig själv :) Heja Lena!
    Jo, tänkte bara fråga..Den mentala träningen som du lyssnar på, vad går den ut på? Är det bara en massa flumflum som man blir full i skrat av eller är det bra saker man ska tänka sig in i??
    Nyfiken Åsa

    SvaraRadera
  10. Kan lova att träff 1 i april kommer vara jättebra för dig eftersom vi båda hamnat i en liten svacka och jag tyckte det vi pratade om idag var jättebra för mig :-)

    Hoppas att det bara är en sådan där hemsk måndag och att du känner dig bättre imorgon Kram

    SvaraRadera
  11. Du kan ju glädja dig åt din fantastiska mammaa som framstår som en klar motsats till dig. De steg jag går är inte många. Till brevlådan o sånt.
    Idag var jag i alla fall den som såg till att bli besökare nr 30.000!! När jag tittade in var jag ett nummer ifrån, så jag var bara TVUNGEN att gå in en gång till.
    Jag gratulerar till besökarantalet. Själv har jag inte tiondelen en gång. Skit samma, huvudsaken är att du får besök!!!
    Det är du väl värd för allt ditt kämpande och din uppmuntran till andra. Kram!!!

    SvaraRadera
  12. Säger som min "terapeut".
    Du måste se till vad somär rimligt.
    Jag funkar likadant som du på många sätt, jag får sätta larm på telefonen, skriva en liten lsita, en med bara n ågra saker på, sedan styka varje sak jag gjort innan jag får lägga mig och titta på TV eller så. Funkar inte hela tiden, men hjälp, vem är fullkommlig? Man får ta det ett steg i taget.
    Du gör ju ett jätte jobb med dina promenader, ditt arbete, och din diet. Man kaninte orka hur mycket som helst! Rimligt!!!!!
    Ha det såg gott nu och var inte så hård mot dig själv!
    Många kramar
    BantarUlle

    SvaraRadera
  13. Jag ser att du deppar =) Imorron när du loggar in på msn ska jag skicka en rolig text åt dig som jag alltid läser när nåt är motigt =) Du kommer gapskratta!

    SvaraRadera
  14. Man orkar inte alltid stå emot och bara vara positiv, eller lyssna på "skärp dig"_typ....och var skulle du inte spy ut din galla om inte i din egen blogg!

    Du är så sund i ditt tänk och det kan du luta dig åt...du kommer absolut lyckas- lika bra som hittills!
    Imorgon är en ny dag- och kan ju bli en underbar sådan!

    kram

    SvaraRadera
  15. Linda: Du har alldeles rätt. Det kan bara bli bättre :) Men visst är det jobbigt när man lägger massa energi på att vara arg på sig själv? Så onödigt!! Nu jäklar fixar vi detta!! Tack för energin, skickar lite tillbaka!! Kram

    Sandra: Japp, positiv energi får jag från era underbara kommentarer :)

    Åsa: Tackar! Den mentala träningen är väl inte direkt flum-flum, hade det varit en bra uppläsare hade jag nog inte haft några större problem med att lyssna på dem. Sen är det så att jag lyssnar till 99% på talböcker från England och USA och jag tycker att det engelska språket flyter så mycket bättre för mig. Det finns väldigt många som klarar av dem, men alltså inte jag. Felet ligger hos mig... Kram

    Jenny: Då skall det bli spännande i morgon, för då har jag möte. Återkommer och berättar om det är något som jag fastnade för. Kram

    Mamma: Mina promenader är något jag är STOLT över att jag gör och orkar med! Kul att du blev besökare 30.000!! Fort går det, besökare 10.000 var ju i december. Kram

    BantarUlle: Jo, jag vet att jag ibland ställer väldigt höga krav på mig själv, men det är när jag inte klarar "de enkla" sakerna som jag blir mest irriterad. Sätter jag t.ex. mål som jag vet är svåra att nå så blir jag inte lika irriterad. Jag skall försöka vara lite mer rimlig i mina krav i fortsättningen, eller i alla fall göra mitt bästa. Tack för pepp! Kram

    Sofia: Kul! Gillar roliga texter!! Kram

    Lina: Nej, det orkar man inte alltid. Framför allt inte när det är en själv som säger det. Jag är i grund och botten en rebell som alltid gör tvärtemot, speciellt när det är jag som säger till mig :) Bloggen är bra, dels får man skriva ned vad man känner och kan senare gå tillbaka och läsa igen, och dels så får man så mycket positivt pepp och uppmuntran, som verkligen hjälper. Mitt humör igår kväll var mycket bättre än det i morse, och det var tack vare er :) Kram

    SvaraRadera