Hur känns det idag? Efter gårdagens långa inlägg måste jag erkänna att jag känner mig naken och sårbar... Men samtidigt stark och modig. Jag känner mig redo att ta mig an framtiden. Jag känner mig rädd och samtidigt väldigt positiv. Jag känner mig utlämnad, att min familj och mina kollegor eventuellt läser vad jag skriver. Hur kommer de att reagera? Mamma har ju redan läst och "godkänt", men resten? Fattar ni?
Senare på kvällen igår kom jag på massor som jag också ville skriva, men det har jag glömt nu. Får ta det när det kommer tillbaka. Lyssnade ytterligare en gång på mental träning spår 5 igår och en gång i morse. 3 ggr på bara några timmar, nytt rekord. Men för första gången tycker jag att det tanten säger är vettigt!
Jag hade ett långt chat på msn med Emma igår och vi bestämde oss för att vara 100 % ärliga mot varandra, även om vi kanske (i början) inte klarade av att vara det i våra bloggar. Jag är väldigt bra på att stoppa huvudet i sanden, eller jag var det i alla fall förr. Det var en av orsakerna till att jag skrev det jag skrev igår, för om jag skriver om det tvingas jag tänka på det. Annars puttar jag gärna bort alla tankar på samma sätt som jag alltid har puttat bort alla känslor.
Vad hände mer igår då? Inte mycket. Kom ju på vid lunch att det var XV-möte, det näst sista för min del tror jag. Det är ett om 2 veckor, sen är nästa inte förrän 5 augusti, och då tror jag att mitt medlemsskap är slut. Vi skall kolla på det idag min coach och jag. Känns som jag blir lurad på en månad bara för att det inte är några möten i augusti. Det borde finnas någon uppföljningskurs eller något, som inte har lika hög avgift som första året. Känns lite naket att bara bli utkastad i världen så här...
Jag hade ju planerat att gå hem från XV, men när jag kom ut så regnade det sånt där hårt regn från sidan och blåste småspik. Jag började frysa med en gång och blev genomblöt bara på de 10 minutrarna det tog att gå till bussen. Jag skall ju dit idag igen, så jag hoppas att vädret är bättre i kväll. Det blev inte många steg igår, bara 8.743 st.
Nu har jag i alla fall tecknat ett 12-månaders medlemsskap i Aftonbladets Viktklubb. XV säger ju att man skall äta 1.400 kcal/dag, och med lite trixande med hur mycket jag vill gå ner och hur fort så lyckades jag få rekommenderat antal kcal att stanna på 1.300/dag. Jag fick i alla fall reda på att mitt midjemått (84 cm) inte var farligt för hälsan. Fick läsa den meningen 2 ggr... Började med ett midjemått på 118 cm så det är lite skillnad.
I morgon är det en månad kvar tills jag fyller år. Datumet jag hade satt att jag skall vara färdig. Det kommer jag inte att vara. Men jag känner faktiskt ingen panik för det. Jag känner heller ingen panik för att jag inte kommer att vara färdig till festen jag planerar den 15 augusti. Jag har ju väldigt mycket att fira och vara stolt över. Ju mer jag tänker på det desto mer inser jag att det är bättre att jag tar det sista mycket lugnare och verkligen lär mig att gå ner i vikt med hjälp av mat, inte pulver. Då är risken mindre för att jag går upp allt och lite till igen. Ingenting skrämmer mig så mycket som den tanken! Då skulle jag få flytta till Tjottahejti för jag skulle inte kunna se en endaste människa i ögonen, allra minst mig själv.
Tycker det är jättebra som vi pratade om igår. Nu kan du köra det sista långsamt, och ändå ha den mesta vikten bakom dig. Det innebär att om de sista kilona trilskas så får du i alla fall en solid grund. Du kanske går upp något kilo eller så, men inte mer än det du går ner på lång sikt.
SvaraRaderaDet är nu du börjar träna på resten av livet! Det ska du känna dig taggad över!
Håller med Emma, det är nu du börjar träna på resten av livet! Bra sagt!
SvaraRaderaSka försöka komma ihåg att logga in på msn ikväll så vi kan snacka lite, nu är ju skolan slut o ja har helt plötsligt massa tid över :)
O vet du vad? Jag är så jävla glad för att ha stött på dig här, för ja känner att jag har en vän som förstår mig, som inte dömmer mig och som tänker som jag. Fastän vi är olika och aldrig har träffats!
STOR KRAM till dig
Jag kan inte mer än hålla med de andra, det är nu du ska lära dig hur du kan äta resten av ditt liv. Och då spelar det ingen roll om det skulle ta år och gå ner de sista kilona. Du har kommit jättelångt! Från ett midjemått på 116 till 84 cm, vilken skillnad! Var stolt över dig själv! Kram
SvaraRaderaDu är min idol! Kram
SvaraRaderaTycker du är stark och modig som skriver ner dina känslor på din blogg!
SvaraRaderaDet är absolut inget misslyckande, du har mycket att vara stolt över!
Jag håller på dig oc vet att du kommer lyckas, men låt det ta tid om det är så du känner!!!!
Stor kram till dig!!!
"I don't know where I'm going, but I sure know where I've been"...
SvaraRaderaSå börjar en av mina favoritlåtar, Here I go again med Whitesnake :-)
Vi har kommit långt, längre än vi nånsin kunnat föreställa oss.
Jag hade aldrig orkat om det inte var för dina glada och inspirerande inlägg och kommentarer.
DU ÄR EN STOR FÖREBILD LENA! Tack för att DU finns :-)
You give me strength to carry on!
Riktigt start och modigt av dig att du öppnar upp dig sådär, det tror jag kommer göra dig riktigt gott i framtiden. Att du inte riktigt har kommit i mål till din födelsedag är verkligen inget att vara orolig för, se bara hur långt du har kommit och nu har du ju hela livet framför dig och bli den du själv vill bli. Du är verkligen en förebild för oss alla!
SvaraRaderaKramar
Även om vi talade om ditt inlägg innan du publicerade det igår, så är jag glad du vågade, och ännu gladare över att det känns rätt idag också. Du vet, det man säger eller skriver får ett annat liv än det man bara tänker. Man får ta ställning till det på ett annat sätt. Det är som att släppa ner en sten i vattnet, det bildas ringar och ringarna sprider sig och påverkar allt annat i livet också.
SvaraRaderaJag är så glad när jag läser vad dina vänner skriver, över det stöd och den uppmuntran till nya och kanske annorlunda val det för med sig. Även din gamla mamma blev lite tårögd och mycket stolt. Om du ser framåt med tillförsikt och inte ser NÅGOT som ett misslyckande vet jag att du har styrka att klara vad du än föresätter dig. P&K
Har läst igenom ditt långa inlägg från igår och kan bara nicka instämmande till det mesta. Om du följt mig har du säkert kunnat läsa mellan rederna att jag hoppat på och av helfarten under 2 månaders tid och bestämde mig för ett tag sen för att strunta i helfarten. Men så helt plötsligt hittade jag kraften igen och nu är jag på dag 4 och hoppas kunna hålla ut denna gången. Det är bara att acceptera att motivation och fokus åker berg- och dalbana. Innerst inne är vi ju jättenöjda med vad vi har åstadkommit. Trots det känner iallafall jag att jag inte riktigt är klar.
SvaraRaderaJag har ju inte som du förmågan att köra halvfart.
Kramar Kicki
Kämpa på tjejen! Du är jätteduktig. Det är ett jättesteg i rätt riktning att blotta sina känslor så som du gjort. Att erkänna dem och acceptera att de finns där, och veta att det är de som påverkar tankar och handlingar.
SvaraRaderaMycket filosofiskt jag vet :) Jag använder själv shopping och mat för att döva alla känslor. Nu vet jag iallafall varför.
Hej Lena!
SvaraRaderaLäste ditt inlägg igår o idag. Förstår du känner dig naken o sårbar, men det ska du inte göra för du ska komma ihåg att detta gör du för din skull och ingen annan. felet med xtravaganza är att många medlemmar känner en stress att klara detta målet, och att de redan vid start ska sätta målet. Jag tycker inte att konsulterna riktigt tar målen på allvar då exempelvis jag satte 80 kg ner på 6 månader, vad är de, de är liksom inte troligt alls. Men min nya hälsokonsult sa något klokt till mig en dag i höstas när jag berättade att jag hade fuskat. Då sa hon höddu Fidde, du har banne mig inte fuskat, du har unnat dig, ska du i hela ditt liv säga att du fuskar då? Det fick mig att tänka om helt o hållet. Jag vill att du oxå lägger vikt vid detta citat, du har unnat dig, det är inget fusk. Det är för xv:s skull du känner de är fusk. Men för dig är det att du prioriterade att unna dig. Bra att du ser på vad du åstadkommit, det är den bästa språngbrädan.
Kramis
Fidde
Emma: Det låter så härligt "det är nu du börjar träna på resten av livet". Det är precis så det känns! Nu fixar vi detta, eller?
SvaraRaderaSoulsister: Du kom inte :( I alla fall inte innan jag somnade i soffan... Jag är så jäkla glad för att ha stött på dig här också, vi bara måste träffas i sommar. Nu har min semester blivit ändrad, så de nya veckorna är 29-32. Får se om jag kan få tag på någon kattvakt och komma ner och bada i din pool en dag :) Kram
Malin: När jag börjar tveka på om jag har gått ner något överhuvudtaget (man har såna tillfällen ibland) så tittar jag på gamla kläder och min måttabell. Kände jag det inte innan så ser jag det då. Härliga siffror!! Jag ÄR stolt. Kram!
Jenny: Kort och uttömmande :) Du är också min idol, du ger dig inte heller. Kram!
Theresa: Jag måste prata med mig själv hela tiden och tala om för mig att jag inte har misslyckats. Jag är jättebra på att trycka ner mig själv i skorna... Kramar till dig också, nu är det dags vilken dag som helst för dig! Håller tummarna för att allt går bra!
Linda: Har aldrig hört något med Whitesnake, men den texten gillar jag. Vi har alla kommit mycket längre än vad vi (troligen) hade gjort om vi kört på det gamla hederliga viset. Jag har också fått mycket styrka från era bloggar, och att skriva själv och få kommentarer. Tror aldrig jag hade orkat detta om jag gjort det "i tysthet". KRAM!!
J: Jag satsar på nästa födelsedag istället, när jag fyller 45 (usch vad gammalt). DÅ skall jag vara klar :) Då är det idag exakt 13 månader kvar, det skall jag ju klara! Kram
Mamma: Tack för att du har lyssnat på mig de senaste dagarna, jag var ju lite nervös innan jag publicerade det jag skrev... Skönt att ha någon som läste det innan. När jag skriver så passerar ju orden inte hjärnan utan går direkt ner i fingertopparna, så det blir lite blabbigt ibland och jag kanske inte får sagt det jag ville säga. Folket jag har lärt känna via bloggen betyder så oerhört mycket och jag önskar verkligen jag skall få träffa varenda en av dem någon gång! Vi ses i eftermiddag!! Kram
Kicki: Vad härligt att du hittade kraften igen!! Jag kommer troligen att pulvra mer gånger, och hoppas då hitta motivationen. Fasen också att det inte är lika enkelt när man går på det igen! Första gången var det ju inga problem alls! Håller tummarna för att du orkar denna gången! Jag vet inte var du har fått uppfattningen om att jag klarar av halvfarten från.... när jag körde halvfarten sist gick jag upp väldigt mycket mer än de 2 kg som är normalt... Typ 6 kg totalt eller nått. Inte bra. Livrädd för att det blir samma nu. Kramar
Jessica: Vad kul att du skrev en rad! Tänker på dig och hoppas du får din operationstid snart. Det har varit så härligt att få följa dig och de andra från början, vi skulle ha tagit en gruppbild, för jag har glömt av hur vi såg ut när vi började!!
Fidde: Det är den allra största skillnaden mellan nu och alla andra miljoner gånger jag har försökt gå ner i vikt. Denna gången var det för MIN skull, inte för att pappa eller någon annan sa att jag måste eller borde. Mitt första mål var 1 december. Mitt andra mål var 1 februari. Mitt tredje mål var 1 april och mitt fjärde mål som nu också spricker är min födelsedag 5 juli. Jag tycker också det är lite fel att tvina fram dessa måldatum som man ändå inte kan hålla. 80 kg ner på 6 månader, och det var ingen som tyckte att det var orimligt??? Galenskaper! Jag tror också att det är viktigt att inte lägga massa negativa tankar och känslor på om man äter annat än det man skall. Det blir ju inte saken bättre av!! Kramar!!