Jobbigt nu

Så här kommer jag aldrig mer få se dem ligga... De ringde från veterinären och Nellie mår inte alls bra. Ena njuren är helt utslagen och den andra funkar bara till ca 20 %, det är den som har den kraftiga infektionen. Det var något värde som skulle ligga mellan 20-100 och hennes låg på 824... Eftersom hon har ont nu så bestämde vi att Åsa och jag åker in vid 14-tiden och säger hej då. Vi får sitta med Nellie så länge vi vill. Jag klarar inte av att vara med när hon får sprutan, men Åsa skall vara med. Min förr-förra katt, Zita, var 19 år och 9 månader när jag i december/januari 2002/2003 åkte och hälsade på mina föräldrar i Västindien. Zita bodde hos min mamma när jag var borta. Så fort jag åkt så la hon bara av. Mamma och Åsa (Zita bodde hemma hos mina föräldrar i 5 år, så det var nästan lika mycket hennes katt) tog beslutet om att avliva henne. Jag hade gett mamma rätten att ta det beslutet om det någonsin skulle behövas, och ville inte ha reda på det innan. Åsa var med när hon somnade. Eftersom hon har sagt att det är OK med henne så vill jag att hon skall vara med när Nellie somnar också. Det känns väldigt jobbigt, men ändå rätt för Nellies skull. Jag vill inte vara självisk och tvinga henne att leva när hon inte mår bra, bara för att jag inte kan släppa henne. Regnet ute och jag skvalar i takt....