måndag 27 juli 2009

Nu är hon i katthimlen




Nu har Nellie somnat in. Det var jättesorgligt att säga hej då till henne, men vi fick så mycket tid vi ville ha. Hon spann jättemycket och var väldigt kelig. De hade gett henne smärtstillande som också var lugnande, så hon var ovanligt kelig. Det känns skönt att det blir mitt sista minne av henne, att hon spann så mycket och var så lugn. När jag hade sagt hej då så gick jag ut ur rummet och Åsa tog över. Veterinären kom efter en stund och sedan gick det fort. Nu känner jag mig lugn. Jag vet att hon har det bra nu, och springer omkring i katthimlen, och om de delar himmel med hundar, kanske med Louice's hund som fick somna in för några dagar sen :)

När vi var klara hos veterinären åkte vi till MediaMarkt och shoppade loss... Syrran köpte en liten minidator, ett tangentbord till sonen och en söt väska till datorn. Hon var lite putt för de hade inga rosa datorer kvar... Det är kul att spendera andras pengar!!

Jag har bokat tid åt Cornelia hos veterinären nästa tisdag, vi skall ta lite blodprover och se hur hennes njurar mår. Hon är ju 2,5 år äldre än vad Nellie var, så det är ju inte otroligt att samma sak kan hända henne. Fångar vi njurproblem i tid så kan det ju hjälpa med specialkost! Tar inga chanser med henne.

Nu är jag hemma, Åsa har åkt, och jag skall kela lite extra med Cornelia idag. Hon luktade väldigt på min tröja när jag kom hem, den är ju full av Nellie-hår. Saknar henne väldigt mycket, men som sagt, hon har det bättre nu! Tack för allt stöd och alla tankar och kramar här och på Facebook och via SMS. Bloggen och Facebook är helt fantastiskt, jag hade känt mig väldigt ensam framförallt i morse om jag inte hade haft er alla. Stora kramar till er!!

14 kommentarer:

  1. Vilka fina bilder, fina minnen av ett otroligt sorgligt ögonblick..Tänker på dig..Men som du säger, det enda man kan tänka på är att hon har det bra nu..Många kramar från Åsa i Norrköping

    SvaraRadera
  2. Har inte haft internet sen vi åkte igår, har missat flera inlägg ser jag!

    Jag är så ledsen över Nellie, men vad skönt att hon slapp lida så länge i alla fall! Även om Cornelia blir ensam nu, så är det ju i alla fall skönt att du har henne kvar som sällskap, och inte blev alldeles ensam på en gång!

    Nu är i vi hos mina föräldrar och kommer åka till Falkenberg ikväll och hem troligen torsdag kväll (har inget internet i Fbg). Vi kanske kan höras i helgen om att träffas? Om det passar för dig alltså!

    Maila gärna under veckan, om ifall och hur det passar för dig i helgen eller nästa vecka, eller om du ex ska till Borås, så kan jag kolla det när vi kommer hem och höra av mig till dig!

    Hoppas du känner dig bättre snart och får lite ordning på mat osv, så inte det gör att du mår sämre också!

    Kram Emma

    SvaraRadera
  3. Ledsen för er skull Lena. Men som du själv skrev så var det nog det allra bästa för henne när hon mådde så dåligt. Fina bilder ni tagit också, och det blev ju ett fint slut som du skrev. Och då mår man ju så mycket bättre i själen när det blev ett värdigt och fint farväl.

    Tänker på dig!
    Många kramar,
    Anna

    SvaraRadera
  4. Ja, min Beda tyckte om katter så kanske busar det nu med varann.
    Att göra en sån här sak är det svåraste o jobbigaste som finns som djurägare.
    Speciellt hund vet man ju har en begränsad tid...Men vi kommmer aldrig glömma våra älsklingar! Dom finns i våra hjärtan!

    Kramar!

    SvaraRadera
  5. Hej Kattvänner! Vilken underbar vacker katt-tjej din Nellie är.
    Så ledsamt när de små 4-tassade vännerna blir sjuka & måste gå vidare.

    Jag har haft 4 katter, de två äldsta (Mr Plupp 21 år & Goran 17 år) har gått vidare till katthimlen på ggr av akutnjursvikt värdena var så höga på Goran att det inte gick att mäta, innan har jag varit till två olika veterinärer som sa att han var friska, men jag såg att nått var fel och att han inte mådde bra, lite ledsamt när man inte blir hörd.

    Mr Plupp&Goran har varit med mig sedan jag var barn, och följde mig när jag flyttade hemifrån, de var mina hjärtegull saknaden är oändlig, jag tror att de båda katterna är hos min mamma, (som avled i cancer för två år sedan hon blev starx över 50-år gammal, eller ung heter det) De är i goda häner mina katter & min mamma, hoppas jag.

    Nu mer åker vi till Strömsholm med våra lilla kattflock(de två kattgubbsen jag har kvar Honey & Måånstret) så vår Honey som har låga njurvärden går på årlig kontroll
    (Senior hälsokontroll) På Strömsholms kattdjursjukhus.

    Vi skickar massor med tröst hälsningar till dig & önskar dig all lycka, du verkar vara en väldig snäll & fin kattmatte.

    Mvh//Matte, Honey (njursjuk)18 år
    & Månstret(som är frisk, Jiiipi)13-år

    SvaraRadera
  6. Jättefina bilder. Jag beklagar, men vet som du att Nellie har det jättebra nu och slipper ha ont mer.

    Kram till dig och din andra tjeja :-)

    SvaraRadera
  7. Hej Lena! Jag har aldrig kommit mig för att skriva förrut, men jag har besökt din blogg några gånger och tycker du skriver härligt. Jag beklagar sorgen!!! Jag är stor djurvän och har själv förlorat älskade katter. Så jag vet hur det känns... Många kramar och jag kommer nog skriva här igen =)

    SvaraRadera
  8. Åsa: Tack, jag är jätteglad för att jag tog med kameran, det blir ett fint minne. Mamma skall göra ett fint collage i A3 som jag kan skriva ut och rama in. Kram

    Emma: Tack, hon har det bättre i katthimlen :) Jag är jätteglad för att jag har Corny kvar, även om hon är lite krasslig hon med (knak i lungorna), så jag vet inte hur länge hon lever. Njurproblem skall vi ju kolla nästa vecka. Jag mailar, men närsom helst funkar för mig. Jag skall till Borås den 9/8, men då på kalas. Vill inte vara borta från Corny mer än nödvändigt fram tills jag börjar jobba, så några längre resor blir det inte. Kram

    Anna: Jag är jätteglad för att jag var med och sa hej då till henne. Jag hade ju kunnat säga till dem att bara ge dem sprutan utan att jag åkt dit alls, men det kändes inte rätt. Att hon var så kelig och spann gjorde det hela mycket enkare. Kram

    Louice: Jag la ju upp en bild härom dagen på Nellie och grannens Benson, så hundar är inte helt omöjliga :) Jag har några katter i mitt hjärta nu; Mimmi, Zita, Tussan och Smulan. Inga fler på ett tag nu, tack!! Kram

    "Matte": Jag trivs jättebra med den kliniken vi går till, personalen är helt underbar och de har öppet sena kvällar och helger. Sen ligger det nära också, bara 15 minuters promenad. Det känns tryggt eftersom jag varken har körkort eller bil. Det är viktigt att man känner sig trygg med de personer man anförtror sina älsklingar till. Tack så mycket för omtanken!!

    Linda: Tack så mycket. Kram och snart är det dags för din stora dag!!

    Jenny: Alltid kul att höra från en som aldrig skrivit förr. Vad kul att du tycker om det jag skriver!! Det värmer :) Att förlora ett älskat husdjur är aldrig lätt, men detta var första gången jag själv fick ta beslut och (nästan) vara med när det skedde. Jag har förlorat en katt till trafikolycka, det var jobbigt för då fick jag aldrig säga hej då. Nu hade jag i alla fall ett dygn på mig att mentalt förbereda mig. Skriv gärna igen!! Kram

    SvaraRadera
  9. Vi har ju talats vid många gånger under dessa dagar, men jag vill ändå skriva lite här. Jag har ju träffat Nellie många gånger under åren, vet hur kär hon var dig, och vilken liten älskling hon var. Jag är ledsen att det inte var jag som var med dig idag, men det märkliga är ju att just idag skulle jag på en läkarkontroll av min njure. Sannerligen en dag i njurars tecken. Som tur är fick jag ett mindre sorgligt utlåtande. jag skall göra en så vacker tavla jag kan till minne av Nellie och denna avskedets dag. Jag har ju själv varit i exakt din situation när min Birma för många år sedan hade samma sjukdom och fick samma öde. Vet hur svårt det är. Jag är glad du får så mycket stöd och tröst från dina nätvänner. Hoppas nu att du och Cornelia kan komma över sorgen tillsammans genom att ligga tätt ihop och trösta varandra.Tröstekram från mamma.

    SvaraRadera
  10. Hej Lena! Mycket tråkigt att läsa att Nellie gått bort, men som du säger, hon har det bätte nu i katthimlen!!

    Jag tänkte bara höra om du ska promenera "rosa steget" den 15/8? Vore kul med fler som kan gå tillsammans?!

    SvaraRadera
  11. Mamma: Tack så mycket för allt stöd jag har fått från dig de senaste dagarna. Du och Åsa har hjälpt mycket!! Ser fram emot den fina bilden du skall göra :) Kram

    Emma: Tack! Angående rosa bandet så vet jag inte. Jag skulle ju egentligen haft min fest då, så jag har inte funderat så mycket på saken. Men är takten densamma som på Stav-Göteborgsvarvet är jag inte intresserad, det gick alldeles för fort för mina korta ben... Hur långt är det? Kan man fortfarande anmäla sig?

    SvaraRadera
  12. Hej Lena,
    nä man kan gå i vilken takt man vill. Folk ska gå med barnvagnar, hundar mm. to m rullstolar tror jag. Jag tror man fortf. kan anmäla sig!!

    SvaraRadera
  13. Väldigt fina bilder på dig och Nellie och du har så rätt i att hon har det bättre där hon är nu eftersom hon var så sjuk. Många kramar!

    SvaraRadera
  14. Jag är tillbaka från semestern och läser i kapp hela din blogg. Vad trist med lilla goa Nellie!
    Jag beklagar! Inte vill man att ens kära ska få lida. Nellie vakar nu över dig och Cornelia och ser till att ni nu har det bra!

    Jag tänker på er!

    Sköt om dig och bamse kram!

    SvaraRadera