Gomorron. Gårdagen var konstig, minst sagt. Ena sekunden var allt som vanligt, andra sekunden kunde jag inte sluta tänka på Nellie. Cornelia var lite extra kelig (inbillar jag mig) och hon fick så mycket kel som hon ville ha. Jag upplever inte att hon letade efter Nellie så där jättemycket, men hon "pratade" väldigt mycket med mig. Nu skriver jag med pekfingret, för hon ligger i mitt knä på min vänstra arm...
Jag tror, att eftersom Cornelia kände att Nellie var sjuk, så är inte saknaden lika stor som ifall hon bara hade försvunnit, t.ex. om hon hade blivit överkörd. I vanliga fall ligger de alltid tillsammans någon gång under dagen, nära varandra. Sedan Nellie blev sjuk har Cornelia inte stört henne. Precis som om hon visste. Jag upplevde det också som att Cornelia inte spann när Nellie var hemma och var sjuk, men det gör hon nu. Mysko.
Jag var väldigt apatisk igår. Fick ingenting gjort mer än spela Bejeweled och lösa korsord och kolla på TV. Jag fick ju inte i mig någon frukost, endast pulver. Sen när jag kom hem från veterinären så var jag hungrig men mådde illa samtidigt. Började känna mig yr, så jag fick i mig ett äpple och några bitar vattenmelon. När jag fått i mig det kände jag att jag kunde äta mer, så det blev 6 st kycklingköttbullar. ICA's kycklingköttbullar är SÅ goda och smala. Kände dock att det inte var läge för en full lunch, så det fick räcka. Några timmar senare fick jag i mig 6 till, de sista jag hade.
Lite senare var jag hungrig igen, men bara på proteiner... Fick en vansinnig "craving" efter rostbiff :) Kände också att jag behövde komma ut lite, och jag kände verkligen för att köra lite moppe. Jag skall ju snart sälja den, antagligen denna veckan, så jag ville köra lite. Körde till en affär som ligger ca 10 min med moppen från mig, inhandlade lite rostbiff och åkte hem igen. När jag öppnade dörren kom Cornelia rusande och skrek åt mig. Jag tror hon trodde att jag skulle ha Nellie med mig... Sen var hon väldigt kelig.
Jag har i alla fall sovit över 7 timmar i natt, på soffan... Jag orkade helt enkelt inte flytta mig till sängen, och jag kom på att jag fortfarande inte lagt i nya lakan. Men jag satte i alla fall timer på TV:n, så den stod inte på hela natten. Cornelia sov i fotänden på soffan.
Jag vill tacka alla som skrivit så fina kommentarer. Någon undrade om jag hade haft katterna sedan de var små, men det har jag inte. Jag kan inte riktigt komma ihåg när jag fick dem, men jag tror jag har haft dem i 5 år. Det är länge, och jag har fäst mig vid dem väldigt mycket.
Skickar också en tanke till mamma som just nu är på väg till Borås sjukhus för att få svar på sitt njurprov som hon tog förra veckan. Hon har bara en njure kvar, så det är viktigt att den funkar! Det är mycket med njurar nu...
Kram till er alla, era kommentarer värmer verkligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar