Oh what a day....

Gomorron! Med tanke på gårdagens rubricering (Oh what a night...) så fick det bli denna idag. Gårdagen var verkligen inte rolig. Fy katten vad jag hade ont i höften igår. Höll på att inte komma till jobbet på morgonen, det var nästan så jag ringde kollegorna för upphämtning, men jag gick envist vidare. Satt på jobbet före lunch och funderade på hur det skulle gå till på lunchen, med den takten jag gick så skulle jag knappast hinna äta. Men en annan kollega kom och frågade om jag inte ville hänga med bort till sushi-stället och hämta mat, och jag var inte sen att tacka ja. Så nu har jag lunch för idag också, eftersom hälften av maten är kvar på jobbet. Tur det, för jag verkar inte ha mindre ont idag.

När jag kom hem så provade jag att värma höften med vetekudde, fick tipset av svägerskan Katherina. Men tyvärr hjälpte det inte alls, annars hade det ju varit en bra idé. Jag hade ju ringt sjukgymnasten i förrgår, och han ringde upp igår morse. Han sa att mina smärtor är ett bevis på att cortisonsprutan är satt på rätt ställe, men det tror jag på när smärtan försvinner. Han ville inte att jag skulle komma förrän dessa smärtor försvunnit, och det kunde ta 2-5 dagar. Jippe... Jag fick i alla fall en tidig tid (7.00) nästa onsdag.

Tack för alla uppmuntrande kommentarer igår! Vad skulle jag göra utan er? Deppa ihop? Kanske det, who knows. Fast å andra sidan tvivlar jag på att jag skulle vara där jag är idag om jag inte haft bloggen.... Och er. Ni borde alla få varsitt halsband i tävlingen! Men det har jag tyvärr inte råd med :)

Förresten, på tal om att ha råd, många säger ju att "ditt matkonto kommer ju att bli mycket mindre efter operationen". Ha! Så fel de har! För det första så kostar skräpmat mycket mindre än nyttig mat. För det andra så kostar laktosfri mat mycket mer än vanlig mat. Så även om jag äter mycket mindre nu så har mina matkostnader ökat. Har inte så mycket koll på hur mycket, men jag tycker att jag bor på Maxi... är där jämt. Och jag fascineras fortfarande av att jag inte har köpt en endaste onyttig sak sedan operationen, om man bortser från Piggelin och popcorn :) Ni som har läst här ett tag vet att jag inte kunde gå in i en affär utan att köpa något onyttigt, det var som ett tvång. Detta tvång är nu nästan helt borta. Ibland drabbar det mig igen, men så ser jag mig omkring i affären och inser att det inte finns något jag KAN köpa och så nöjer jag mig med det. Denna artikel i gårdagens Expressen är dock inte särskilt upplyftande läsning... Att efter 10 år har de flesta gått upp 80 % av sin viktnedgång. Hur katten går det till? Jag vill inte bli en av dem!!

Från och med nu, den som skriver den sjunde kommentaren, blir nummer 5.000!! Vem blir det? Blir det idag eller i morgon? Nu är det ju inte riktigt sant eftersom de jag skriver ("svarskommentarer") också räknas, men ändå! Nu skall jag halta ut i köket och göra frukost! Ha en jättebra torsdag!