tisdag 28 september 2010

Det gick inte så bra...

Gomorron. Det här med att gå och jobba igår var inte en sån bra idé. Bara av promenaden (ca 900 steg) till jobbet så var jag helt slut. Det kändes som om jag lämnat hjärnan hemma, orkade inte tänka, och hals, huvud och öra värkte. Strax före 11 så gav jag upp. Dock kunde jag inte bara gå hem och lägga mig eftersom jag redan varit hemma en vecka. Ringde sjukförsäkringsbolaget vi är anslutna till och fick en tid redan klockan 12 inne på Vasagatan. Packade ihop snabbt, sa hej då och gick hem och hämtade moppen. När jag väl kom dit så kände jag igen mig, där hade jag varit 3 år tidigare när jag drabbades av kristallsjukan (godartad lägesyrsel). En mycket trevlig läkare som kollade mig i hals och öron och konstaterade att jag inte var akut sjuk men att jag behövde vila. Fick sjukintyg för resten av veckan, men så länge tänker jag inte vara hemma. Idag är jag dock hemma, fast jag tog med mig jobb hem igår så jag jobbar väl lite hemifrån idag.

På vägen tillbaka så mötte jag min chef och några kollegor, så jag kunde lämna över intyget direkt. Åkte hem och la mig och somnade som en stock i nästan 3 h. Så skönt att få sova, kände mig som en ny människa efteråt. Men jag skall inte gå idag ändå, måste vila så jag blir helt frisk! Lovar!!

Tack för grattisarna igår. Mailade lillasyster och kom på när jag skickat mailet att det inte blir någon firarbio i helgen eftersom hon, Johannes och Vincent åker till Thailand på fredag. De är verkligen väl unnade denna semestern då Johannes i stort sett inte tog någon sommarsemester och Vincent var dålig och låg på sjukhus nästan hela Åsas semester. Hoppas ni får det jätteskönt och Vincent får vara frisk!! Skicka vykort och Skypa om/när ni kan!

Chattade med Emma igår och fick en riktig aha-upplevelse. Jag funkar ju så, går sällan och grunnar och funderar på saker, utan jag kommer på saker när jag skriver. Det är därför bloggen är så bra, jag lär mig så mycket om mig själv. I vilket fall som helst så pratade vi lite om min långsamma viktnedgång. Då slog det mig plötsligt att när vi alla (vi var många) gick på Xtravaganza, och garanterat drack exakt samma antal kalorier om dagen, så hade jag mycket mindre viktnedgång per vecka än de andra. Jag snittade då, när jag drack 485 kcal/dag (eller vad det nu blir) på mindre än 1 kg/vecka. Alltså behöver jag inte känna att det går alldeles för långsamt nu, jag är tydligen byggd på det sättet. Jag behöver inte fundera på vad jag gör för fel eftersom jag inte lyckades gå ner så mycket per vecka när mina XV-kollegor lyckades. Det var verkligen skönt att komma på det, då kan jag sluta fundera på det varje gång jag väger mig.

Jag berättade för Emma att mitt mål är att väga 70 kg på min nästa födelsedag. Det är ca 42 veckor kvar tills dess, med 0,5 kg/vecka så blir det 21 kg. Till 70 kg är det lite drygt 18 kg kvar, så det kan bli tajt. Men man kan ju ha ett mål! Då sa Emma att hon skulle komma ner till Göteborg på min födelsedag och då ville hon se mig i klänning och skor med klack. HA! sa jag. Klänning har jag inte haft sedan min syster gifte sig för väldigt många år sedan, och innan dess antagligen inte sen jag gick i småskolan. Skor med klack kan jag bara ha om det finns någon i sällskapet som kan köra mig till akuten när jag bryter fötterna. Jag går som en timmerhuggare med blöja om jag får på mig ett par klackar. Det högsta jag har haft är ett par cm med hela klackar som går under hela skon, och inte ens det klarade jag bra. Berättade för mamma att Emma ville se mig i högklackat och hon bara skrattade, det säger väl allt?

På Facebook så får jag varje morgon en Maxine på min sida. Dagens tyckte jag var så himla bra så jag snodde den.

Eller vad säger ni?

Nu måste jag ta mig i kragen och betala mina räkningar, det har inte blivit av än. Sen skall jag vila lite tills kollegan kan sätta igång min dator på jobbet. Det blev lite bråttom igår när jag gick så jag tog originalmanusen med mig hem, alltså kan de inte rätta det jag har gjort förrän de får tillbaka papprena. Skall ringa och se om inte någon kan ta en lunchpromenad förbi mig och hämta manusen, annars är det ju ingen idé att jag jobbar hemma... Ha en skön dag!!

7 kommentarer:

  1. Det är aldrig kul att va sjuk, speciellt när man inte har någon ork i kroppen. Jag hoppas verkligen du ser till att vara hemma så länge som behövs så du slipper eftersläntrande sjukdagar.

    Många kramar från mig som är i städtagen

    SvaraRadera
  2. Ok, jag undrar ju nu då vad det är du jobbar med. Manus...låter ju intressant.
    Härligt att du mår lite bättre. Håller tummarna!!
    Kramen i

    SvaraRadera
  3. Klart du inte ska jobba Lena, su måste bli frisk nu. Vila vila och vila så ska du se att det går bättre nästa vecka!

    SvaraRadera
  4. Lyckliga du som inte har det suget! Jag har klarat mig ganska bra på sista tiden men idag var det skitjobbigt rent ut sagt men har stått emot så jag är nöjd med mig själv!

    SvaraRadera
  5. Hej
    Såg att skrivit hos mig. Det var Viktoria som rekomenderade din blogg så jag har läst den ett tag. Du inspirerar mig att kämpa mot min övervikt (trots att det nu går dåligt...). Hoppas det är ok att jag läser din blogg...

    SvaraRadera
  6. Kul att du titta in på min blogg.
    Tack för tipsen om mitt finger!
    Jag har haft det tejpat så idag. Det känns mycket bättre. Sen har jag såna där sår-strips så själva såret håller ihop. Dom är superbra, och ger "fint ärr" om man kan säga så.

    Kram

    SvaraRadera
  7. Katarina: Hade kunnat gå idag men stannar hemma idag också. Jobbar ju ganska bra hemifrån och kan vila emellan varven. Kram och städa på :)

    Inger: Skrev till dig och berättar vad jag jobbar med, vill inte skriva något om jobbet på bloggen. Kram

    Sandra: Ska jobba i morron hade jag tänkt om inget oförutsett inträffar :) Kram

    Jenny: Grattis till att du lyckades stå emot. Inser att jag har en otrolig fördel här eftersom jag bor själv. Finns det något onyttigt här hemma är det jag som har handlat det. Jag har makten att inte ta in något jag inte vill ha i mitt hem. Skönt!! Kram

    Linda: Klart du får! Var bara nyfiken på vem du var men insåg att Victoria var den gemensamma länken. Hoppas det går bättre för dig snart!

    Lena: Man är ju läkardotter :) Nä snarare erfarenhet från ett otal scoutläger där ungarna (och jag själv) skadade oss hela tiden.

    SvaraRadera