Om Kalla Fakta igår

Gomorron. Å så var det fredag igen. Fasen vad tiden går fort, det var ju måndag alldeles nyss... Igår blev det inte mycker mer gjort här än jobb och sedan lite mera jobb när jag kom hem. Jag behövde göra lite saker helt ostört, full koncentration krävdes. Skönt då att kunna göra det hemma, där den enda som stör mig är katten :)

Kalla Fakta igår. Ja, vad skall man säga? Det fanns ju bara en som var positiv, och det var Daisy. Läkaren från Örebro, tydligen en av pionjärerna, framställdes ju som något velig och fnittrig. Inte särskilt seriöst. Dr Lars Sjöström, från Sahlgrenska, framställdes desto bättre. För 100 år sedan, eller rättare sagt ca 1986, var jag patient hos honom. Jag gick på Meritene (finns det fortfarande?), ungefär som Modifast, i 3 månader. Det var första gången jag kom i kontakt med pulverdiet. Han var en bra läkare, men som med så många andra behandlingar man gör så släpps man vind för våg efteråt, och se bara vart det gick...

Jag kan inte förstå varför det inte hade en person med som hade gjort operationen (utan misslyckad gastric banding för 11 år sedan), och som var nöjd till 100 %. Det är ju väldigt många som är nöjda, varför inte spegla det? Och tjejen med huden då... men hallå! Vad tror ni händer om man bantar 50 kg? Huden har ingen bra resår, klart som katten att det är stor sannolikhet att man drabbas av överskottshud. Sen att det är så olika regler i de olika landstingen om vad man får för operationer efteråt, det är inte rätt. Det borde vara samma i alla landsting. Men så som hon framställdes så var det nästan som om hon var förvånad över hur mycket hud det blev...

Tjejen som hellre vill ha tillbaka sin stora kropp trodde tydligen innan att hon skulle bli lycklig bara hon blev smal. När hon sedan inte blev det så blev allt fel. Jag tror inte att man blir lycklig bara man blir smal, däremot är det vissa saker som fungerar bättre om man är smal(are). Redan nu känner jag skillnaden, och jag har ju en bra bit kvar.

Däremot tror jag att det är väldigt viktigt med uppföljning, jag har mer och mer börjat inse detta nu. Det känns som om jag är lite sen med denna insikt... jag måste försöka få en remiss till en dietist, för jag har ju ingen eftervård alls i och med att jag är opererad utomlands. Att det opereras lite på löpande band utan tanke på eftervård och konsekvenser framgick ju tydligt, och det håller jag med om. Jag är med i ett forum på nätet där sådant diskuteras, och vissa sjukhus verkar bara operera och sedan strunta i vad som händer sen. Komplikationer tas inte på allvar osv. Det hade varit intressant att få reda på hur många som får medicinska komplikationer, för det framställdes ju som om väldigt många får det. Psykiska komplikationer är ju svårare att mäta, men de framstod ju också som om de flesta fick det...

Sammanlagt kan jag säga att jag blev besviken. Jag hade förväntat mig, eller rättare sagt hoppats, på en mindre vinklad inriktning. GBP är ett bra hjälpmedel till viktnedgång, men det är viktigt att man inser att det är ett hjälpmedel och inte en quick fix. Många icke opererade tror ju just det, och det hade ju varit bra om det hade framgått bättre. Många icke opererade lär också få intrycket att alla som opererar sig är psykiskt störda...

Detta blev mest ett virrigt inlägg (som så många andra....) men jag tror jag fick fram det jag ville säga :) Vad tyckte ni (om ni såg programmet)?

Dags att göra sig i ordning. Med hopp om en bra fredag!!

PS. Jag älskar min nya väska! Det får ju plats hur mycket som helst! Igår när jag gick hem från jobbet hade jag detta i väskan: plånbok, tuggummi, liten necessär, pennor, kalender, regnbyxor, 5 burkar jag haft kvarg i som mellanmål, en burk med thaimat, massa mappar med jobb och lite annat. Och det fanns plats kvar! :)