Nu bär det snart av

Gomorron. Har varit vaken halva natten (2.00-4.30) och undrar hur det skall gå i natt när jag skall dela rum på vandrarhemmet i Hovmantorp med min syster... Hoppas hon inte är lättväckt. Jag har laddat min surfplatta med lite filmer, får väl kolla på någon av dem om jag vaknar. När jag var uppe i natt så flyttade jag mobilens SIM-kort till surfplattan, och vips så kan jag både ringa och surfa med den. Det kostar mig 9 kr/dygn att använda internet på det SIM-kortet, men det är det ju värt för att behålla kontakten med omvärlden. Nu kommer jag kunnat blogga i morgon bitti, precis som vanligt :) Korten jag tar på festen ikväll kommer jag däremot inte att kunna ladda upp förrän jag kommer hem.

Nu har jag i alla fall packat, men jag är helt övertygad om att jag har glömt något. Jag är ju inte så resvan som min kära syster, så jag väntar just nu på att hon skall ringa mig och rabbla vad hon har packat. Det är faktiskt ganska exakt 1 år sedan jag reste senast, och då till Tyskland för min operation. I övermorgon är det 1 år sedan jag åkte hemifrån och på  tisdag är det 1 år sedan operationen. Time flies!

Igår hände något på lunchen som inte har hänt på säkert 8 månader. Jag dumpade. Det var ingen liten dumpning heller, fy katten vad jag mådde kasst. I torsdags när jag var och lyssnade på kören så köpte jag sushi till middag. Åt hälften och det gick jättebra. Skulle äta resten till lunch igår. Dumpade efter 3 bitar och fick inte i mig mer. Mysko eftersom det funkade dagen innan... Illamående, "kork i halsen", svettningar, hjärtklappning, en otrolig trötthet och sprängande huvudvärk. Tröttheten och huvudvärken satt kvar resten av dagen, de andra symptomen försvann efter en halvtimme. Jag hade hellre gått och lagt mig än gått tillbaka till jobbet, men det gick ju inte. Skönt att den "biverkningen" inte har försvunnit helt, men jag kan inte förstå varför jag dumpade. Varför dumpar jag inte om jag äter något för sött? Den spärren hade jag gärna haft kvar!

Igår kväll när jag kom hem från jobbet (jobbade "bara" över sammanlagt 1 h igår) så var jag fullständigt slut, dels för att månadens hittills 49 h övertid kom ifatt mig och dels pga dumpningen. Å vad jag bara hade velat se fram emot en lugn skön helg hemma... Men det blir säkert kul att åka på 90-årskalas det också. Jag får helt enkelt se fram emot nästa helg då jag är ledig många dagar i sträck. Bilresan kommer nog att gå bra, jag har medicinerat och promenerat bort värken i min höft, så jag hoppas att den inte kommer tillbaka. De får väl stanna och valla mig annars (Åsa och jag åker över Borås och hämtar upp bror och svägerska).

Nu måste jag hoppa in i duschen, syrran kommer om 1 h och 10 minuter. Ha en skön lördag och så hoppas jag att allt funkar så att jag kan blogga i morgon bitti.