1 år sedan idag

Gomorron. I natt har jag sovit på soffan :) Somnade vid 22 igår kväll och vaknade vid 3.30. Kändes inte som någon större idé att gå och lägga mig i sängen, så jag var uppe en stund och sedan somnade jag om med Cornelia uppe på bröstet. Vi ligger så gott i soffan hon och jag. Nära, nära och mysar. Mamma ringde och väckte mig 7.30.

Idag för ett år sedan hade jag redan slocknat. Vid 7.30 fick jag en lugnande tablett och somnade direkt, vaknade inte förrän allt var över och jag låg på intensiven. Tänk att det redan har gått ett år. Jag tycker, när jag tänker tillbaka på det, att jag var väldigt modig som åkte själv ner till Tyskland för operationen. Fast i mina ögon var flygresorna mycket läskigare än operationen... Jag har mått oförskämt bra ända sedan jag slog upp mina gröna där på intensiven. Inga smärtor någonstans. Sen att jag inte har gått ner så mycket som jag skulle velat är en annan femma. Jag är i alla fall väldigt glad att jag gjorde operationen, ångrar den inte en sekund. Hade jag inte gjort den så hade jag kanske inte gått upp 25 kg på 1 år, men jag hade gått upp massor. Det var helt rätt att dra i handbromsen. Om jag inte går ner mer än så här så är jag fortfarande otroligt tacksam och glad att jag gjorde operationen.

På senare tid har jag ju vägt mig första lördagen i månaden, och det är ju inte förrän i övermorgon. Dagen till ära har jag vägt mig nu istället. EXAKT SAMMA SOM FÖR EN MÅNAD SEN, på hektot. Inte roligt. Men det är å andra sidan inte upp i alla fall. Siffrorna ovan stämmer ju inte riktigt, det är ju inte den vikten jag har gått ner på ett år, eftersom det är från flytstart. Så viktminskningen ovan är från 8 maj 2010. Nog om detta.

Igår jobbade jag hemma till kl 13. Ingen idé att gå in till jobbet bara för en timme. I vanliga fall går jag ju in efter lunch, men vi hade ingen lunch igår. Direkt när jag slutat tog jag min nya baddräkt och min nya spelare och åkte till Åby för att simma. Baddräkten var skön, men går som sagt inte att ta på när den och jag är blöta... Jag fick lite konstiga blickar när jag gick ner i poolen med spelaren :) Man kan sätta fast den på bakhuvudet om man har simglasögon (det finns en springa att dra igenom gummibandet från glasögonen i), men jag använder inte simglasögon. Istället tog jag en halsrem som jag fick medskickad och drog igenom springan och sen knöt jag fast spelaren på axelbandet till baddräkten. Å vad jag älskar spelaren! Det var helt underbart att simma med bok i öronen! Tyvärr var jag lite stressad, som vanligt, för jag skulle ju iväg till läkaren, annars hade jag simmat längre än en halvtimme. Detta kommer helt klart att bli en favvis. Fast jag var lite skeptisk till om den verkligen var vattentät... tänk om jag hade fått en stöt och drunknat? :)

Upp och iväg till Sahlgrenska. Innan jag åkte kom jag ihåg att jag hade 830 kr på högkostnadskortet, och att jag hade betalt en räkning till VG-regionen på 80 kr i slutet av året, det innebar att jag var uppe i 900 kr. Jag hade med mig räkningen och fick frikort, så jag slapp betala. Det roliga är att frikortet gäller bara till den 7 juni, men jag kan ju bli sjuk på en vecka, så det var lika bra att få det utskrivet. Läkaren jag träffade var trevlig. Han var inte direkt oroad över mina värden, men som av en händelse hade de en annan läkare där som var lite mer specialiserad på just sådana värden, så han gick och frågade henne. Efter ett tag kom han tillbaka och berättade att hon inte heller tyckte att det var någon större anledning för oro, men att det skulle följas upp. Jag skall återigen ta 3 kalktabletter om dagen, och så skall jag gå till vårdcentralen och ta nya prover om 3 månader. Är mina värden för kalk och protein fortfarande lika låga så skall jag få en remiss till en endokrinolog.

När det gäller protein skall jag fortsätta anstränga mig för att äta så mycket protein jag kan, precis som jag gör nu. Jag frågade honom om jag kan sluta äta järntabletter. Jag har nämligen tagit p-spruta sedan 1997 (då jag hade ett förhållande senast) och inte haft mens sedan dess. Känns lite onödigt att ta järntabletter ifall jag inte behöver. Kalk och järn skall man ju inte ta samtidigt, så med 3 kalktabletter och 1 järntablett blir det ju 4 ggr om dagen jag skall ta mediciner, och det kommer jag inte att komma ihåg. Han sa att det var OK att slopa järnet, och så skulle jag ta prover på det också om 3 månader och se om mina värden fortfarande var OK. Jag frågade honom också vad jag skall göra för att börja gå ner igen, i förhoppningen om att han skulle ge mig en tid till dietisten, men han tyckte jag skulle vara glad för mina 25 kg och inte oroa mig för det. Enligt honom finns det vissa som inte går ner alls efter operationen, så det kan jag ju trösta mig med... Det är alltså bara att gilla läget och fortsätta. Jag går inte upp, det är alltid något som jag skrev tidigare.

Idag skall jag göra ingenting. Bara vara, lösa korsord, kolla på TV, gå en promenad. I morgon blir det jobb och i helgen skall jag möblera om mitt arbetsrum. Om jag inte klarar att sätta ihop det stora skrivbordet själv så kommer pappa & Marita på måndag kväll och hämtar sin post. Då kan jag få hjälp. Men som sagt, idag skall inget ansträngande göras, bara ladda batterierna och njuta. Tyvärr så är inte vädret det bästa, så det lär inte bli något altansittande...

Ha en härlig röd dag!