Svaret...

Gomorron. Onsdag = mitt i veckan. Idag fyller tjejen jag passade när jag bodde i San Francisco 24 år. Känner jag mig gammal? Nä då, inte alls... Hon var lite drygt 2 år när jag kom till deras familj, och hennes lillebror var 3 månader gammal. Nu har hon precis kommit hem efter att ha bott i HongKong i drygt 1 år och sedan rest runt i Asien sedan nyår. Jag har fortfarande kontakt med familjen via julkort och på facebook, det är kul att följa "ungarna".

Nu blir jag lite nyfiken på familjen jag bodde hos året innan (mitt andra år i SF hade jag egen lägenhet och bodde inte hos familjen). Där är dottern en aspirerande skådespelerska. Vet att jag googlade hennes namn förra året, men det var ett tag sedan nu. Nu finns hon på IMDB! Rachel var 5 år när jag passade henne och hennes 2 år äldre bror. Hittade just hennes hemsida och ser att hon har lite "special skills"... Stage combat/Hand to Hand/Stunts/Firearms/Swim/Horseback/Basketball/Snowboard/Volleyball/ Softball/Juggle/Whistle/Improv

Det skulle vara kul att se henne på TV. Har ju starka minnen av den lilla blonda tjejen med krulligt hår som vi fajtades med varenda morgon. Hon vill INTE bli kammad :) Å vad jag hade det bra i San Francisco. Träffade massa härliga, framförallt norska, tjejer. Några av dem har jag hittat på Facebook, jättekul.

Slut på nostalgitrippen. Läkaren ringde igår. Bra nyheter (eller dåliga, beroende på hur man ser det). Inget som går att operera. Han ordinerar mer rehab och eventuellt akupunktur. Får se vad han skrivit på remissen han postade igår kväll. Eftersom det andra sjukgymnastikprogrammet jag fick inte hjälpte så skall det bli spännande att se om nästa gör det. Han sa också att jag tyvärr kunde räkna med att det inte alls är säkert på att jag någonsin kan bli av med dessa problemen. En sådan här inflammation (trokanterit) kan man få dras med resten av livet om man har otur. Men det är en sak som är bra: jag vet att det inte är något fel på benen i höften. Det innebär att om jag får ont, så skadar jag inte någonting om jag fortsätter att gå trots smärtan. Visst, det är inte kul att gå när det gör ont och det är framförallt inte kul sen när man vilar och smärtan fortfarande sitter kvar, men jag kan inte göra något värre fysiskt i alla fall.

Mycket läkare nu, har tid hos vårdcentralen idag kl 13 för att prata om vilka prover jag skall ta angående mina naglar/fingerspetsar. Det slog mig i måndags att det inte bara är naglarna jag har "ont" i, jag är väldigt öm i fingerspetsarna också. Så öm att jag har fått köpa en pekpenna till min smartphone. Det måste ju hänga ihop.

Idag blir det gymmet/simhallen. Får se VAD det blir. Har problem med min vattentäta mp3-spelare, den går inte att starta :( Har mailat Speedo (som gör den) för att se vad jag kan göra åt saken. Gillar inte alls att simma utan den, då tröttnar jag väldigt fort...

Ha en bra onsdag!