fredag 11 maj 2012

Fy vilken dag...!

Gomorron. Måtte denna dagen bli bättre än gårdagen. Det blir inte svårt :) Till att börja med är det fredag. Resten kan förhoppningsvis bara bli bättre.

Som jag skrev om igår så sov jag inte så bra pga "attacken" i mitt ben. Strax efter jag skrivit klart här så gjorde jag i ordning min frukost, som jag alltid brukar. Samma varje morgon sedan jag började med Dukan; en havreklipannkaka med en skiva kalkon på och så en liten skål med yoghurt (smaksatt med kardemumma, vaniljpulver och lite fusksocker). Jag tror att jag brukar pausa lite mellan pannkakan och yoghurten, och att jag inte gjort det igår. Eller så var det något annat. Kroppen var spänd efter den dåliga sömnen och annat som skulle hända under dagen.

Strax före 7 satte det igång. Mega-dumpningen from hell. Snacka om nära-döden-upplevelse. Den värsta dumpningen jag varit med om efter 22 månader som opererad. En normal dumpning för mig innebär 10-20 minuters obehag med känslan av att ha en kork i halsen, hjärtklappning och lite illamående. Detta var 1 h och 45 minuters rent helvete. Jag var otroligt nära att spy, men jag kunde inte (många opererade kan inte spy). Jag är emotofob (d.v.s. jag har en fobi för att spy), men nu stod jag och önskade att jag skulle spy. Jag kallsvettades så mycket att glasögonen immade igen. Jag frös och var varm samtidigt. Hjärtat skenade. Jag skakade. Korken i halsen var hemsk. Jag fick upp massa slem som jag fick spotta ut hela tiden. Jag rapade. Och som grädde på moset fick jag då hicka, inte alls behagligt. Många blir hjälpta av att ligga ner, men varje gång jag la mig ner eller satte mig ner så blev det värre, så trots att kroppen var helt slut var jag tvungen att stå. Det är lite lugnande att veta, mitt i en sån här grej, att det inte är fysiskt farligt att dumpa, bara fruktansvärt obehagligt.

Jag insåg ganska snart att även om det gick över med en gång så skulle jag inte kunna gå till jobbet direkt. Jag ringde kollegan och bad henne säga till min chef att jag skulle bli lite sen. När det sen inte släppte ringde jag min chef och sa att jag tog 2 timmars ledigt på morgonen. Kvart i 9 släppte det. Jag hade sagt att jag skulle vara på jobbet vid halv 10. Jag var i valet och kvalet om jag skulle duscha eller vila. Vila vann. Kroppen var fullständigt slut. Jag sov 20 minuter och vaskade sedan av mig och gick till jobbet. Skakig och svag. Det kändes som om kroppen körts genom en torktumlare. Hela dagen kände jag mig sjuk, svag och trött, men jag härdade ut. Att träna efter jobbet igår var det inte snack om, det var direkt hem till soffan som gällde.

Annat hände också som jag inte kan gå in på här, men summa summarum är att denna dagen var en av de värsta psykiskt och fysiskt på mycket länge. Då var det extra roligt att kliva upp på vågen idag och inse att jag gått ner 0,6 kg sen igår. 1,1 kg sen i söndags. Denna mirakeldiet får mig att förundras varje dag. Igår var en typisk dag där jag hade kunnat glufsa i mig massa fel saker, bara för att jag inte mådde bra fysiskt och psykiskt. Men jag tackar min lyckliga stjärna för att sötsuget är helt borta. Vanligt sug är inte borta, men på denna dieten gör det ingenting. Det är bara att ta ett par skivor kalkon, några stänger sparris, lite ruccola och göra sig ett mumsigt mellanmål så försvinner suget :)

Jag är fortfarande trött och känner mig som om jag varit sjuk en längre tid, svag. Men det är som sagt fredag idag, så jag kan vila ikväll och i helgen. Hoppar träning idag med, kroppen tog tillräckligt med stryk igår. Om det inte ösregnar (vilket det gjort ett bra tag nu) så blir det en promenad ikväll. Jag får passa på, vet inte hur det kommer att gå vid stötvågsterapin på måndag. Jag messade en fd kollega igår, som hade samma typ av inflammation som jag och som blev botad av denna terapi, och frågade honom om jag kunde köra moppe efter första behandlingen eller om jag skulle ta bussen. Jag fick bara ett kort svar: Buss. Måste kolla det med honom för jag tror ju att det är enklare att köra moppe, då jag inte behöver gå något, än att behöva gå till och från hållplatsen... Kickstartar gör jag med det andra benet...

Ha en skön fredag. Jag hoppas som sagt idag blir bättre än igår...

15 kommentarer:

  1. Usch din stackare, jag har varit med om liknande när jag ätit för snabbt och det är FRUKTANSVÄRT! 'Men du....GRATTIS till ytterligare minus! Sa ju att det var en bra diet, syrrans graviditetskilon bara "rann av henne".

    KRAM o trevlig helg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Vill aldrig vara med om det igen. Känns lite bra att jag skall äta frukost på jobbet idag, tar med mig samma som jag skulle ätit hemma. Men då behöver jag inte ha sån ångest för att äta. Det tog emot lite igår, men samtidigt var jag väldigt hungrig... Kram och ha en bra helg du med! Vi hörs väl :)

      Radera
  2. Oj, oj, oj hoppas du kan vila i helgen. Kram Katarina

    SvaraRadera
  3. Men kära nån,hur kunde det bli såhär, vad är det som är fel, vad är dumpning för något, usch lät riktigt läskigt och otroligt att du gick till jobbet efter något sånt här. Hoppas du mår bättre idag, kram MOn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dumpning är något som händer när man ätit fel, ätit för fort eller av ingen orsak alls som man kan se, efter man har gjort en GBP-operation. Jag har varit väldigt förskonad, bara reagerat mycket mildare tidigare. Vissa har det så här mycket ofta. Inte jag, jag är inte van... Inte kan jag vara hemma när jag inte är sjuk... :) Var ju bara så förbannat trött! Men nu är det helg och jag kan hämta mig ordentligt. Maggen mår prima idag, lite trötthet sitter kvar. Kram

      Radera
  4. härligt se dina minus, grymtbra jobbat :) Underbart tycker jag
    Stor kram denna fredag

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. ÄLSKAR mina minus :) Skall bli spännande att se vad det blir på söndag som är "officiell" vägdag. Rekordet tidigare har ju varit just 1,1 kg (bortsett från första veckan), vore kul om jag kunde slå det. Men jag kanske står still 2 dagar eller till och med går upp, så det vet jag inte förrän på söndag :) Stor kram tillbaka, och grattis till dina härliga siffror du med!!

      Radera
  5. Men herregud, det där lät riktigt scary. Dumpning var något helt nytt för mig...
    Grattis till resultaten.
    Kram
    Alexandra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Alexandra, kul med en ny kommentator. Kollade lite på din blogg, får kolla mer sen när jag inte borde jobba samtidigt... Dumpning är väldigt individuellt, och jag är förskonad. Oftast :) Kram

      Radera
  6. Hoppas verkligen på en bättre dag idag!!! Ha en fin fin freda och en underbar helg och ät lugnt och rätt! ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den har börjat bra i alla fall :) Ha det bra du med och hoppas ni får en skön helg också. Kram

      Radera
  7. Åh shit.. jag inser nu när du skriver att jag aldrig ens varit i närheten av att dumpa "på riktigt". Så som du beskriver vill jag ALDRIG känna. Hua!

    ..men GRATTIS till alla fina siffror!! :)) Så himla härligt att höra att du hittat rätt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var glad för det! Hade en som var nästan lika illa ett par veckor efter op, när jag råkade dricka och äta samtidigt (vilket oftast inte är något problem nu för tiden). Det var i alla fall på puréstadiet, så jag var nyopad. Men det vete katten om gårdagen inte var värre... Men det bevisar ju att man inte är säker ens 22 månader efter op...

      Tack för grattiset :)

      KRam

      Radera
    2. Nej troligtivs (förhoppningsvis!?) blir man aldrig det.. på både gott och ont.

      Radera