måndag 15 april 2013

Inte vackert

Gomorron. Det var nog en himla tur att jag ställde mig på vågen igår eftermiddag med kläderna på och middag i magen. Då blev chocken inte så stor ändå. Det diffade faktiskt 4 kg på den vikten och det jag vägde nu på morgonen. Puh!

Jag har i alla fall uppdaterat mina tickers. Ser inte alls vackert ut. Borta är mina -50 kg. Men jag kommer igen. Jag har gått upp exakt 5 kg sedan 1 december, som var min lägstanotering (gick aldrig ner julkilona innan allt brakade loss här). Bara att inse att jag inte kan slappna av alls. Om man skall försöka se det positiva i det hela så är det ju att jag nu kommer att få glädjen att passera -50 kg en gång till (fast det blir den sista!).

Jag kommer inte att börja från fas 1 på Dukan (attack) utan kör rakt på, som om ingenting har hänt, med fas 2. Rent logistiskt finns det hinder för proteindagar vissa dagar, men då tar jag bara en extra dag efteråt istället. Jag kommer att göra så gott jag kan med de förutsättningar jag har i nuläget.

Vet ni vad det bästa är? Att jag VET att jag kan med Dukan. Ingen panik alls, det är bara att hoppa upp i sadeln igen. Så skönt. Slippa pulvra. Ryser bara vid tanken på det. NEVER AGAIN.

Nu kör vi!

8 kommentarer:

  1. Jag blir riktikg peppad av det du skriver,men istället för pulver skall jag försöka träna 5dgr i veckan. Håll tummarna.
    Bamsekram ifrån Viveka

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skall INTE pulvra. Fy fan. Och inte heller gå ut med att träna 5 dagar i veckan, i mitt fall är det dömt att misslyckas då kroppen protesterar och jag har "lite" annat som tar upp min tid just nu. Nä, rätt mat enligt Dukan, det vet jag att jag kommer långt på! Kram på dig. Kommer du med på fredag och lyssnar på Johan?

      Radera
  2. Det blev ett kilo upp för mig efter helgens utsvävningar... nya tag idag :)

    SvaraRadera
  3. Vi vet att du kan och det känns som en trygghet för dig själv. Du har varit fantastiskt men man orkar inte alltid när man har andra saker i livet, som tar ork ifrån en. Lycka till i din takt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är en trygghet att veta. Den där vanliga paniken infinner sig inte, så skönt! Det är mycket nu, men jag skall göra ett försök i alla fall. Jag mår inte bra vare sig psykiskt eller fysiskt när jag äter fel, därför är det ju så korkat att göra det :)
      Tack!!

      Radera
  4. Men ibland måste man få tillåta sig själv att släppa lite, bara man VET varför man gör det och vet hur man tar sig upp igen - och DET gör ju verkligen du! Heja!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å vad härligt med så mycket pepp! Jag är verkligen sporrad nu! Jag vet varför och jag vet hur. Det kommer att funka! Kram

      Radera