torsdag 6 juni 2013

Så tomt!

Gomorron. Nu finns inte Cornelia mer :( Igår vid lunchtid ringde veterinären och vi kom fram till att det inte var mycket annat att göra. Hon läckte urin hela tiden, så mycket att de inte under dygnet hon varit där lyckats ta något urinprov alls. Detta ihop med alla andra problem hon hade gjorde att jag direkt sa att hon skulle få somna in. Jag grät och sa att jag var lite extra känslig eftersom det inte ens var tre veckor sedan jag förlorade min pappa. Det blev lite mycket på en gång här kände jag...

Jag ringde till min syster Åsa, som hade lovat att vara med och klappa Cornelia när hon fick sprutan, precis som hon gjorde med Nellie för snart fyra år sedan. Hon ville helst att vi gjorde det före kl 15, det var enklare för henne att smita ifrån jobbet då. Jag bokade en tid med veterinären kl 14.30.

Dessa samtalen ringde jag medans jag promenerade hem på lunch. Väl hemma så var jag inte alls sugen på mat, men visste att jag var tvungen att äta något. När jag stod där vid köksbänken och åt (orkade inte ens sätta mig ner) så kom jag på att städerskan skulle komma alldeles strax. Det var ju lika bra att städa bort Cornelia med en gång, så att hon kunde städa ordentligt. Matskålar och vattenskålar plockades bort. Alla de små pallarna som stod överallt för att hon hade artros i bakbenen och inte kom upp någonstans, plockades bort. Och viktigast av allt, kisslådan i badrummet. Det var tur att jag tog den då och inte väntade. Den var så tungt lastad med sand (den är stor) att jag inte kunde rubba den utan att tömma den på sand. Hällde ner sanden i en sån där svart plastsäck och GIVETVIS läckte den. Mycket. Så det var tur att det var ostädad. Hämtade en säck till och fick ner sanden i den. Sopade hjälpligt (det var mycket sand som rann ut).

När jag stod där med tårarna rinnande så kom städerskan. Jag grät lite till... Fy vad jag har gråtit de senaste veckorna... Det var knappt någon som reagerade när jag kom tillbaka till jobbet alldeles rödögd.... Strax efter kl 14 kom Åsa och hämtade mig och vi åkte bort till veterinären. Jag hade tagit med mig all Cornelias specialmat. Torrfodret var ju en öppnad 2 kg förpackning så den skänkte jag till inneliggande njursjuka katter. Men jag hade en hel del 100 g "kletmat" kvar, så de köpte de tillbaka. Jag fick 363 kr och det är inte fy skam för detta "kalas" kommer att bli svindyrt, trots försäkring. (Självrisk på 1600 kr och sedan skall jag betala 25 %. När Cornelia bara skulle ligga inne över dagen i tisdags för provtagning var kostnadsförslaget 4.000-5.000 kr...).

Jag fick in massa handdukar att ha i knät och sen kom Cornelia in. Å vad jag kramade henne. Å vad jag grät.


Till skillnad från Nellie, som var mycket sjuk och slö när jag satt så här med henne, så fanns det massa liv kvar i Cornelia. Hon ville ner men lät sig motvilligt kramas. Hon var helt genomblöt ovanpå huvudet av alla mina tårar... Till slut så lämnade jag henne med Åsa och veterinären och gick ut till bilen.


Här är den absolut sista bilden som togs på Cornelia, hon ligger på undersökningsbordet och Åsa klappar henne.

De skulle justera min räkning med försäkringsbolaget och skicka mig en sluträkning, så jag behövde inte betala nu. Jag hann knappt sätta mig i bilen innan Åsa kom. Det hade gått fort. Inget lugnande behövdes och nästan så fort hon fick sprutan somnade hon in.

Sen var det bara att åka tillbaka och jobba ett par timmar till. Ännu mera rödögd... Lätt var det inte, men jag hade en hel del att göra. Känns som om jag har haft lite väl mycket ledigt på sista tiden, men det har ju varit mycket som hänt också...

I måndags frågade jag chefen om jag fick ledigt i morgon. Inte många skall jobba, men han tyckte att det verkade som om jag hade mycket att göra, så han tyckte nog att jag skulle jobba. När Cornelia blev sjuk och jag fattade åt vilket håll detta skulle gå, så kände jag direkt att jag vill upp till Ellös i helgen. Jag kollade på förbindelser på fredag eftermiddag och de är ett skämt. Jag fattar inte vad Västtrafik sysslar med. Man kan ju inte ens veckopendla till Orust. Sista förbindelsen går från Hjalmar Brantingsplatsen (på Hisingen, alltså en bra bit från mig) kl 16.50. Sen finns det inget mer en vanlig fredag eftermiddag.

När jag ringde chefen och sa att jag skulle ta en timme ledigt för att avliva Cornelia så tyckte han att jag haft det så jobbigt så han sa att jag kunde vara ledig på fredag. Jag har också jobbat på så bra att jag faktiskt blev färdig med allt. Då började jag kolla på hur det skulle vara att åka dit idag, en röd dag. Det finns EN förbindelse på hela dagen! EN! Man skulle ju kunna tro att vi bor i övre Norrland... Denna skulle gå strax före 12 och jag skulle vara framme vid 3. För sent tycker jag. Kollade om jag kan åka till Henån istället, det ligger 1,5 mil norr om Ellös. Då fick jag fram en förbindelse som går 8.41 härifrån och är framme 11.41. Marita hämtar mig.

Jag började packa direkt när jag kom hem igår, men sen blev jag så trött att jag somnade som en stock i soffan. Jag blir alltid väldigt trött och får en mega-huvudvärk när jag gråtit. Vaknade ett par timmar senare och packade klart. Nu går bussen om 1,5 h så här sitter jag nyduschad och nästan klart.

Om man nu skall försöka se något positivt i att Cornelia inte finns längre är det ju att jag blir mycket mer mobil. Att kunna sticka iväg någonstans en helg är ju inte jag bortskämd med. Ja, jag vill ha nya katter (två), men inte förrän efter sommaren tidigast. Logistiskt sett blev sommaren genast mycket enklare. Men å vad hon är saknad. Hon var alltid lite tveksam till kramar och kel, men när Nellie försvann blev hon en annan katt. En katt som gradvis sökte sig till mig och som alltid sov på min arm.

Oj vad långt det blev. Men jag tycker det känns så mycket bättre när jag får lov att skriva om det som är jobbigt. Det fick jag ju inte med pappa. Jag mår bättre när jag får ur mig mina känslor. Så orkade ni läsa ända hit – Grattis!

Nu skall jag fixa det sista. Vi hörs från Ellös. Ha en skön nationaldag! Och tack för alla underbara kommentarer, kramar, tankar och hjärtan ni skickat mig på Facebook. Det är så skönt att inte vara ensam!

17 kommentarer:

  1. Hejsan
    Förstår att du är ledsen och att det är jobbigt för dig. Skönt ändå att det är helg och att du får träffa din familj. Ellös är ju även bra för själen att vistas i, med tanke på den fina omgivningen.
    Hoppas resan fungerar bra och att förbindelserna fungerar som dem skall. Njut av helgen så gott det går och ha det så bra.
    Mamma Mia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Ellös är verkligen ett ställe där i alla fall jag kan ladda. Nu blev det ju extra lugnt eftersom Marita stack nästan direkt... Kram

      Radera
  2. Vill bara säja att du skriver så fint! Blev rörd till tårar när jag läste. Ja de där med bussförb är inte lätt heller... Men har man någon som kan hämta så kan man ofta ta orust expr till Varekil å bli hämtad där eller tåget t Stenungs å buss t Varekil eller Ellös. Men det är krångligt. När jag får köra bil å gå som vanligt igen så ring mig...
    Hoppas att du får en skön helg ! Tänkte mycket på fig å Corny igår. Kram Bettan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Tåget tar jag ofta när jag skall hit eller hem, men just nu passade det inte med resten av kommunikationerna. Men jag skall hit flera gånger i sommar så då blir det att testa alla typer av sätt att ta sig hit :)
      Kram

      Radera
  3. Lena...finns här för dig <3
    Bra du skriver för det är läkande....hoppas vi kan ses framöver
    varm kram
    //jea

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Ja, för mig funkar det ofta så att jag inte har tänkt en tanke innan den kommer ut ur fingrarna.... mycket bra sätt att få reda på vad man tycker och känner... Klart vi skall ses! Kram

      Radera
  4. Du vet att du funnits i mitt hjärta och mina tankar de senaste 3 veckorna. Detta med Corny var så tråkigt Just nu när du behövde henne gör en smula varm och ullig tröst. Hoppas du får det fint i Ellös. Hade inte varit bra att gå hemma i tomheten. Stor kram och lite tårar från morsan!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack mamma. Nä, inte var det speciellt bra tajming... men det är ju inte jag som bestämmer. Men som du vet så var det inte ett alternativ att låta henne lida. Fanns bara en väg att gå. KRam

      Radera
  5. Fina Lena! Förstår din saknad och sorg efter Cornelias bortgång. Vi har nyligen fått säga adjö till våran hund Buster som blev 11 år. Det är sorgligt att mista en kär gammal vän.
    Var rädd om dig och ha det fint på Ellös! Kram Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Detta med att säga hej då till ett husdjur är inte lätt. Man kan ju inte förklara för dem varför och vad som kommer att hända.
      Kram

      Radera
  6. ..och nu grinar jag lite till. :'(

    Ha en skön helg och njut i solen..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sorry... inte meningen att få någon annan till tårar, räcker gott med mina egna. Solen lyser med sin frånvaro tyvärr, verkar som om östkusten har snott den... Kram

      Radera
  7. Sänder stora kramar till dig från en som har 2 älskade katter hemma så jag förståt att det är tufft med tanke på även att det är så kort tid sedan din pappa gick bort.
    Ha en skön helg
    Terese

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Det blev lite mycket på en gång här... men det är inte så mycket annat att göra än att ta sig igenom detta med... KRam

      Radera
  8. Tänker på dig gumman. Massa kramar <3

    SvaraRadera
  9. Jag kan knappt föreställa mig hur ont det gör. Hon var så söt din Cornelia.
    Sally börjar bli till åren men jag vill inte ens tänka tanken att hon inte
    kommer att finnas en dag...

    Varm kram!

    SvaraRadera