Gomorron. Måndag. November. Mörkt. Gillar inte. Och min katt gillar inte att jag helt möblerat om altanen sen stormen. Alla möbler står nere i ena änden. Hon som gillade att sitta under stolarna i andra änden. Men hon vet inte vad som är på gång! Min styvmors bror håller på att bygga mig en enorm dynbox, och Maggie kommer att få en egen kattkoja i ena änden. Där skall hon nog trivas. Hoppas bara den kommer innan snön kommer, för jag behöver ha ner framsidans grupp och grillen i lådan. Den blir så stor att det inte är några problem att få ner dem.
Veckan som gått har bestått av jobb. Massa jobb. Först jobbade jag 6 h förra söndagen. Sen jobbade jag över tisdag, onsdag och torsdag. Och så jobbade jag 6 h nu i lördags.
I onsdags fick jag detta i brevlådan:
Nu får jag lov att köra bil! Idag skall lillasyster och jag gå handledarkursen. Men vi är båda överens om att jag skall ta lektioner på körskola tills jag är redo att bege mig ut i traftiken (minst). Hon har svårt att lära ut sådant som "sitter i ryggmärgen" och det kan jag förstå. Dock verkar det vara stört omöjligt att få tid på en körskola före nyår. Den körskolan jag valde först hade sin första körtid en förmiddag i December, då "normala människor" jobbar. Så jag har bestämt mig för att vänta. En annan körskola jag ringde tyckte det var dumt att börja med mörkerkörning. Skall jag köra när det är ljust är det ju dagtid eller längre fram som gäller... Ingen panik, jag har ju 5 år på mig!
I fredags ringde kusin My och helt plötsligt var det bestämt att jag skulle åka till henne. Hon bor i Hovås, så det är en bit att köra. Hon är förskolelärare och hade haft många besök av utklädda barn och led nu akut brist på godis. Mitt uppdrag var att köpa med mig godis till henne så att alla barn skulle få. Hon skulle bjuda på räksallad med färska räkor. Godis införskaffades och jag åkte söderut. Visste inte om jag skulle hitta då jag bara varit där en gång tidigare, men det var inga problem.
Hon har en något knepig katt, Ada, som har en favoritplats. Uppe på badrumsskåpet. Och lampan skall vara tänd så att det är riktigt varmt och gott.
Det går 4 Ada på 1 Maggie, viktmässigt...
Kvällen var trevlig och jag hade med mig pärlorna, så det var meningen att vi skulle pärla lite. Men det sket sig. Burken med A stod kvar hemma...
På vägen hem så körde jag helt enligt vägskyltarna, satte helt enkelt kurs mot Göteborg. Det var en mycket smidigare och genare väg, fast jag saknade att köra utefter havet som jag gjorde på vägen ner.
Lördagen var som sagt jobb, men sen när jag kom hem så kollade jag massa TV och pärlade. Så fort det blev mörkt tände jag alla mina levande ljus. Jag har ju ingen grav att gå till för att besöka min älskade pappa, för han guppar i havet. Men jag tänkte på honom mycket på kvällen och varenda ljus jag hade (14 st) lös för honom. Jag tänker förresten mycket på honom varje dag. Kan inte säga att saknade blir mindre...
Igår var jag iväg och lämnade ifrån mig exakt 100 armband hos Ung Cancer. Massa folk som vanligt, så jag vände i dörren. Resten av dagen blev slö med organisering av mina talböcker, och så TV och pärlning.
Jag går och pratar med en kurator nu, jag har gjort det 3 gånger. Det är en kurator som jag fått som efterlevande, och vi pratar mycket om pappa. Men också om annat. Om min frustration över att jag inte lyckas ta tag i detta med vikten igen. Om att jag har börjat vara elak mot mig själv igen och sparka på mig själv när jag inte gör som jag vill. Förra gången, för 3 veckor sedan, fick jag i uppdrag att sluta upp med det. Lättare sagt än gjort, men jag har nog lyckats ganska bra. Det är då viktigt att inte känna att jag skiter i allt, d.v.s. att jag inte bryr mig om hur jag äter, utan att jag är snällare mot mig själv. Jag har alltså i ett par veckors tid verkligen försökt att inte klanka ner på mig själv. Inte är det lätt. Men det går bättre. När jag vägde mig igår morse så hade jag gått ner några hekton, utan att anstränga mig... Så jag fortsätter. Steg 2 är att ta tag i maten igen.
Nu är det bara 53 dagar kvar tills jag åker! Innan dess är det dock jul, och för första gången på säkert 10 år skall jag fira med brorsan med familj. Annars brukar det ju bara vara jag och mamma. Nu skall jag tydligen köpa julklappar till alla (bror, svägerska, brorson, brorsdotter, svägerskans mamma och pappa och så min mamma). Jag är ju helt ovan i detta med julklappar och "måste gå en kurs". Men det skall nog gå bra....
Ha en bra måndag!
Veckan som gått har bestått av jobb. Massa jobb. Först jobbade jag 6 h förra söndagen. Sen jobbade jag över tisdag, onsdag och torsdag. Och så jobbade jag 6 h nu i lördags.
I onsdags fick jag detta i brevlådan:
Nu får jag lov att köra bil! Idag skall lillasyster och jag gå handledarkursen. Men vi är båda överens om att jag skall ta lektioner på körskola tills jag är redo att bege mig ut i traftiken (minst). Hon har svårt att lära ut sådant som "sitter i ryggmärgen" och det kan jag förstå. Dock verkar det vara stört omöjligt att få tid på en körskola före nyår. Den körskolan jag valde först hade sin första körtid en förmiddag i December, då "normala människor" jobbar. Så jag har bestämt mig för att vänta. En annan körskola jag ringde tyckte det var dumt att börja med mörkerkörning. Skall jag köra när det är ljust är det ju dagtid eller längre fram som gäller... Ingen panik, jag har ju 5 år på mig!
I fredags ringde kusin My och helt plötsligt var det bestämt att jag skulle åka till henne. Hon bor i Hovås, så det är en bit att köra. Hon är förskolelärare och hade haft många besök av utklädda barn och led nu akut brist på godis. Mitt uppdrag var att köpa med mig godis till henne så att alla barn skulle få. Hon skulle bjuda på räksallad med färska räkor. Godis införskaffades och jag åkte söderut. Visste inte om jag skulle hitta då jag bara varit där en gång tidigare, men det var inga problem.
Hon har en något knepig katt, Ada, som har en favoritplats. Uppe på badrumsskåpet. Och lampan skall vara tänd så att det är riktigt varmt och gott.
Det går 4 Ada på 1 Maggie, viktmässigt...
Kvällen var trevlig och jag hade med mig pärlorna, så det var meningen att vi skulle pärla lite. Men det sket sig. Burken med A stod kvar hemma...
På vägen hem så körde jag helt enligt vägskyltarna, satte helt enkelt kurs mot Göteborg. Det var en mycket smidigare och genare väg, fast jag saknade att köra utefter havet som jag gjorde på vägen ner.
Lördagen var som sagt jobb, men sen när jag kom hem så kollade jag massa TV och pärlade. Så fort det blev mörkt tände jag alla mina levande ljus. Jag har ju ingen grav att gå till för att besöka min älskade pappa, för han guppar i havet. Men jag tänkte på honom mycket på kvällen och varenda ljus jag hade (14 st) lös för honom. Jag tänker förresten mycket på honom varje dag. Kan inte säga att saknade blir mindre...
Igår var jag iväg och lämnade ifrån mig exakt 100 armband hos Ung Cancer. Massa folk som vanligt, så jag vände i dörren. Resten av dagen blev slö med organisering av mina talböcker, och så TV och pärlning.
Jag går och pratar med en kurator nu, jag har gjort det 3 gånger. Det är en kurator som jag fått som efterlevande, och vi pratar mycket om pappa. Men också om annat. Om min frustration över att jag inte lyckas ta tag i detta med vikten igen. Om att jag har börjat vara elak mot mig själv igen och sparka på mig själv när jag inte gör som jag vill. Förra gången, för 3 veckor sedan, fick jag i uppdrag att sluta upp med det. Lättare sagt än gjort, men jag har nog lyckats ganska bra. Det är då viktigt att inte känna att jag skiter i allt, d.v.s. att jag inte bryr mig om hur jag äter, utan att jag är snällare mot mig själv. Jag har alltså i ett par veckors tid verkligen försökt att inte klanka ner på mig själv. Inte är det lätt. Men det går bättre. När jag vägde mig igår morse så hade jag gått ner några hekton, utan att anstränga mig... Så jag fortsätter. Steg 2 är att ta tag i maten igen.
Nu är det bara 53 dagar kvar tills jag åker! Innan dess är det dock jul, och för första gången på säkert 10 år skall jag fira med brorsan med familj. Annars brukar det ju bara vara jag och mamma. Nu skall jag tydligen köpa julklappar till alla (bror, svägerska, brorson, brorsdotter, svägerskans mamma och pappa och så min mamma). Jag är ju helt ovan i detta med julklappar och "måste gå en kurs". Men det skall nog gå bra....
Ha en bra måndag!
Hejja dig som tar tag i en av dina drömmar! Du kommer fixa det hur bra som helst. KRAM
SvaraRadera