onsdag 8 januari 2014

Hemma

Gomorron. Äntligen hemma! Så skönt det var att sova i sin egen säng. Borta bra men hemma bäst stämmer verkligen. Mitt täcke. Mina kuddar. Min goa Tempur-madrass. Sov som en klubbad säl från 20.30 till 07.40. Jag hade kunnat sova ännu längre, men jag skall försöka få ordning på tiden eftersom jag skall jobba i morgon. Klockan är just nu 23 för mig (08 här), så det är ju lite galet...

Carol lämnade mig på flygplatsen vid 15-tiden i måndags. Säkerhetskontrollen var rigorös. Av med skor, bälte, jackor, allt i fickorna, packa upp datorer, surfplattor, vätskor, läppklet, småpengar you name it. Sen fick man gå in i en maskin och sära på benen och sträcka upp armarna och så blev man scannad. Man kunde välja att inte göra det (opt out) men då fick man genomgå en väldigt noggrann "pat down". Vad heter det på svenska? Ni vet när man känner noga på utsidan kroppen?

När jag klarat mig igenom den kontrollen, och fått på mig allt igen, så gick jag mot min gate och letade efter ett ställe där jag kunde få lite vin. Behövde det för mina nerver. Hela jag blir som ett getingbo bara jag kommer in på en flygplats. Inte bekväm alls. Givetvis låg min gate längst bort, det gör den alltid... men där fanns ett matställe. Köpte en kycklingmacka, ett glas vin (i plastglas) och en flaska vatten.


Betydligt billigare än på Landvetter, har för mig att samma typ av inköp kostade 180 kr när jag åkte till Kreta. Detta kostade $ 20, vilket är ungefär 140 kr. Vinet var gott (White Zinfandel) och ett glas till slank ner.

Som vanligt så bröt jag mer eller mindre ihop bara av att gå på planet, men det finns alltid någon snäll flygvärdinna/flygvärd som står och pratar med mig en stund. Det hjälper. Denna gången var det en väldigt trevlig svensk flygvärd som lugnade mig en stund. Så mycket bättre att erkänna att man är skräckslagen än att försöka dölja det. Jag har märkt att om jag får "avreagera" mig lite innan jag sätter mig i flygstolen så får jag inte panikångest i starten. Då är det bara OBEHAGLIGT (med versaler) men inte mer än så.

Starten gick (uppenbarligen) bra och vi kom iväg. Efter maten så tog jag mina sömntabletter (tog 2, maxdosen) och somnade. Vaknade efter ett par timmar av kraftig turbulens, men var så groggy att jag gled in och ut ur sömnen i ett par timmar till, så länge turbulensen pågick. Kraftigt oväder och jetströmmar ovanför Canada och Grönland. När jag kvicknade till var det 4 h kvar så jag sov nog (till och från) 4 h i alla fall.

På Kastrup så visade det sig att SAS pajat min resväska, ett av handtagen var helt av. Handtaget på långsidan. Ställde mig i kön för reklamation och fick reda på att "sådant ersätter aldrig SAS" men här får du ett nytt handtag som du kan montera på. Jomenvisst. Så synd att jag måste göra sönder fodret på resväskan för att komma åt skruvarna. Fan också.

Min tågbiljett gällde för hela dagen, men platsbiljetten bara för ett visst tåg. Jag hade kunnat ta ett tåg en timme tidigare, men när jag gick ner på perrongen och såg den enorma hopen med människor som skulle på tåget 14.46 så bestämde jag mig för att vänta en timme till. Jag hade ju slösat lite extra pengar på en förstaklassbiljett, och hade ingen lust att stå i andraklasskupén bara för att det inte fanns plats... När mitt tåg kom var det precis det som hände; de som inte hade platsbiljett fick stå upp i gångarna med allt sitt bagage. Vi i den lilla förstaklasskupén hade hur mycket plats som helst i våra rymliga skinnsäten :) Somnade lite ibland, var vaken lite och resan på 3,5 h gick smidigt.

På centralen väntade Hanna och hennes dotter Stefania. Så gulligt att de kom och hämtade mig. Jag hade ju shoppat en del åt dem på Victoria's Secret, så de var snälla nog och hämtade mig. Och ännu snällare när de stannade till vid Maxi så att jag kunde få handla lite mat. För nu jäklar i min lilla låda skall det Dukanas! Den laktosfria maten jag beställt på planet var mer eller mindre nästan bara kolhydrater. Magen stod i 14 hörn när jag kom hem. Jag mår inte bra av kolhydrater! Det skall bli så skönt att slippa dem! Och min älskade kvarg, den har jag saknat! Skulle ju aldrig kunna bo i USA... finns ju inget laktosfritt!! :)

Handlade basic-varorna ägg, kvarg, kalkon, rostbiff och naturell lättyoghurt. Invägning i morse. Inga vackra siffror, men ändå inte så illa som jag hade trott. Vägde mig senast i september och sedan dess var det bara +1 kg. Men det är ändå en massa fluff som skall bort. Så nu kör vi. Någon som är med? Spelar ingen roll vilken metod du kör. 2013 var ett skitår när det gäller vikten och allt annat som hände (förlusten av pappa var det viktigaste) så 2014 måste ju bara bli bättre. Eller vad säger ni?

Ha en bra dag!

8 kommentarer:

  1. Välkommen hem! :-)
    Jag är gärna med och kämpar med vikten. Började igår med att sluta med godis, chips och fikabröd. Mår inte bra av sånt. Sen har jag ingen speciell diet jag följer. Ska försöka dra ner på kolhydraterna men vill inte sluta helt eftersom jag äter så mycket bltr-mediciner.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul!! Bara att hänga på! Kram

      Radera
  2. Skönt att resan gick bra välkommen hem

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Överlevde ju trots turbulens...

      Radera
  3. Ja som sagt välkommen hem. Det är skönt med vardag coh rutiner det är inte lätt att veta vilken dag det är när det är helg. Jag lovar inget vad det gäller vikten jag nöjer mig med att bara försöka sköta min kost lite bättre:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är minst lika bra. För mig är "att sköta min kost" detsamma som att Dukana (nästan i alla fall) för jag mår så otroligt mycket bättre utan kolhydrater och fett.

      Radera