Gokväll. Orkade inte skriva något igår, så det får bli idag istället. Igår gjorde jag något jag faktiskt aldrig har gjort förut – jag gick igenom nästan hela stan. Stegräknaren slutade på lite drygt 19.100 steg och det kändes verkligen i hela kroppen.
Men för att ta det från början. Jag ville åka cable car, men inte en chans i världen att jag skulle ställa mig (bland alla andra turister) i kön som såg ut att vara 6-7 h lång. Vad gemene turist inte tänker på är det finns flera linjer. Om man promenerar en halvtimme till California och Market så kan man hoppa på den linjen. Aldrig någon kö.
Först ställde jag mig på steget och hängde utanför, har åkt så hundratals gånger. Men jag har uppenbarligen blivit äldre och fegare. Hoppade snabbt upp och satt mig på ett av sätena istället..
Här är den när den vänder på Van Ness Avenue. Ingen kö alls. Tänk om alla turister visste detta!
Sen började jag vandra. Och vandra. Och vandra. Nästan 2 h. Hela Van Ness ner till Union och så ner i Marina District. Jag visste vad som väntade mig, och när jag gick runt hörnet på ett hus så mötte detta mig:
Bara liksom mitt i ett bostadsområde. Helt fantastiskt. Nu kommer en massa bilder från Palace of Fine Arts. Jag ÄLSKAR detta ställe, jag blir alldeles lugn i hela kroppen när jag är här. Tyvärr kunde jag inte sitta ner så mycket för jag kände att jag stelnade till efter min långa promenad, men en liten stund kunde jag njuta. Fast det hade varit bättre om inte alla andra turister varit där också...
Visst är det vackert? Det byggdes för Världsutställningen här i San Francisco 1915, för att visa konst.
När jag vandrat omkring där ett tag, och "slåtts" med alla andra turister om fotomöjligheter och plats på stigarna, drog jag mig neråt Marina Beach. Också ett ställe som betyder mycket för mig. Jag säger ju hela tiden familj nr 1 och familj nr 2 (de jag bor hos här), men egentligen är de nr 2 och 4. För allra först hamnade jag en bit söderöver i San José, hos en knepig familj. Jag vantrivdes verkligen där, och när jag varit där i 2 veckor så talade de om för mig att de inte ville att jag skulle vara kvar. Jag hade "ingen bra hand med deras barn". Bortskämda skitungar var vad de var... Pappan körde mig till tågstationen, mitt bagage fick vara kvar, och så tog jag tåget in till SF. Jag hade, innan jag åkte hemifrån, tagit reda på var den norska sjömanskyrkan låg, så dit åkte jag.
Jag gick uppför den branta backen jag visade på kort häromdagen, och ni kan förstå känslan när jag såg först den norska och sen den svenska flaggan. Trygghet. Jag läste annonserna i San Francisco Chronicle och ringde på en. Det var familjen vars hus jag befinner mig i nu som satt ut annonsen. Jag åkte hit på intervju, tycke uppstod och jag fick sova på soffan på natten. På morgonen körde Brian mig ner till San José så att jag kunde hämta mitt bagage.
Nästa helg, min första lediga, åkte jag in till SF igen. Det första jag åkte till då var just Palace of Fine Arts (fråga mig inte varför) och sen gick jag ner till stranden Marina Beach och bara satt där. Fick ro av vågorna och kände att allt hade ordnat sig. Så därför betyder dessa 2 ställen så otroligt mycket för mig! Lång story, sorry.
Marina Beach mot Golden Gate Bridge.
Här på stranden satt jag i timmar den där julidagen 1989. I bakgrunden till höger syns Alcatraz.
Båthamnen.
Många av dessa fina hus blev helt eller delvis förstörda i jordbävningen 17 oktober 1989. Lite längre bort sjönk husen helt, om det var 3-våningshus så försvann våning 1 och 2 helt. Allt detta är byggt på "landfill" och det blev väldigt mjukt när jordbävningen var. Och det brann på flera ställen också. Hemskt att se.
När jag vandrat omkring här nere lite så började jag leta efter en buss som skulle ta mig bortåt där jag hade en lägenhet mitt andra år. Där finns en Safeway (ungefär som ICA) och jag ville handla lite mat till "nyårssupén". Lika bra att göra det här, eftersom Safeway hemma i Oakland inte alls ligger nära BART-stationen och skulle innebära ännu mera promenerande.
Hittade ingen buss på ett bra tag, kom ända upp till Van Ness igen. Trött som få hoppade jag på bussen och åkte 10 minuter. Safeway såg helt annorlunda ut än det gjorde 1990-1991, massa fräscht att välja på. Hade svårt att bestämma mig men till slut fastnade jag för en färdiggjord asiatisk sallad som var supergod.
Ja, detta var min nyårsmat. Den åt jag i sängen. Min säng är så förbannat stor att man kan göra allt i den och det finns faktiskt inget annat bra ställe att sitta om jag inte vill sitta nere i det mörka matrummet.
Jag satte mig och läste hela flödet på Facebook och såg att ni alla hade haft ett bra nyårsfirande. Kände mig lite ensam eftersom ni alla sov och vi inte hade passerat tolvslaget än... Fick dock tipset om att hela nyårsfirandet på Skansen faktiskt låg på svt-play, så det kollade jag. Fick dock pausa lite så att Malmsjö inte läste Nyårsklockan innan mitt tolvslag. Jag såg inga fyrverkerier, men hörde några.
Detta var mitt nyårsfirande 2013/2014 det. Mitt fjärde här om jag räknar rätt. 1989/1990 och 1990/1991 var jag ju här. Sen var jag och lillasyster över och firade jul och nyår 1992/1993. Och så nu då.
Gonatt. Skall skriva ett inlägg om idag, nyårsdagen också. Får se om jag orkar det ikväll.
Men för att ta det från början. Jag ville åka cable car, men inte en chans i världen att jag skulle ställa mig (bland alla andra turister) i kön som såg ut att vara 6-7 h lång. Vad gemene turist inte tänker på är det finns flera linjer. Om man promenerar en halvtimme till California och Market så kan man hoppa på den linjen. Aldrig någon kö.
Först ställde jag mig på steget och hängde utanför, har åkt så hundratals gånger. Men jag har uppenbarligen blivit äldre och fegare. Hoppade snabbt upp och satt mig på ett av sätena istället..
Här är den när den vänder på Van Ness Avenue. Ingen kö alls. Tänk om alla turister visste detta!
Sen började jag vandra. Och vandra. Och vandra. Nästan 2 h. Hela Van Ness ner till Union och så ner i Marina District. Jag visste vad som väntade mig, och när jag gick runt hörnet på ett hus så mötte detta mig:
Bara liksom mitt i ett bostadsområde. Helt fantastiskt. Nu kommer en massa bilder från Palace of Fine Arts. Jag ÄLSKAR detta ställe, jag blir alldeles lugn i hela kroppen när jag är här. Tyvärr kunde jag inte sitta ner så mycket för jag kände att jag stelnade till efter min långa promenad, men en liten stund kunde jag njuta. Fast det hade varit bättre om inte alla andra turister varit där också...
Visst är det vackert? Det byggdes för Världsutställningen här i San Francisco 1915, för att visa konst.
När jag vandrat omkring där ett tag, och "slåtts" med alla andra turister om fotomöjligheter och plats på stigarna, drog jag mig neråt Marina Beach. Också ett ställe som betyder mycket för mig. Jag säger ju hela tiden familj nr 1 och familj nr 2 (de jag bor hos här), men egentligen är de nr 2 och 4. För allra först hamnade jag en bit söderöver i San José, hos en knepig familj. Jag vantrivdes verkligen där, och när jag varit där i 2 veckor så talade de om för mig att de inte ville att jag skulle vara kvar. Jag hade "ingen bra hand med deras barn". Bortskämda skitungar var vad de var... Pappan körde mig till tågstationen, mitt bagage fick vara kvar, och så tog jag tåget in till SF. Jag hade, innan jag åkte hemifrån, tagit reda på var den norska sjömanskyrkan låg, så dit åkte jag.
Jag gick uppför den branta backen jag visade på kort häromdagen, och ni kan förstå känslan när jag såg först den norska och sen den svenska flaggan. Trygghet. Jag läste annonserna i San Francisco Chronicle och ringde på en. Det var familjen vars hus jag befinner mig i nu som satt ut annonsen. Jag åkte hit på intervju, tycke uppstod och jag fick sova på soffan på natten. På morgonen körde Brian mig ner till San José så att jag kunde hämta mitt bagage.
Nästa helg, min första lediga, åkte jag in till SF igen. Det första jag åkte till då var just Palace of Fine Arts (fråga mig inte varför) och sen gick jag ner till stranden Marina Beach och bara satt där. Fick ro av vågorna och kände att allt hade ordnat sig. Så därför betyder dessa 2 ställen så otroligt mycket för mig! Lång story, sorry.
Marina Beach mot Golden Gate Bridge.
Här på stranden satt jag i timmar den där julidagen 1989. I bakgrunden till höger syns Alcatraz.
Båthamnen.
Många av dessa fina hus blev helt eller delvis förstörda i jordbävningen 17 oktober 1989. Lite längre bort sjönk husen helt, om det var 3-våningshus så försvann våning 1 och 2 helt. Allt detta är byggt på "landfill" och det blev väldigt mjukt när jordbävningen var. Och det brann på flera ställen också. Hemskt att se.
När jag vandrat omkring här nere lite så började jag leta efter en buss som skulle ta mig bortåt där jag hade en lägenhet mitt andra år. Där finns en Safeway (ungefär som ICA) och jag ville handla lite mat till "nyårssupén". Lika bra att göra det här, eftersom Safeway hemma i Oakland inte alls ligger nära BART-stationen och skulle innebära ännu mera promenerande.
Hittade ingen buss på ett bra tag, kom ända upp till Van Ness igen. Trött som få hoppade jag på bussen och åkte 10 minuter. Safeway såg helt annorlunda ut än det gjorde 1990-1991, massa fräscht att välja på. Hade svårt att bestämma mig men till slut fastnade jag för en färdiggjord asiatisk sallad som var supergod.
Ja, detta var min nyårsmat. Den åt jag i sängen. Min säng är så förbannat stor att man kan göra allt i den och det finns faktiskt inget annat bra ställe att sitta om jag inte vill sitta nere i det mörka matrummet.
Jag satte mig och läste hela flödet på Facebook och såg att ni alla hade haft ett bra nyårsfirande. Kände mig lite ensam eftersom ni alla sov och vi inte hade passerat tolvslaget än... Fick dock tipset om att hela nyårsfirandet på Skansen faktiskt låg på svt-play, så det kollade jag. Fick dock pausa lite så att Malmsjö inte läste Nyårsklockan innan mitt tolvslag. Jag såg inga fyrverkerier, men hörde några.
Detta var mitt nyårsfirande 2013/2014 det. Mitt fjärde här om jag räknar rätt. 1989/1990 och 1990/1991 var jag ju här. Sen var jag och lillasyster över och firade jul och nyår 1992/1993. Och så nu då.
Gonatt. Skall skriva ett inlägg om idag, nyårsdagen också. Får se om jag orkar det ikväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar