En jobbig månad

Gomorron. Å så var det måndag igen. Mars dessutom. Snart vår?! Har ni märkt hur mycket enklare livet känns när man får se ljuset ibland?

I veckan som gick nu så insåg jag hur nere jag har varit i ca 4 veckor. Först när jag insåg det kunde jag ta tag i problemet. Vad var då problemet? Min högra axel. Jag har haft mer eller mindre konstant ont i den i 4 veckor. Det påverkar allt! Jag hör själv hur irriterad och arg jag är en stor del av tiden. En sak är väl om man inte märker det själv, men när man gör det så mår man ju ännu sämre! Jag har ju haft ont i axeln tidvis i ca 12 år. "Skoven" brukar vara 3-7 dagar och så ett par månader emellan det. Det senaste halvåret har det varit mer on än off, och som sagt, de senaste 4 veckorna, konstant. Så trött på det!

Nästan varje dag under den sista månaden har jag gått direkt hem från jobbet och satt mig med min värmekrage. Har jag inte kunnat detta har smärtorna blivit värre. Med 3-5 h värmeterapi på kvällen har jag kunnat vakna mer eller mindre smärtfri nästa dag. Men sen, trots halsduk virad runt halsen i flera varv och ett värmeelement på jobbet, så har det inte dröjt länge innan smärtorna kommit igen. Det funkar inte att jobba när jag har så ont, men vad skall man göra?

I torsdags ringde jag Skandia, som vi har sjukförsäkring via, och fick en tid på Carlanderska i fredags eftermiddag. Jag valde en annan läkare än den jag har gått hos tidigare. Åkte dit i ösregn och var genomblöt när jag kom fram, trots vinterjacka och regnbyxor. Läkaren klämde och petade och sa att han trodde att jag har artros i nyckelbensleden. Han föreslog en cortisonspruta. OM jag blev bättre av sprutan så var det nog som han trodde. Då kan man göra en operation (titthål) och ta bort änden på nyckelbenet. Inte bra med operation, men om det kan hjälpa mig så är jag PÅ. Jag sa att jag ville ha smärtstillande, men det kommenterade han inte ens. Remiss skrevs till sjukgymnast (igen). Fattar inte så mycket av vad som hände. Skall jag ringa honom om jag blir bättre (= sprutan verkade)? Eller om jag inte blir bättre?

Med lokalbedövad axel och arm kom jag ut från läkaren en kvart senare. Jag moppade, i ösregnet, hem till min lillasyster (tar ca 20 minuter från Carlanderska) för att övningsköra lite. Jag var som en dränkt katt. Kall och blöt. Hon förbarmade sig över mig och tyckte att vi skulle låta moppen sova i deras cykelrum och så körde hon mig hem. Det var skönt att slippa moppa i mörker och ösregn, det tar ca 50 minuter annars...

I lördags morse vaknade jag med en smärta "from hell". Det brukar betyda att sprutan tar. Men jag kunde bara lyfta armen ca 10 cm från kroppen. Vi hade tänkt övningsköra lite på lördagen också, men jag fick koncentrera mig på att få hem moppen. Det var inte det lättaste. I går morse vaknade jag och var i stort sett smärtfri. Så även idag. Det skall bli spännande att se hur jag reagerar på arbete idag.

Igår fick jag hjälp av goda vännerna A och L med att dra en sladd så att jag kan använda internet "med snöre" när jag har datorn i arbetsrummet. Detta är något jag tänkt på ofta under de 7 år sen jag flyttade till denna lägenheten. För att dra den sladden måste man lyfta och såga lite i en list som ligger mellan hallens klinkers och vardagsrummets parkett, och det är lite krångligt.

Men nu blev det gjort! A hade ju dessutom en hjälpreda! Tack så jättemycket för hjälpen!

Jag har en 100/10 Mbit/s uppkoppling (i teorin). Kör jag trådlöst (som jag nu alltså gjort i 7 år) kommer jag upp i hastigheten 12/12. Men kör jag med nätverkssladd blir hastigheten 96/12. "Lite" skillnad... Nu kan jag surfa supersnabbt alltså!

Inte så mycket annat händer. Har märkt nu att jag inte tycker att något är kul, allt är blä. Det är väl inte så konstigt om man har konstant ont... Men på torsdag skall jag och kollegan I-M gå på Familjen Addams på Lorensbergsteatern. Först skall vi gå ut och äta på Restaurang Räkan. Hoppas det blir en jättekul kväll! Tyvärr missar jag kören, men det får gå. Tyvärr missar jag också ett framträdande vi skall ha på lördag, på Internationella kvinnodagen. Vi skall då sjunga på Huldas hus, ett ställe för hemlösa kvinnor. Samma dag är det storkalas i Ellös för "moster" som fyller 70 år. Känner att jag vill åka till Ellös, jag har ju inte varit där sen jag var uppe och hämtade Maggie efter USA. Det blir bara en resa över dagen, men jag missar alltså framträdandet. Men det kommer fler.

Ha en bra vecka! Och håll tummarna nu för att cortisonsprutan gör att jag kan jobba smärtfritt. Vågar inte tro det än, men kanske?