fredag 1 maj 2015

Ändrade planer

Gomiddag. Här sitter jag i morronrock och pyamas... klockan är över 12 och jag borde verkligen klä på mig. Egentligen skulle jag varit på Ellös nu, och träffat mormor och de andra och hjälpt till när moster flyttar in i samma hus som mormor... Igår kväll skulle jag bara dubbelkolla hur bussarna går, för när jag sökte i appen tidigare såg jag att det var buss mellan Centralen och Ytterby istället för tåg, men då fanns inte resan! Jag måste ha kollat på lördagens datum när jag sökte på resan tidigare i veckan, för första (och sista) turen till Ellös idag gick härifrån för en kvart sen (11.45). Jag fick ringa mormor igår kväll och säga att jag inte kom.

Vi snackade om att jag skulle komma på söndag istället. Lite senare skulle jag dubbelkolla det också, men då fanns inte den turen heller. Men va fan?! Grejen är det att när man söker i Västtrafiks app så ser man inte veckodagen, bara datumet. Väldigt lätt att ta fel alltså. Nu har jag gjort det 2 gånger.

Så vad skall jag hitta på idag då? Korsord har det blivit här på morgonen/förmiddagen, men jag skall snart gå ut och gå. I morgon funderar jag på att ta moppen till Torslanda och bara lämna över en blomma till en bloggvän som jag aldrig träffat. Hon firar sin 50-årsdag med öppet hus. Beror helt på vädret, för regnar det är det inte roligt att köra.

Jag var iväg till Cassels igen förra fredagen, och hittade en tunnare kavaj som jag trivdes väldigt bra med.


Urusel bild tagen i deras provhytt. Messade den till syrran som "godkände"... Kavajen och klänningen hade jag på lördagen på Vivekas fest. Mycket trevligt. Här är en fin bild av födelsedagsbarnet.


Nu är vi inne i maj. Jag brukar älska maj, men inte längre. Så mycket jobbigt hände i maj för 2 år sedan. Jag skulle verkligen behöva någon att prata med, men har inte hittat någon som funkar. Jag hade ju en kille som jag pratade med en gång varannan vecka förra terminen, men så skulle hans fru få barn i januari/februari. Han skulle höra av sig när han kom tillbaka till jobbet, men det gjorde han aldrig. Tänk om det hände barnet något? Jag ville inte tränga mig på, och nu har det gått så lång tid. Glömde han av att ringa mig? Jag måste nog ta mig i kragen och ringa honom. Annars tänker jag mycket på studenten jag pratade med på Psykologen i 1,5 år. Det var lite mesigt i början men sista terminen var det bra. Det jobbiga är att vi slutade DAGEN INNAN pappa dog. Vi ägnade hela sista terminen (nästan) åt att prata om hur jag skulle må/reagera när det hände, och så slutade jag dagen innan. Snöpligt liksom...

Nu skall jag ta och klä på mig och gå ut i solen. Behöver uträtta ett ärende först, så jag gör nog det innan promenaden. Hoppas ni får en skön långhelg! Avslutar med en bild på min TV-älskade katt... man undrar ju om hon kollar eller ej... hon ligger ofta så här.


1 kommentar:

  1. lurvig kisse, och tråkigt att du känner det som du gör. Men då är det ännu viktigare och ta tag i det så du får någon o prata med om det som du behöver. Att bära sånt inom sig för länge kan resultera i att man liksom blir trasig inombordes och då blir det ännu mycket svårare att komma tillbaka :)

    SvaraRadera