JAG. VILL. INTE!

Gomorron. Idag hade jag tänkt simma, men jag vågar faktiskt inte. Jag har ju fortfarande inga ljus på moppen, och det var skitläskigt (för att inte tala om olagligt) när jag körde i fredags. Idag efter jobbet blir det en tur till moppeverkstan för att se vad det kan vara för problem. Jag hoppas jag slipper lämna den ifrån mig, att det är ett så enkelt fel att det går att fixa när jag är där.

Oj oj vad jag var stel igår. Gick som en 100-åring. Smidig som ett kylskåp. Graciös som en havande säl (hm). Idag är jag inte lika stel men jag har en punkt i ryggen som är väldigt öm, det är min ischias som visar sig. Detta med att jag får ont i höfterna och ryggen när jag går kan jag acceptera, jag tar ju alltid i så. Lagom hade ju varit bäst. Jag gick i alla fall inte en mil i backar, det hade varit ännu värre.

Vad jag däremot har svårare att acceptera är att nu, 1 år och 10 dagar efter min axeloperation, så verkar "smekmånaden" vara över. Jag har nu nästan dagligen ont i axeln/sidan av halsen igen och det gillar jag INTE. Min värmedyna har kommit fram efter att ha legat i garderoben i ett år. Vissa dagar måste jag gå och sätta mig i soffan direkt när jag kommer hem och sitta där med dynan tills det är dags att gå och lägga mig. JAG. VILL. INTE! Det var en sån frihet att inte ha så ont. Att kunna jobba en hel dag utan att behöva gå omkring med halsduk. Visserligen är det skönt med halsduk nu när det börjar bli kallare, men inomhus? När jag har ont så är värme det enda som hjälper, men jag får ju inte samma värme från en halsduk som jag får från min värmedyna. Hade den varit batteridriven hade jag haft den på jobbet, men jag kan ju inte sitta fast med en sladd...

Detta är jag så himla ledsen för. Jag hade ju tänkt att jag skulle vara bra nu. Visserligen sa läkaren att han inte kunde garantera någonting, att det var troligt att allt skulle komma tillbaka, men jag behöver ju inte gilla det. Jag är så förbannat trött på den här skitkroppen som dagligen sviker mig på många sätt. Inte bara genom smärtor både här och där, utan även genom att inte släppa ifrån sig någon vikt, hur bra jag än äter. Kroppen sätter emot precis allt (verkar det som) och stoppar mig hela tiden. Så trött på detta så ni anar inte.

Det är i alla fall bra att jag gillar att kolla på TV så mycket som jag gör, eftersom att sitta i TV-soffan med värmedynan är det enda jag kan göra när jag har ont. Men som sagt, det är väldigt begränsande och väldigt ledsamt.

Igår när jag satt i soffan "roade" jag mig med att fylla på mina dosetter, något jag gör varannan vecka. Jag äter ju en hel del tillskott, så det tar sin lilla stund. Bland annat tar jag 2 x 2 tabletter med D-vitamin. Dessa tabletter ligger av någon anledning i blisterpack (hur tänkte de där?) och det blir ett himla massa ploppande av tabletter. För att underlätta brukar jag lägga massa tabletter i en burk, så att jag bara behöver ploppa dem ibland. När jag fyllt burken ser jag ut som värsta tablettmissbrukaren med en väldans massa blisterförpackningar runt mig.

Som sagt, en massa blisterförpackningar (man ser inte alla i bilden) :)

Jag hoppas som sagt att det går snabbt på moppeverkstan idag, för jag skulle behöva åka åt helt andra hållet, till Mölndals Centrum, och vaccinera mig. Jag skall ta andra sprutan av någonting (Havrix? Twinrix?) inför min Thailandsresa. De har kvällsöppet på tisdagar, och nu var det en månad sedan jag tog den första. Hinner jag inte så får jag ta det nästa vecka, men det hade varit gott att få det avklarat. Sen blir det hem till TV-soffan igen. Ja ja. Jag borde väl öva lite mer på att acceptera min kropp, det är jag urkass på. Har alltid varit. Det är ju inte så där smart och hälsosamt att hela tiden se sin kropp som sin fiende, det fattar ju till och med jag. Men jag har aldrig utgett mig för att vara särskilt smart när det gäller detta.

Ha en bra tisdag.