Gomorron. En mycket blöt katt satt just bredvid stolen här i arbetsrummet och pep. Det är en rutin som vi har varje morgon vid 6. Jag öppnar dörren så fort jag vaknar och vid 6 kommer hon till stolen och tjötar. Då frågar jag henne "vill du ha lite till" och ger henne lite mer torrfoder (ca 10 bitar) ur plåtburken där jag har hennes mat. Vad hon inte märker är att jag tar lika många bitar från hennes matskål och lägger tillbaka i plåtburken . Korkad katt. Minst sagt.
På tal om Maggie, igår på lunchen hade jag öppnat altandörren som vanligt (jag går ju hem och äter lunch nästan varje dag). När jag står där vid mikron hör jag massa skrik och något rusar förbi mig ut på altanen. Det är en främmande katt som på något sätt tagit sig in på min mycket väl-nätade altan och in i lägenheten. Maggie jagade inkräktaren ut på altanen. Båda skrek i högan sky. Den stackars katten tyckte inte det var lika enkelt att ta sig ut, så hen sprang fram och tillbaka säkert 20 gånger, med Maggie i svansen. Till slut hittade hen ett litet hål i nätet (nu har jag fixat det) och sprang ut. Snabbt iväg mellan husen på nederraden och har inte synts till sen dess. Hela altanen var full av katthår som föll av de båda under jakten. Maggie såg något förnärmad ut när den andra katten stuckit, bara komma in på hennes revir så där! Höjden av fräckhet! :)
Igår åkte jag till verkstan igen, jag hade dubbelkollat att reparatören var frisk igen. Däremot åkte jag inte därifrån med nya stöd på moppen. När han väl fått av de gamla (de var mycket buckliga och hade inte hållt länge till) så visade det sig att de inte alls var samma som de stöd de hade hemma, fast det var samma fabrikat. Tillverkaren hade bytt design på stöden. Så jag fick lämna moppen där och ta bussen hem, stöd skall beställas idag, så jag får se när jag får tillbaka moppen.
Nu blev det stressigt, klockan var 17.30 när jag kom därifrån. En rask promenad till Frölunda Torg och så vänta 10 minuter på bussen. Jag var hemma ganska exakt klockan 18. Jag hade ju verkligen tänkt simma, men det skulle inte bli tid till det. Packa ihop väskan och pusta ut hann jag, innan jag gick hemifrån 18.20. En rask promenad till gymmet och jag var ombytt klockan 19. Jag gillar att komma i tid (det börjar 19.15), så att jag får den plats jag vill (precis framför ledaren så att jag hör vad hon säger och ser vad hon gör). Det är så skönt att ligga i det nästan helt mörka rummet och bara slappna av innan det börjar.
Sen är det en timme där jag knappt kan hålla mig för skratt. Där ligger jag, lika graciös som en valross, och försöker följa hennes instruktioner. Njuuut säger hon. Slappna av säger hon. Say what?? Där ligger jag, kort å tjock, och om hon säger att vi skall ligga på rygg och sträcka benen rakt i vädret och greppa om våra anklar så är jag glad om jag når till mina knän. Det är inte snack om att njuta, varenda muskel i kroppen skriker och skakar av ansträngningen att nå de förbannade knäna och hålla kvar. Det är nog inte meningen, men jag skrattar ganska mycket för mig själv när jag ligger där och kämpar. Jag inbillar mig i alla fall att det gör lite nytta, inte för att jag märker att jag blir smidigare allteftersom, men någon nytta borde det göra. Sen är det vissa övningar som är rent smärtsamma, t.ex. om jag skall göra något som sätter press på höger höft eller höger axel. Då kan jag inte göra övningen fullt ut, men försöker så gott jag kan.
En rask promenad hem i regnet och jag var redo för lite soffhäng. Men se det gick inte. Jag hade helt glömt bort att jag tinat 1 kg kyckling som nu behövde stekas. Jag hoppade soffan och gick och la mig när det var klart istället, strax före 22.
Torsdag idag, det betyder kören. Kul! Vi skulle egentligen haft en kördag (då vi träffas och sjunger många timmar i sträck) i början av december, men det får bli i januari istället. Det finns ingen bra dag då alla (eller de flesta) kan. Vi måste ju träna inför våra konserter i början av mars! Kan tyckas långt bort, men det är det inte!
Ha en bra torsdag!
På tal om Maggie, igår på lunchen hade jag öppnat altandörren som vanligt (jag går ju hem och äter lunch nästan varje dag). När jag står där vid mikron hör jag massa skrik och något rusar förbi mig ut på altanen. Det är en främmande katt som på något sätt tagit sig in på min mycket väl-nätade altan och in i lägenheten. Maggie jagade inkräktaren ut på altanen. Båda skrek i högan sky. Den stackars katten tyckte inte det var lika enkelt att ta sig ut, så hen sprang fram och tillbaka säkert 20 gånger, med Maggie i svansen. Till slut hittade hen ett litet hål i nätet (nu har jag fixat det) och sprang ut. Snabbt iväg mellan husen på nederraden och har inte synts till sen dess. Hela altanen var full av katthår som föll av de båda under jakten. Maggie såg något förnärmad ut när den andra katten stuckit, bara komma in på hennes revir så där! Höjden av fräckhet! :)
Igår åkte jag till verkstan igen, jag hade dubbelkollat att reparatören var frisk igen. Däremot åkte jag inte därifrån med nya stöd på moppen. När han väl fått av de gamla (de var mycket buckliga och hade inte hållt länge till) så visade det sig att de inte alls var samma som de stöd de hade hemma, fast det var samma fabrikat. Tillverkaren hade bytt design på stöden. Så jag fick lämna moppen där och ta bussen hem, stöd skall beställas idag, så jag får se när jag får tillbaka moppen.
Nu blev det stressigt, klockan var 17.30 när jag kom därifrån. En rask promenad till Frölunda Torg och så vänta 10 minuter på bussen. Jag var hemma ganska exakt klockan 18. Jag hade ju verkligen tänkt simma, men det skulle inte bli tid till det. Packa ihop väskan och pusta ut hann jag, innan jag gick hemifrån 18.20. En rask promenad till gymmet och jag var ombytt klockan 19. Jag gillar att komma i tid (det börjar 19.15), så att jag får den plats jag vill (precis framför ledaren så att jag hör vad hon säger och ser vad hon gör). Det är så skönt att ligga i det nästan helt mörka rummet och bara slappna av innan det börjar.
Sen är det en timme där jag knappt kan hålla mig för skratt. Där ligger jag, lika graciös som en valross, och försöker följa hennes instruktioner. Njuuut säger hon. Slappna av säger hon. Say what?? Där ligger jag, kort å tjock, och om hon säger att vi skall ligga på rygg och sträcka benen rakt i vädret och greppa om våra anklar så är jag glad om jag når till mina knän. Det är inte snack om att njuta, varenda muskel i kroppen skriker och skakar av ansträngningen att nå de förbannade knäna och hålla kvar. Det är nog inte meningen, men jag skrattar ganska mycket för mig själv när jag ligger där och kämpar. Jag inbillar mig i alla fall att det gör lite nytta, inte för att jag märker att jag blir smidigare allteftersom, men någon nytta borde det göra. Sen är det vissa övningar som är rent smärtsamma, t.ex. om jag skall göra något som sätter press på höger höft eller höger axel. Då kan jag inte göra övningen fullt ut, men försöker så gott jag kan.
En rask promenad hem i regnet och jag var redo för lite soffhäng. Men se det gick inte. Jag hade helt glömt bort att jag tinat 1 kg kyckling som nu behövde stekas. Jag hoppade soffan och gick och la mig när det var klart istället, strax före 22.
Torsdag idag, det betyder kören. Kul! Vi skulle egentligen haft en kördag (då vi träffas och sjunger många timmar i sträck) i början av december, men det får bli i januari istället. Det finns ingen bra dag då alla (eller de flesta) kan. Vi måste ju träna inför våra konserter i början av mars! Kan tyckas långt bort, men det är det inte!
Ha en bra torsdag!
Oj, stackars Maggie. Jag kommer ihåg när vi bodde i hus, hade en kattlucka. När vi kom hem en dag var det ljus päls lite här och där, vår katt var svart. Och så kattbajs på väggen, så vi hade också haft besök av en främmande katt.
SvaraRaderaHihi, jag förstår hur du känner på träningen. Tur att det inte spelas in... 😁
Kram
Fräcka katter att tränga sig på så där :)
RaderaDär jag sitter, rakt framför ledaren och stereon, är enda platsen i lokalen där jag slipper se mig själv i spegeln (stereon skymmer). Finns alltså fler orsaker än dålig hörsel och syn till att jag väljer den placeringen...
Kram