onsdag 16 mars 2016

Vårtecken!

Gomorron. Å vad jag älskar vårtecken. Ljusare har det ju blivit ett bra tag nu, men alla andra vårtecken! Att man kan gå med tjock-jackan uppknäppt! Att de har sopat gångbanorna! Att det luktar VÅR ute! Att Maggie rusar ut på altanen när jag släpper ut henne på lunchen, och lägger sig på rygg och solar (är det dåligt väder får jag "onda ögat" när jag släpper ut henne, precis som om det är mitt fel). Våren måste vara den bästa årstiden! Jag har inte sett några krokusar eller snödroppar än, men de kommer väl snart!


Idag blir det besök på nya vårdcentralen. Jag skall också gå förbi Synoptik och lämna in flera gamla glasögon. De åker till Sydamerika en gång varje år och provat ut de gamla glasögonen på folket där. Det brukar vara mycket uppskattat. Årets resa går till Nicaragua, jag tror de åker i april. Jag har ju några glasögon över här eftersom jag bytte nyss. Behåller dock mitt gamla par vanliga glasögon som reserv och ett par av mina gamla terminalglasögon. Tror jag kan lämna ifrån mig 5 par.

Ikväll blir det våtväst igen. Härligt. Och i morgon är det kören, första mötet efter konserterna. Tyvärr fick jag igår ett SMS från min körkompis A, hon som jag brukar åka med varje gång, där hon berättade att hon gör uppehåll resten av terminen. Det är tråkigt eftersom hon är väldigt tonsäker och första sopranerna kommer att sakna henne. Och så blir det ju lite krångligare för mig att ta mig till övningarna. Tack och lov att vi går mot varmare tider, då kan jag i alla fall moppa.

När min pappa var sjuk för 3 år sedan så hade jag en liten "lista" på Facebook, där bara speciellt "betrodda" personer var med. Där kunde jag skriva lite av det jobbiga som hände, eftersom jag inte fick lov att skriva i bloggen för pappa. Jag såg just i mitt flöde idag att det är 3 år sedan idag som vi lyckades få in honom på hospice i Göteborg. Pappa var ju skriven på Orust där de bodde, och Orust tyckte att Marita skulle vårda honom hemma med assistans av hemsjukvården. Hon skulle i princip vara bunden hemma, och vi barn skulle inte få träffa pappa så ofta. Genom att skriva honom hos min syster i Göteborg så fick vi på ett par dagar plats på hospice. Usch vilken jobbig tid det var. Och vilket ställe Kålltorps hospice var! Vilka människor! Jag är så glad för att han fick tillbringa sina sista 2 månader där. Jag kan inte fatta att det snart är 3 år sedan han dog. Det är inte klokt att vi har levt så länge utan vår fina, älskade pappa.

Ha en bra onsdag!

2 kommentarer:

  1. Ja som du vet miste jag min sambo när vi skulle gå i pension jag i juni och han i sept. Han blev sjuk o mitten nov och låg på Östra infektion i en månad och kom hem i 3 dgr sedan akut Östra igen
    och han gick bort 10 dec. Det är fortfarande tufft ibland.
    Kramar till dig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej det visste jag inte! Vad jobbigt! Stor kram till dig!

      Radera