Fredagen den trettonde...!

Gomorron. Är jag skrockfull? Nja. Men det är något speciellt med fredagen den trettonde... Med tanke på all otur jag har haft den senaste tiden så kanske det är läge att vara lite extra försiktig :)

Igår torsdag var det kören. Det var riktigt skönt att moppa in till stan, jag blev inte alls kall. Jag hade visserligen bytt om från capribyxor och barfota sandaler till jeans, strumpor och skor, men ändå. Vilken energikick det var igår! Vi skall ju ha AW den 26/5 och då sjunga nästan alla låtarna från våra konserter, samt 2 nya. Vi sjöng igenom de gamla, och de satt! Näsan i alla fall. Härlig kick för självförtroendet när vi inte sjungit dem på 2 månader. Vi var alla lika förvånade över att det gick såpass bra. Vi sjöng också igenom en av de nya; Håkan Hellströms Valborg.

I onsdags direkt efter jobbet gjorde jag något som jag längtat efter hur länge som helst: jag tog en lång promenad i Änggårdsbergen. Min höft höll! Jag var lite stel på slutet bara, men det var efter 1,5 h promenad så det var väl inte så konstigt. Jag fotograferade massor, men med min vanliga otur gick det åt helvete. Jag hade satt in ett sprillans nytt minneskort i mobilen på morgonen. Jag fick genast problem med det när jag skulle föra över massa talböcker, det slutade funka. Bestämde mig istället för att ha talböckerna på själva telefonen, tills jag fixat ett nytt (har reklamerat det). Vad jag då inte visste var att när man sätter in ett minneskort i telefonen ändrar den själv inställningarna till att alla foton som tas skall lagras där. Så mina fina foton på mamma Kanadagås, pappa Kanadagås och de duniga bebisarna försvann bara. Jag såg dem direkt efter jag tagit dem, men sen fick jag reda på att minneskortet hade slutat fungera och att alla kort från och med nu skulle lagras på telefonen. Av alla kort jag tagit fanns bara de 3 första kvar. Skit också. Här är de.

Axlemosse ovan är en otroligt vacker plats mitt inne i Änggårdsbergen. Min vanliga runda rundar denna mosse så det är på halva vägen. Massa Kanadagäss bor här och jag stötte på en familj mitt på "vägen". Pappa Kanadagås var lite irriterad när jag passerade så nära hans barn, men det gick bra. Fan också att korten bara försvann. Jag får ta en ny promenad, kanske ikväll, och fota mera (nu är minneskortet borttaget).

Det var så underbart att promenera. Fort gick det inte, men inte långsamt heller. Ni som känner mig vet att det sög i benen igår efter en promenad till, men jag tog det lugnt och gick inte ut. Ikväll kan jag gå ut igen. Felet jag gör är ju att när jag väl kommer igång och kan promenera igen så vill jag göra det hela tiden. Varannan dag är kanske ett bra motto för att höften skall hålla? Jag behöver ju inte alltid ta i så jag spricker, med tanke på denna skruttiga kropp. Det slår ju alltid bakut när jag inte inser (eller accepterar) mina begränsningar. Kanske dags att kärringen lär sig?

Jag bestämde mig i alla fall igår för att inte åka till Ellös i helgen. Det var så många helger sedan jag var hemma så jag vill bara vara det. Mormor förstod. Jag ser henne igen lördagen den 28 maj, då vi alla skall fira hennes 95-årsdag (hon fyller den 26:e). Då skall hon ha "alla barn och barnbarn" hos sig. Nästan alla, Jane som jag träffade i London kan tyvärr inte komma hem. Men vi andra 9 kommer. Och några barnbarnsbarn skall vi också få med oss. Älskade mormor. Kan inte ens tänka tanken på hur det blir den dagen hon inte finns mer. Orkar inte ens gå dit.

Igår oljade altangubben det sista och idag på lunch kommer han och lämnar nyckeln. Och hjälper mig att flytta dynboxarna till sina rätta platser. Det skall bli skönt att slippa alla möbler i sovrummet! Nu skall det ju bli skitväder i helgen, men jag hoppas att det ändrar sig :)

Ha en bra fredag... och gå inte under några stegar eller i närheten av svarta katter :)