måndag 9 maj 2016

Sista dagen

Gomorron. Oj vad jag är trött idag! Somnade inte förrän närmare klockan 2 och så ringde min väckarklocka klockan 6. Var lite nervös för att min gamla väckarklocka inte skulle funka, men det gjorde den. Det var många år sedan den var i bruk, har den bara för att se tiden på nu för tiden.

Igår efter frukost packade jag det mesta. Jag checkade in på Norwegian och Bruce hjälpte mig att printa mitt boarding card. Det var bara det att det var fel boarding card! På skärmen stod det söndagens datum och vilken plats jag fått, men pdf:en jag fick var onsdagens boarding card.

Jag tog mig i alla fall in till stan och köpte mig en biljett för en sån där rundtursbuss. Synd att jag inte hade mer tid, eftersom biljetten gäller i 24 timmar. 30 pund kostar det (ca 380 kr). Det var en väldigt bra rundtur, den tog lite mer än 2 timmar, och vi fick se massor. Saknade min kamera :( När jag åkt ett varv och var tillbaka på Trafalgar Square var det dags att bege sig hemåt.

Hemma duschade jag och packade det sista, och så lämnade jag stället vid 15.45. Jag tackade Bruce för att jag fått bo där. Julio såg jag inte röken till under hela min vistelse. Undrar var han var. Jag redde i alla fall ut på slutet hur det funkar i det hushållet. Första våningen är vardagsrum och kök. På andra våningen finns badrum och 3 rum. 2 som de hyr ut och ett som de bor i själva. Eller jag vet inte om det är så att de inte är skrivna där utan har ett annat boende också, för Bruce sa "I live there". Det kan ju också ha sin förklaring till att jag då aldrig såg Julio, han bor någon annanstans. Mysko förhållande om de bor på olika håll. För Bruce pratade om Julio som om det vore ett par...

I alla fall gick det bra att släpa allt bagage till Gatwick. Först bussen till Clapham Junction, och sen tåget därifrån. Tåget var försenat ca 20 minuter, men jag hann ändå. Jag hade tänkt lösa in mitt Oyster card där, men det gick inte eftersom jag hade pengar kvar på det. Hade det varit tomt så hade jag fått tillbaka panten (5 pund), men inte när det fanns pengar kvar. Mysko, för det gick förra gången jag var i London.

Jag fick ett nytt boarding card printat i maskinen som även printar bagagetaggar, så jag slapp stå i den långa kön. På vägen till London blev jag ju slumpvis utvald att bli scannad för sprängämnen. De strök ett papper mot mina händer och fötter för att kolla så jag inte varit i kontakt med sprängämnen. Nu fick jag gå igenom en båge och scannas, ta av mig skorna och så var det en kvinna som gjorde en "pat down". Vad heter det på svenska? Genomkänning? Hon "tafsade" i alla fall på mig, överallt. Men jag klarade det provet också. Ser jag ut som en terrorist?? :)

När allt var klart så satte jag mig på en stol och tänkte surfa lite på datorn. Men både Google Chrome och Panda var emot att jag surfade på ett öppet WiFi. De protesterade så mycket att jag inte kom ut på nätet. Måste undersöka hur man fixar det till nästa gång.

Innan vi gick ombord fick vi reda på att flyget var 15 minuter försenat. Sen blev det ännu mer. Vi skulle lyft 18.55 och kom inte iväg förrän 19.45. 20 minuter körde vi in på vägen, men vi landade svensk tid klockan 22.30. Sen tog det en hel evighet innan bagaget kom, kändes det som. Jag hade faktiskt tänkt ta bussen hem, för att spara pengar, men jag hade ingen app att kolla resan i. Min buss går så himla sällan, så det gäller att jag åker rätt väg för att inte få stora väntetider. Kunde alltså inte kolla det, var supertrött, så det fick bli en taxi ändå. 600 kr. Denna resan blev DYR!!

Hemma 23.20 ungefär och då slängde jag in en 30 minutersmaskin med mina svarta capri-byxor, så att jag har något att ta på mig idag. Gick och la mig strax efter midnatt och var klarvaken. Jag hade sovit lite på planet och hade väldigt svårt att varva ner. Jag tror att John Blund glömde av att jag kommit hem. Inget sömnpulver för mig inte.

Ny telefon skall tydligen komma på onsdag, så jag får klara mig utan den tills dess. Skall se om jag inte kan få låna hem min jobbtelefon. Jag behöver inte kunna ringa ut, men det är ju bra om jag är nåbar. Och att jag har en telefon i nödfall, jag har ju ingen fast telefon längre.

Nu är det dags för frukost. Tråkigt inlägg detta, helt utan bilder. Sorry för det. Ha en bra måndag!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar