onsdag 7 september 2016

En dag på stranden och i bergen

Gomorron. Vad är det för dag idag? Onsdag? Då har jag 2 hela dagar kvar. På fredag går planet 20.40, så jag antar att vi blir hämtade här någonstans mellan 17.00-17.30. Nästan en hel dag alltså.

Vad skall jag göra idag? Jag har ingen aning. Klockan är 9.35 och jag skall väl börja med att äta frukost och klä på mig. Det får väl bli stranden idag också. Jag gick dit ganska tidigt igår, tror klockan var 10.30 när jag gick härifrån. Jag gick till den närmaste stranden, Iguana Beach. Den var mycket bättre än min "vanliga" strand då det inte var en brant uppförsbacke i vattenbrynet, som dessutom var full av sten, som man var tvungen att ta sig upp för... Det blåste ganska mycket, men det var bara skönt. Jag flyttar alltid solstolen så att den står i skuggan från parasollet. Stol och parasoll hyr man hela dagen för 4 euro. Tror det kostar 7 när man är två, men jag får betala lite mer eftersom de aldrig sätter en annan ensam person under samma parasoll där jag sitter, så egentligen snor jag 2 platser.

Här var min utsikt under en stor del av dagen.


Jag löste en del korsord, och så satt jag och småslumrade med en talbok i öronen. Fick gå tillbaka ett par gånger för att jag missade lite. Just nu lyssnar jag på Ann Rosmans Vågspel. Jag var kvar på stranden ända till 15.45. Väldigt länge för min smak, jag brukar bli rastlöst långt tidigare. Men jag hade det jätteskönt! Jag hade spanat in de där utflykterna med små-tåg på vägen ner till stranden och jag visste att biljettförsäljaren skulle stå där från 15.30. Den turen jag funderade på skulle avgå 17.20 och man måste köpa biljett en halvtimme innan. Lika bra att göra det på vägen tillbaka till hotellet.

Det gjorde jag, och så gick jag hem och duschade. Såg då att jag fått lite färg under dagen, trots att jag suttit i skuggan och var insmord med SPF 30. Fast jag smorde inte in mig i ansiktet, det måste jag göra idag. Jag tycker inte om att ha kräm i ansiktet, jag svettas tillräckligt utan att jag täpper igen porerna med kräm!


Här sitter jag och väntar på tåget och konstaterar att jag fått lite färg :) Turen gick till "Orange Valley" och var väl OK (men det var otrolig skönt att komma ut och känna vinden fläkta, trodde det skulle bli kallt, men det var jätteskönt). Första stoppet skulle egentligen varit något museum, men de hade problem med sitt tak och hade fått stänga för säkerhets skull. Så vi stannade vid vägen där en "beekeeper" sålde Raki med och utan honung, och honung på burk. Jag lät de andra köpa och smet ut i naturen, för jag var så otroligt kissenödig. Vägarna vi åkte på var hur bumpiga som helst, så det var extra svårt att vara kissenödig då...


Det var jättesnårigt och taggigt där jag satte mig så när jag kom tillbaka till bordet såg jag och "reseledaren" att mitt ena ben var alldeles blodigt. Då tog chauffören en av flaskorna Raki (en utan honung) och hällde massa på mitt ben. Det sved lite kan vi ju säga...


Vi åkte vidare och det var apelsinträd och olivträd överallt. Det ser så kargt ut, men dessa träd verkar ju överleva.


Vi åkte en bit upp i bergen och reseledaren berättade att där vi var då är det nästan alltid 2 m snö på vintern. Hur katten fungerar snöröjning på dessa vägar som inte är bredare än en bil (och lite till)? Med branta stup på ena sidan och hur branta backar som helst. Där folk kör som galningar när det är barmark, och det där med säkerhetsbälten kan de inte ens stava till. Utefter alla vägar står det små miniatyrkyrkor, det betyder att minst en person dött där.


En lite närmare titt på ett apelsinträd.

Vi kom fram till en kyrka, mitt ute i ingenstans. Men först gick vi bakom kyrkan till en liten servering.


Där kunde man köpa min favoritdryck; färskpressad apelsinjuice. Ett stort glas för 2 euro, och då fick man en apelsin på köpet. Båda slank ner fort. Alltså dessa apelsiner, de är helt annorlunda mot de vi har hemma. Vi har alldeles för tjockt skal på våra, dessa är så mycket godare. För att inte tala om persikorna, vindruvorna eller melonerna... jag skulle kunna leva på frukt här nere! I alla fall, när vi druckit vår juice (och gått på toa igen) var det dags att gå in i kyrkan.


Det syns inte här, utan på en bild längre ner, att det är två klocktorn. Det är tydligen inte så vanligt. Den var väldigt vacker och vi fick gå in. Mycket vackert på väggarna!








Jag är inte religiös, men jag la några euro i en låda och tände ett ljus för min älskade pappa. Ljuset allra längst till vänster är hans.


Här är kyrkan i sin helhet.

Vägen hem var lika bumpig som vägen dit, så jag var verkligen "shaken, not stirred" när jag kom hem igen. Jag gick förbi Farmer's House och fick av en av personalen veta att mitt bord var ledigt. Jag sa att jag kommer om en stund. Det är till att vara stamgäst.


Dagens middag var faktiskt inte alls lika god som de övriga. Jag provade något jag aldrig provat tidigare, och det var fyllda biffar. Det var ost och bacon i biffarna. Alldeles för fett för mig. Det var ingen 12 %-ig nötfärs där inte :) Åt en biff och satsade på salladen och tzatsikin istället. Så nu vet jag det. Får bli någon av de andra favoriterna ikväll istället.

När jag kom hem igen så satte jag mig på altanen med datorn, men det gick inte så bra. Trots att jag hade armen på en kudde, se bilden nedan, så fick jag direkt så ont att jag fick lägga ner tanken på att skriva detta inlägg.


Jävla skit. Rent ut sagt. Nu sitter jag i sängen med en kudde under armen också, men datorn är lägre än om den står på bordet (jag har en kudde i knät där jag har datorn på en kylmatta jag har med mig). Men även här får jag ont så nu får jag sluta skriva (har ju ändå babblat tillräckligt). Alla mina ergonomiska hjälpmedel hemma och på jobbet (armstöd framför tangentbordet och rollermouse) är ju tydligen otroligt viktiga för att jag skall kunna sköta mitt jobb, det märker jag nu. Den stora frågan är ju bara om jag kan arbeta 14 år till när jag har så här ont som jag har nu. Den som lever får se.

Nu skall jag försöka rycka upp mig (jag blir alltid så ledsen och deprimerad när jag har ont) och se vad jag kan göra åt den här dagen. Det är mulet just nu men prognosen säger sol och 32°C. Puh.

Ha en bra dag!

3 kommentarer:

  1. Vad kul att du reser och upplever saker. Jag reste också mycket ensam för några år sedan - det var perfekt och det är synd att inte alla vågar det. Sedan tycker jag att du är bra som du är så byt namn på bloggen. Man kan faktiskt vara lycklig även om man inte är smal! Så det så!

    Allt gott!

    SvaraRadera
  2. Jag håller med ovanstående om detta med vikten. Du ser ju hur fin ut som helst
    på bilden med kattkärran! Klaga ej! Order! ;)

    Jag har börjat acceptera mig precis som jag är och är
    stolt över den jag är och har lika stor rätt till lycka som andra
    och de som bryr sig om min vikt har personlighetsproblem.
    ;)

    Sen att jag är vek när det gäller att våga ta tag i mitt
    liv och lämna tryggheten är en annan femma... :..( Fy fan,
    vad jag har börjat avsky min sambo. Kanske för svagt ord.
    Hoppas jag blir likgiltig en dag. Då är jag fri.


    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vill gå ner för att jag inte trivs. Jag mår inte bra av övervikten. Jag har faktiskt så högt BMI att jag skulle kunna få en GBP... om jag nu inte redan gjort en. Sen vet jag att man inte automatiskt blir lycklig för att man är smal, men jag kommer nog inte byta namn på bloggen ändå.

      Kram

      Radera