Nu är allt som det skall igen!

Gomiddag. Fy vilket väder det är ute. Slask, is, snö, vatten och annan skit. Jag har varit ute med moppen för att handla, och det var inte det lättaste. Fy vad det är läskigt att köra i sånt här underlag. Jag har det extra jobbigt eftersom jag är så kort (1.53). När jag sitter på moppen har jag bara tårna i marken. När jag väl får i hela ena foten har jag redan passerat min lodlinje = jag välter. Idag klarade jag mig, men det var nära ögat några gånger. Jag var på väg till Rusta, för mamma behöver en matta och jag har en rabattcheck (handla för 300 kr och få 50 kr i rabatt). Men jag fick vända. Eller rättare sagt, jag kunde inte köra tillbaka samma väg som jag kom, det var alldeles för krångligt, så jag fick köra en stor omväg. Jag fick leda moppen över flera väldigt oplogade ställen, så det var enklare att ta en omväg tillbaka. Hem kom jag i alla fall utan att ha kört vält, men det var som sagt nära.

Innan jag gick skulle jag sopa bort snön från min lilla "uppfart". 2 meter från brevlådan till dörren. Då hände det här.

Inte bra. Men å andra sidan. När jag flyttade in i denna lägenheten 2007 fanns denna sopkvast. Den har stått ute året runt sen dess, och den var inte ny när jag flyttade in. Så att den gick sönder var väl ingen överraskning. Nu är det bara det att jag måste köpa en ny. Knappast något man tar på moppen. Får promenera någonstans och köpa en.

I onsdags tog jag mig en lång, skön promenad. Jag gick förbi Mölndals Centrum, och fotade granen på Alberts Torg.

Sen gick jag förbi gymmet. Det var tidigare Life och är nu STC. Vi som har kort där behövde fixa nya kort, för den 10 januari funkar inte våra gamla kort längre. Nu är det fixat. Tänk om jag kunde gå lite oftare också... Nu finns det i alla fall inga hinder för det.

Promenaden var lång och skön.

Länge sedan jag satte igång RunKeeper på mina promenader. Kul att ha lite statistik. När jag kom hem var jag hur stel som helst. Jag tog en väldigt varm dusch. En sån där som börjar normalt, men sen ökade jag temperaturen stegvis, så där så jag nästa inte stod ut. Sen smörjde jag in min rygg och min höft med min kinesiska olja. Om detta hade varit en vanlig promenad hade jag varit stel när jag kom hem, och sen knappast kunna gå nästa dag. Nu, med oljan, så var det inte 100 % bra, men i alla fall så mycket bättre än det kunde vara. Jag tror att oljan hjälper. Som sagt, inte 100 %, men lite. Jag verkligen ÄLSKAR att promenera långt och länge. Tänk om jag kunde göra det igen utan för stora problem efteråt. Drömmer...

I torsdags var det halvdag. Vilken känsla. Jag hade inte varit hemma mer än 15 minuter (slutade klockan 13) innan jag hade på mig pyjamas och morronrock. Det blev korsord och TV (kollar just nu på säsong 6 av Without a trace (Brottskod försvunnen) på TV:n). Massa mys.

I fredags morse vaknade jag tidigt och tänkte direkt att det vore en bra idé att frosta av frysen. Inte för att jag hade så mycket is, men lite i alla fall.

Ut med allt på altanen och in med byttor med kokande vatten. En handduk och en långpanna under för att fånga all is och allt vatten. Det gick fort. Tror all is var borta på 20 minuter. Sen var det bara att vänta på att frysen skulle få rätt temperatur innan jag stoppade tillbaka allt.

Klockan 10.17 gick bussen till mamma. Var framme 11.59. Maggie gömde sig direkt när jag kom. Hon tittade på mig, vände rumpan åt mig, och sen gömde hon sig.

Kollegans fru, C, diagnosticerade min katt som autistisk. Att hon inte gillar förändringar. Det kan nog stämma. Hon gillar absolut inga förändringar. Och hon gillar INTE att transporteras med buss, eller bil (lite bättre än buss dock).

Vi var båda (alltså mamma och jag) var jättetrötta när jag kom fram så vi började med en tupplur. Jag somnade i mammas fåtölj framför Vinterstudion, och hon somnade i sin säng. Jag sov en timme, hon sov tills jag väckte henne nästan 2 h senare. Jag skulle fotografera lite fler armband och ville göra det i dagsljus. Mamma lagade min absoluta favoritmåltid, som jag brukar beställa när jag är där: kycklingfiléer marinerade i balsamvinäger och rosmarin (och lite annat gott), klyftpotatis och en sallad bestående av rödlök, tomater och dressing med bland annat dragon. SÅ JÄKLA GOTT.

Klockan 16 packade jag in Maggie i buren, bar ner kisselådan och sanden i mammas källare, och gick till busshållplatsen.

Vi var där 10 min innan bussen skulle gå, men den var minst 15 min sen, så vi frös. På första bussen släppte jag ut henne lite.

Kan ju säga att jag hade en del päls på min jacka när jag kom hem. Hon stress-fäller en del. Vi bytte buss i Mölnlycke, och där hade vi en halvtimme, så jag släppte ut henne.

Hon charmade killarna på Thai-restaurangen, de tycket att hon var väldigt fin. Och några barn var också framme och hälsade. Sista bussresan gick ganska bra, men hon fick stanna i buren hela vägen. När vi kom hem smet hon ur buren på 2 sekunder, och kollade runt om allt var som det skulle. Hon hade ju inte gått ut något hos mamma, eftersom hon inte hade något staket (hon hade ju ett tidigare, 80 cm högt, men det lyckades Maggie ju hoppa över förra gången, så vi bestämde att hon inte alls skulle gå ut denna gången). När vi kom hem gick hon ut.

Jag har gett henne mycket frihet sen vi kom hem, inte petat på henne alls. Hon har gömt sig mycket. Men i morse låg hon i fönstret i arbetsrummet, och då kelade jag med henne. Hon älskar när jag lägger min haka på hennes huvud, då knör hon liksom uppåt och spinner som en motorcykel....

I morse vaknade jag med den otroligt lyxiga känslan av att ha varit ledig länge, men ändå ha 2 helt lediga dagar framför mig. Å vad jag skulle kunna vänja mig vid detta... Förra veckan jobbade jag ju 3,5 dagar, något som jag definitivt skulle kunna vänja mig vid...

Nu kollar jag, jag vet, senast i Sverige, på Fröken Frimans krig. Alla säsonger finns på SVT play och jag castar via Google Chromecast. Den verkar bra än så länge (är på avsnitt 2, säsong 1).

Resten av dagen behöver jag inte göra något annat än att flytta tvätt från tvättmaskinen till torktumlaren eller hänga upp den. I morgon skall jag, syrran och svågern åka till NÄL (sjukhuset i Trollhättan) och hälsa på mormor. Vi känner ett behov att pussa lite på henne. Älskade fina mormor. Att behöva ligga i en sjukhussäng när du varit så aktiv.  Nu har vårdplanering satts igång så att hon kan få komma hem nästa vecka. Tyvärr lär hon inte bli bättre än vad hon är nu, så det handlar om att få komma hem och dö hemma. Fy fan, säger jag bara, för den dagen. Jag kommer att gråta FLODER. Kan inte riktigt föreställa mig hur det blir. Precis som när pappa dog. Och det är lika svårt än. 3,5 år senare.

I alla fall. Allt är som det skall nu när Maggie är hemma igen. Att hon är varmt välkommen tillbaka till mamma känns så bra. Att jag inte har nästa resa planerad känns konstigt. De senaste åren har jag ju alltid haft minst en resa inplanerad. Jag vill åka någonstans Kristi Himmelfärd. Men jag vet inte om jag kan ta ledigt. Jag var ju ledig förra KH. Vart vill jag åka? Funderar på Barcelona eller Madrid. Vad tycker ni? Förslag? Sen har vi ju sommaren. Hade jag vetat, till 100 %, att mormor inte finns när jag har sommarsemester, hade jag kunnat planera mera. Men hon planerar för att Maggie och jag kommer upp. Hur kan jag då planera något annat? Som jag har sagt tidigare, har jag en drömresa som går till New York, Los Angeles och San Francisco. Men nu har jag hört från min sista familj, som numera bor i Denver att jag måste komma dit. Så det kan bli en riktigt lång resa. Men jag kan inte planera en sån innan jag vet vad som händer med min älskade mormor...

Önskar er en bra helg. Njut av ledigheten!!