Jag lever!

Gomiddag. Ja, jag överlevde operationen. Var faktiskt inte ett dugg orolig. Personalen var hur go som helst och jag ger dem högsta betyg. Narkosläkaren, narkossköterskan, läkaren och sjuksköterskorna var helt otroliga.

Jag kom dit strax före klockan 13 och när jag bytt om till deras otroligt sexiga rock kom läkaren och vi provade ut den enorma skon (går ända upp till knät och är skitstor på bredden) som jag skall ha från och med måndag. Sen in till uppvakningsrummet där narkosläkaren och narkossköterskan satte nål, tvättade min fot en gång till och så fick jag 10 min TENS-behandling. Detta för att narkosläkaren verkligen ville vara säker på att jag inte skulle må illa. Detta var min 12:e sövning och jag har aldrig mått illa, men han "ville inte sätta sitt rykte på spel" :) Tänk om jag mått illa just när han söver mig :)

In på operation där jag fick lägga mig på sidan med huvudet på en slags kudde med en kanal för axeln så att högerarmen stod rakt ut. Jag trodde det skulle vara obekvämt, men jag låg riktigt skönt. Kuddar mellan benen och stöd fram och bak. Jag låg tryggt och bra. Såna där cirklar för att kolla hjärtat sattes på mig och sen var det bara att ta 4 djupa andetag i syremasken innan de sprutade in narkosen.

Och sen vaknade jag. Pigg och klarvaken direkt. Inget illamående. Narkosläkaren sa att jag var en mönsterpatient :) Gillade honom skarpt, och det gjorde ju inte saken sämre av att han jobbade ihop med min pappa innan han stack ut på långseglingen 2001.

Efter en stund fick jag mat. Jag hade tackat nej till deras mjuka macka och tog med mig en knäcke och ett ägg. Ost fick jag av dem. Och vatten och äppeljuice. Himmelskt gott. Jag hade inte ätit på 18 timmar och bara druckit 1.5 dl vatten mellan klockan 6 och 10 (klockan var nu nästan 15). Så det satt bra!

Hoppsan. 2 h uppehåll i skrivandet. Jesper var här och vi kollade en Johan Falk. Fick hjälp att värma lunch och lite annat. Nu är jag ensam igen. Var var jag?

Efter maten var det dags. Dags att ge mig själv den första sprutan av Fragmin (blodförtunnande för att undvika proppar). Jag gillar inte sprutor och har aldrig gett mig själv en förut. Det var läskigt att sticka hål, men sen var det inte så farligt. Sen var det dags att försöka ta sig hem. De hade beställt såna där amerikanska kryckor till mig, som man vilar i armhålan, men de funkade inte. Jag är för kort. De fick hämta vanliga kryckor. Jag är en fullständig katastrof på vanliga kryckor. Mina händer, min axel och min armbåge protesterar och så har jag dessutom väldigt dåligt balanssinne. Sen hjälper det ju inte att jag väger en del också...

De hade ingen rullstol så de fick köra mig ner i entrén på en kontorsstol. De skulle beställa en rullstol, fattar inte att de inte har en när deras specialitet är fötter... Narkossköterskan stannade med mig till taxin kom och hjälpte mig in. Chauffören körde mig ända fram till dörren.

Syrran skulle sova hos mig och hon kom en halvtimme/timme efter jag kom hem. Det första jag bad henne fixa var att ta bort alla mattor. Det hade jag inte tänkt på. Jag insåg ganska snabbt att kryckorna inte funkar, så nu har jag en kontorsstol som jag kan använda i vardagsrummet/köket/hallen. Sen är det trösklar till alla rum. Där får jag krypa! I arbetsrummet slipper jag det då jag har en kontorsstol till. Kryckorna står nu i badrummet, för där är jag oftare än i sovrummet. De få stegen från dörren till toa och handfat klarar jag ganska OK.

Så här ser foten ut med en liten sko som skyddar gipset:

Och så här ser den ut utan:

Syrran värmde grytan jag gjorde häromdagen och vi kollade på TV i 2 h. Sen skickade jag hem henne. Stackarn tål inte Maggie och fick en fruktansvärt jobbig reaktion med hosta och svårigheter att andas. Kunde ju inte begära att hon skulle sova kvar med de besvären! Jag är (som narkosläkaren sa) en väldigt envis person, så allt går om man bara tänker till lite och har tålamod.

Jag gick och la mig när syrran åkte och kollade på film ett tag. Foten i högläge (jag höjde fotändan plus att jag hade en stor soffkudde under, riktigt bekvämt). Jag fick sova "ända till" 3.30... kollade på mer film och klockan 6 förflyttade jag mig med stora problem till soffan. Jag skulle ha med mig soffkudden, dricka, telefon och lite annan skit. Och sen skulle jag ha datorn, korsordstidningar och lite annat från arbetsrummet. Men det gick, fast jag var helt genomsvettig när jag väl satte mig i soffan.

Egentligen skulle jag imorgon gått på en liten minnesstund över en ung släkting som begravs idag. Men jag inser att det inte går, kan ju inte krypa när jag är där... Det är bara att inse att jag är helt låst till lägenheten fram till måndag morgon. Klockan 8 skall jag på återbesök till läkaren och få den enorma skon (tar taxi dit). Då är det tydligen meningen att jag skall kunna belasta foten. Vet inte hur det kommer att gå, då jag nu har så ont bara jag sitter still. Och hur sjutton det skall gå att jobba på måndag efter läkarbesöket vet jag inte heller. Jag har förvarnat om att det kanske inte går, att jag trodde att jag skulle vara mer mobil än jag är. Vi får se. En annan viktig sak att lösa är vad jag skall ha för byxor de närmaste veckorna. De jeans jag har är alldeles för smala och man kan inte ha denna utanpå byxorna. Jag har ett par gråa jeans som är trasiga mellan benen, kanske jag kan lappa dem och klippa upp dem? Får fundera på det. Igår åkte jag hem i ett par tunna gråa pyjamasbyxor som är vida, men de kan jag ju inte ha på jobbet.

Nu skall jag fortsätta med det jag har gjort hela dagen; lösa korsord och se på TV. Det är väl det jag skall syssla med nu de närmaste dagarna....

Edit: Glömde ju berätta vad hon hittade i min fot! Hon trodde att hela senan var antingen av eller delad i 2, men istället var det så att senan var som en stor ballong. När hon gjorde hål på den kom massa vätska ut. Hon sydde ihop. Sen kortade hon ledbandet på sidan av foten för det hade blivit alldeles för långt. Alltså ingenting i hälsenan, utan det är där jag har haft ont just för att allt på utsidan har varit kasst, den fick göra allt jobb.