Inlägg 300!!

Hjälp vad jag har babblat här på bloggen, detta är 300:e inlägget. Fattar inte att ni orkar läsa :)

Nu börjar det närma sig. Endast 0,8 kg kvar till nästa stora delmål, då jag går under 80. Tänk att få en 7:a som första siffra, kan inte ens minnas när jag såg en sådan på vågen senast! Jag kommer att jubla så högt att det hörs ända hem till er :) Borde väl bli denna veckan hoppas jag.

Jag har börjat fundera lite grann på hur länge jag skall hålla på med sopporna. Det går fortfarande bra och jag tycker fortfarande att de är goda, men jag börjar bli lite less. Det där med att vara less verkar vara något som går nu, kanske det är mörkrets och kylans fel. Jag är också evinnerligt trött på att alltid frysa, att aldrig få vara riktigt varm. Förutom då när jag somnar i soffan med alldeles för mycket kläder på mig och vaknar helt genomsvett. Känns som jag är i klimakteriet, aldrig rätt kroppstemperatur :)

För att återgå till soppfunderingarna. Om 10,5 kg väger jag 70. Då har jag ett BMI på 29,9 och kan således få en remiss för bukplastik. Det har ju varit mitt mål hela tiden, att få göra sådan plastik. Kanske känner jag att det är nog då, att jag tar resten med halvfart. Vi får se. Det är ju bara 15,5 kg kvar till 65, så det är ju inte så länge det heller. Jag tror att jag kör mars ut och ser var jag står då, om det inte går ovanligt fort och jag är framme tidigare. Fortsätter jag att snitta 1,5-2,0 kg/vecka så har jag gått ner ytterligare 10,5-14,0 kg tills slutet av mars. Men det borde väl gå långsammare ju närmare målet man befinner sig?

Jag säger inget definitivt nu, utan slutar när jag känner att jag har fått nog. Jag har ju ändå druckit soppor sammanlagt drygt 22 veckor, så det är väl inte så konstigt att jag börjar bli less. Samtidigt vill jag inte ge upp innan jag är framme, för jag vågar inte lita på att halvfarten går bra. Inte i början i alla fall, utan jag får räkna med att gå upp ett par kilon mer än de man brukar gå upp, medans jag ställer in mig på hur jag skall äta. Därför vill jag inte vara för långt från mål. Det absolut viktigaste just nu är att få remissen och sedan en träff med en läkare. Är det så att jag inte kan få operationen bekostad av landstinget, så tar jag ett banklån. Jag vägrar känna mig klar innan jag får bort allt löst på magen. Nu har jag gördel på mig varje dag, och det är väl bra i och för sig, känner att ryggen mår bättre av det då jag får bättre hållning, men det vore skönt att slippa. Den skaver och är trång (givetvis) och jag vill känna mig fin. Tyvärr är det ju så att en bukplastik inte räcker för mig. Brösten är numera mycket mindre, men oj vad långa de har blivit :) Skulle behöva "lägga upp dem" lite :) Låren ser anskrämliga ut och mina "grevinnegardiner" (gäddhäng på armarna) är väldigt fladdriga. Jag kommer se ut som Frankensteins monster när jag är färdigopererad. Men det får det vara värt. Att ta lån är också värt det. Jag har bara 3.000 kr kvar att betala på mitt studielån (klar i år), och jag har inga andra lån.

Ja, det var lite funderingar så här på morgonkvisten. Vad tycker ni?