tisdag 10 februari 2009

Inlägg 300!!

Hjälp vad jag har babblat här på bloggen, detta är 300:e inlägget. Fattar inte att ni orkar läsa :)

Nu börjar det närma sig. Endast 0,8 kg kvar till nästa stora delmål, då jag går under 80. Tänk att få en 7:a som första siffra, kan inte ens minnas när jag såg en sådan på vågen senast! Jag kommer att jubla så högt att det hörs ända hem till er :) Borde väl bli denna veckan hoppas jag.

Jag har börjat fundera lite grann på hur länge jag skall hålla på med sopporna. Det går fortfarande bra och jag tycker fortfarande att de är goda, men jag börjar bli lite less. Det där med att vara less verkar vara något som går nu, kanske det är mörkrets och kylans fel. Jag är också evinnerligt trött på att alltid frysa, att aldrig få vara riktigt varm. Förutom då när jag somnar i soffan med alldeles för mycket kläder på mig och vaknar helt genomsvett. Känns som jag är i klimakteriet, aldrig rätt kroppstemperatur :)

För att återgå till soppfunderingarna. Om 10,5 kg väger jag 70. Då har jag ett BMI på 29,9 och kan således få en remiss för bukplastik. Det har ju varit mitt mål hela tiden, att få göra sådan plastik. Kanske känner jag att det är nog då, att jag tar resten med halvfart. Vi får se. Det är ju bara 15,5 kg kvar till 65, så det är ju inte så länge det heller. Jag tror att jag kör mars ut och ser var jag står då, om det inte går ovanligt fort och jag är framme tidigare. Fortsätter jag att snitta 1,5-2,0 kg/vecka så har jag gått ner ytterligare 10,5-14,0 kg tills slutet av mars. Men det borde väl gå långsammare ju närmare målet man befinner sig?

Jag säger inget definitivt nu, utan slutar när jag känner att jag har fått nog. Jag har ju ändå druckit soppor sammanlagt drygt 22 veckor, så det är väl inte så konstigt att jag börjar bli less. Samtidigt vill jag inte ge upp innan jag är framme, för jag vågar inte lita på att halvfarten går bra. Inte i början i alla fall, utan jag får räkna med att gå upp ett par kilon mer än de man brukar gå upp, medans jag ställer in mig på hur jag skall äta. Därför vill jag inte vara för långt från mål. Det absolut viktigaste just nu är att få remissen och sedan en träff med en läkare. Är det så att jag inte kan få operationen bekostad av landstinget, så tar jag ett banklån. Jag vägrar känna mig klar innan jag får bort allt löst på magen. Nu har jag gördel på mig varje dag, och det är väl bra i och för sig, känner att ryggen mår bättre av det då jag får bättre hållning, men det vore skönt att slippa. Den skaver och är trång (givetvis) och jag vill känna mig fin. Tyvärr är det ju så att en bukplastik inte räcker för mig. Brösten är numera mycket mindre, men oj vad långa de har blivit :) Skulle behöva "lägga upp dem" lite :) Låren ser anskrämliga ut och mina "grevinnegardiner" (gäddhäng på armarna) är väldigt fladdriga. Jag kommer se ut som Frankensteins monster när jag är färdigopererad. Men det får det vara värt. Att ta lån är också värt det. Jag har bara 3.000 kr kvar att betala på mitt studielån (klar i år), och jag har inga andra lån.

Ja, det var lite funderingar så här på morgonkvisten. Vad tycker ni?

18 kommentarer:

  1. Hej Lena
    Är fortfarande grymt impad av dig och framförallt din otroliga motivation. Jag läste i ett tidigare inlägg någon som tyckte att du skrev läsvärt - och ja, jag håller absolut med. Jag masar mig upp tidigare på morgonen bara för att starta datorn o läsa om dina framsteg och ditt "pladder" i din blogg. Jag har ju aldrig träffat dig, men du ger oss läsare en vän/kompis, genom just ditt pladder. Ingen tvekan om varför du har så många besökare på din sida. Usch, detta blev långt - nu ska jag dra upp barnen och bege mig till jobb. Förresten ett annat ord för gäddhänget - ÄNGLAVINGAR!
    Ha en bra dag.
    Maggan :)

    SvaraRadera
  2. Jag tycker dina tankar kring sopporna är vettiga. Du har ju kört väldigt länge på sopporna så jag tycker du gör rätt i att sluta sen när du känner att du fått nog. Jag kan dela med mig lite av vad vi fått lära oss på mitt Xtravaganza-ställe:

    Vi har fått lära oss att man helst ska sluta med sopporna några kilo innan man är i mål. Detta för att på halvfart gå ner de sista kilona och därmed få kunskap och lärdom i hur man ska äta och träna för att först gå ner i vikt men sedan det viktigaste av allt, att hålla vikten.
    Sopporna kan ju anses som en korttidslösning men att äta rätt är något man har med sig för resten av livet.
    Vi har också fått lära oss att äta rätt och träna bra är inget som går som en dans. Det kan kännas vaäldigt lätt till en början men efter ett tag får de flesta svackor, det är då som man måste vara stark och komma igen (något jag själv har problem med fortfarande).
    Att få bra kost och motion till att bli en del av sin vardag, något man gör utan att tänka på det, kan för många ta upp till ett par år.

    Hoppas förresten du får din remiss sen när du gått ner lite till =) Kramar

    SvaraRadera
  3. Jag börjar numera alltid dagens datortid med att läsa din blogg. Du uppdaterar ju ofta och skriver långa inlägg. Det gillar jag mycket. Ska bli så spännande att få följa dig framöver eftersom jag ligger på nästan samma vikt som dig och har samma målvikt. Jag kör på pulversoppor också nu och behöver läsa om andra som orkar kämpa.
    /K

    SvaraRadera
  4. Snart har du också en 7:a på vågen, det är en sådan himla skön känsla! =) Det låter väldigt smart av dig att sluta med sopporna när du har fått nog för annars blir det bara jobbigt att fortsätta. Om det är vid 65 kg eller 70 kg spelar mindre roll.

    "Pladder"? Jag tycker att är himla kul att vakna upp på morgonen och kunna läsa dina inlägg. =)

    Tänk om jag också hade 3 000 kr i studielån, men den dagen kanske kommer för mig också. Eftersom jag läser 4 år på 3,5 år så kommer jag inte få så mycket skuldeskulder som jag kunde ha fått i alla fall =))

    Ha det bra på jobbet! Kram

    SvaraRadera
  5. Maggan: Tack för att du tycker att jag skriver läsvärt och inte babblar :) Går du upp tidigare bara för att läsa vad jag skriver? Oj, nu blir JAG imponerad :) Och jätteglad! Verkligen! Jag känner att jag har fler virituella vänner nu än vad jag någonsin har haft i mitt liv. Jag har några få som jag umgås med på fritiden, fast väldigt sällan, och så tjejerna på jobbet förståss. Men jag har inga "riktigt nära" vänner, har egentligen aldrig haft det. Så bloggen betyder väldigt mycket för mig, och ni som läser betyder mest. Oj, nu blev det här långt också... Änglavingar! Älskar det! Kramar!

    Bollen: Jo, det har vi lärt oss också. Fast jag vill inte sluta med sopporna förrän jag har kommit till BMI 29,9 så att jag riskerar att inte få remissen. Det betyder alldeles för mycket för mig. Givetvis är sopporna en korttidslösning, det är ju inget man kan hålla på med resten av livet (tack och lov för det!). Men jag kör till 70,0 sen får vi se. Kramar!

    K: Å en till som gillar vad jag skriver! Jag blir så jäkla glad!!!!! Vissa gillar inte såna som skriver långa inlägg, men då får man ju inte reda på något :) Vad kul att vi ligger lika, vad började du på? Hur länge har du kört soppor? Vilken metod? Nu blir jag nyfiken :)

    Malin: En 7:a. Helt otroligt. Men det är nära nu :) Det verkar vara tur att jag är morgonpigg och skriver tidigt så många som verkar läsa min blogg på morgonen :) Mitt studielån är från gymnasietiden, så det har hängt med länge. Jag gick 4-årig teknisk linje och gick om ett år, så jag fyllde 21 det året jag tog examen. Sista året fick jag inget studiebidrag så jag var tvungen att ta lån. Men jag har det fördelaktiga lånet från före 1986 så årets inbetalningar på 3.000 kr (eller om det var 4.000 kr) är nästan bara amortering, ca 100 kr ränta. Så har det varit hela tiden. Men det kommer att kännas skönt när man inte får brev från CSN hela tiden. Funderade först på att betala in allt på ett bräde, men räntan är så låg att det inte lönar sig. Kram!

    SvaraRadera
  6. Ja det är ju bara du och din kropp som kan bestämma hur du ska göra med sopporna. Du har if varit ENORMT duktig som klarat dig så länge utan att äta. Och att utan problem starta upp efter julen är också superbra gjort. Det jag kan tipsa dig om som blivit ett litet "problem" för mig är att äta inget pasta, ris, potatis innan du nått din målvikt. Iof för mig är det lite svårare att hålla sig borta från dessa eftersom de andra i familjen äter det, det är oftast "enklast" att äta det. Det är dock inge bra eftersom jag ska gå ner 5 kg till men jag försöker kämpa på och börja min sista kamp mot mina sista kilon ;-)

    Ja mitt nya mål ja, har du missat det? Fy på dig Lena *ler* det är ju att springa vårruset (5km) på mindre än 35 minuter den 18/5.

    Kraaaam på dig!

    PS! När det gäller ditt pladder så är det ju faktiskt upp till oss läsare om vi hinner/orkar läsa allt du skriver ;-)gör vi inte det så gör vi ju bara inte det *ler* jag läser det jag hinner så fortsätt pladdra på du.

    SvaraRadera
  7. Jag älskar ditt pladder så fortsätt gärna 300 inlägg till!!!
    Jag kommer ihåg när du firade att ha en 9:a och 8:a först på vågen!! Coolt till tusen, snart är det en 7:a!
    Jag gillar Maggans änglavingar....ska genast börja använda det ordet!

    kram o simma lugnt!

    SvaraRadera
  8. Tycker det låter som om du har koll och vet vad du gör. =) Mer än så kan jag nog inte säga.

    SvaraRadera
  9. Jag tycker att du har sunda funderingar och jag förstår även varför du funderar.

    Ja vi borde helt klart se till att försöka ta en liten fika i sommar iallafall innan jag ska på Madonna, vore kul att ses :-)

    Jag ska till läkaren imorgon och jag hoppas han sjukskriver mig hela veckan ut så jag får ordentlig kurering...

    kram

    SvaraRadera
  10. Hej igen! Blir bara mer och mer imponerad av dig. Du är så duktig!!! Håller med de andra och säger att din blogg är beroendeframkallande. Det är så spännande varje dag att läsa din blogg. Fortsätt så! Ha en skön kväll. Eva:)

    SvaraRadera
  11. Jag är bara inne på dag 19. Jag började i år på 92,5 (BMI 32,5) och gick ner lite bara av att ta mindre portioner. Men eftersom målvikten är satt till 65 kilo så skulle det ta alldeles för lång tid. Jag surfade runt och tänkte att kan andra klara av många veckor på enbart pulver så måste ju även jag klara av det. Men jag kör 8 veckor. Sen ska jag försiktigt börja med halvfart. Jag har inget Xtravaganza center där jag bor så jag kör helt på egen hand.
    /K

    SvaraRadera
  12. Hej Lena!
    Jag tycker som ovanstående att du verkar ha väldigt sunda tankar kring sopporna. Du har ju orkat köra i 22 veckor så inte så konstigt att du blivit lite less på smakerna! Å varit SÅÅ otroligt duktig, målmedveten och så motiverad att det smittar av sig!!
    Angående operationer så ser jag absoluti nget fel i de! Herregud, har man gått ner så pass mycket i vikt och om huden inte hängt med då e de klart att man vill kunna "njuta" av den kropp man faktiskt har fått! Jag skulle med kunna tänka mig bukplastik OM det skulle behövas, får väl se om huden fortsätter hänga med. Det e ju ingen rolig op men har man det att välja på eller att ha en massa "fladder" så e op ett jätte bra alternativ tyvker jag! Har man kämpat så hårt för att gå ner i vikt som du har så är det klart att man ska få känna sig "fin" oxå! Kram på dej!

    SvaraRadera
  13. Thean: Jag har inga problem att stå över ris och potatis. Pasta älskar jag, men är villig att stå över det också. Det gjorde jag när jag gick på halvfart i december. Jag lagar ju bara mat till mig själv, så jag slipper se andra som äter det varje dag. Jag hejjar på att du klarar de sista 5 kg!!
    Nej, jag har inte missat ditt mål att springa Vårruset, trodde du pratade om ett nytt viktmål som jag missat :) Det fixar du görlätt som vi säger här i Göteborg! Kramar

    Soulsister: Tackar :) Jag kommer också ihåg 9:an och 8:an och när jag gick till tvåsiffrigt var också stort. Men 7:an slår givetvis allt hittills :) Änglavingar var himla fint, jag får variera mellan det och min andra nya favvis Grevinnegardiner. Kram

    Sofia: Ja, det viktigaste är ju att jag vet vad jag gör :) Kram

    Linda: En fika vore kul!! Vill verkligen träffa er alla, ni betyder så mycket för mig! Då är vi smala som stickor båda två, tänk på det!! Lycka till hos läkaren! Kram

    Eva: Beroendeframkallande? Å vad smickrad jag blir :) Du anar inte! Jag lovar att fortsätta skriva. I med- och motgångar. Kram

    K: Dag 19 är väl inte fy skam? Du har lägre BMI än vad jag har, du är troligen mycket längre :) Jag har BMI 34,5 nu (började på skämmiga 50,2). Vilket pulver kör du? Lycka till! Kom gärna och skriv en kommentar då och då så att jag får reda på hur det går. Hejjar på dig!! Kram

    Jenny: Jag är inte less på smakerna än, dricker i stort sett bara persika och choklad-toffe och tycker fortfarande att de är väldigt goda. Men jag är less på att inte äta. Det blir liksom roligare när man äter. Man blir inte lika asocial. Underbart att höra att det smittar av sig! Det glädjer mig något så otroligt. Jag har varit fullt inställd på operationer ända sedan jag började. Jag tror inte man känner sig fin med en massa fladder och ärren bär man nog med stolthet. Jag är ju äldre än dig, så min hud är inte lika elastisk, och så har jag varit överviktig i 25 år. Kram

    SvaraRadera
  14. Du är grym Lena..är väll helt förståeligt att man börjar tappa aptiten på sopporna när man ätit/druckit dem så länge som du. Kanske dags att börja grilla mer kyckling snart? För som du sa så är det sååå gott=)

    Btw, jag gillar verkligen att läsa din blogg! Och jag är övertygad om att du kommer nå ditt slutresultat med galans!

    STOR KRAM

    SvaraRadera
  15. Anna: Kyckling... mmm... läska mig inte :) Det är härligt när ni andra är så övertygade om att jag skall klara detta, det går jag tillbaka och läser när jag tvivlar på mig själv!! Kram!!

    SvaraRadera
  16. Hej Lena!
    Jag kör Cambrigde. Jo, jag är längre än dig. Känner så väl igen din glädje när BMI gick under 30 :-). Jag var superglad då jag med. Nu har det varit en seg vecka. Vågen gick t.o.m. på +! Trots att jag inte har fuskat. Mitt nästa mål är givetvis att vikten ska börja med en 7:a men det dröjer kanske en vecka till.
    Klart att du ska operera bort hänget. Det blir ju mycket hud "över" när du har minskat så mycket i vikt.
    Kram K

    SvaraRadera
  17. K: Jag är inte under 30 än, det är 11 kg ca kvar dit... Lycka till med nästa vecka, hoppas det vänder! Kram

    SvaraRadera
  18. Åh, jag fick för mig att du hade kommit under BMI 30. Har väl blandat ihop din blogg med någon annan (jag har läst massor av bloggar den senaste tiden). Men du kommer snart fixa den gränsen! Du är en riktig kämpe! Jag tycker att du är enormt duktig ska du veta. Jag inspireras av dig och det håller min motivation uppe. Kan du fixa det så kan jag.

    Kram K

    SvaraRadera