Vem är jag att klaga?

Gomorron. Det känns verkligen att man går upp en timme tidigare än normalt, det hade inte varit helt fel att sova lite till... Antar att de flesta är lite trötta idag.

Igår tänkte jag mycket på Linda. Linda är en ung mamma som just nu inte alls mår bra, hon drabbades av inflammatorisk bröstcancer i slutet av 2009, som nu har spridit sig till lever, skelett och hjärna. Jag mötte ju henne på förra årets Rosa Bandet gala.

Det blir så mycket mer verkligt när man har mött personen man läser om. Jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig hur hon eller hennes familj har det nu. Vem är jag att klaga på att jag inte går ner/går ner tillräckligt fort? Det är ju så man skäms! Jag är den förste att erkänna att jag är rädd för döden. Kanske inte min egen, i alla fall inte om det går fort, men mina närmaste. Jag är livrädd för att någon av dem skall dö. Det är precis som om tankarna bara tar stopp, jag kan inte ens föreställa mig hur det blir när t.ex. mina föräldrar inte finns mer. Gå in på Lindas blogg (länk ovan) och skicka henne lite positiva tankar! Hon orkar inte skriva själv nu utan det är bästisten Magdalena som skriver.

Gårdagen innebar annars en massa tvättande, hann med 4 maskiner så de gick i ett, röjande, plockande och ordnande. Betalning av räkningar hanns också med. På morgonen hände något konstigt. Jag märkte att varje gång jag satte på lampan ovanför fläkten så gick mikron igång lite snabbt. Lite läskigt faktiskt, var det mikron eller kontakten det var fel på? Skulle den bli strömförande? Ringde kollegan som är elutbildad, men han var upptagen med att fira yngsta sonens 2-årsdag, så han svarade inte. Ringde pappa, visste att de satt i en bil med sina bästa vänner på väg upp till Sälen. Mannen i den familjen, R, är en hejare på det mesta. Han rådde mig att inte använda mikron i det uttaget, utan testa i ett annat. Så här blev det då:

Lite opraktiskt i längden, kände mig som betjänten i Grevinnan och betjänten när jag tog stora steg över sladden. Jag skall ringa till fastis idag så får de komma och kolla på uttaget. Jag får dock vänta tills efter lunch för det är dumt att de kommer samtidigt som städarna är här. Fram tills de kommer så får jag väl ha det kopplat så här, klarar mig inte utan min mikro! All min mat (den som skall ätas varm) kommer ju direkt från frysen...

Idag blir det träning för sista gången på Elixia, på onsdag köper jag äntligen mitt kort på Åby. I morgon skall jag med lillasyster på födelsedagsmiddag på På hörnet, där vi var förra året. Nu är det ju ett tag sedan hon fyllde år (7/2), men bättre sent än aldrig.

Hoppas ni får en bra måndag. Själv tänker jag anstränga mig för att inte somna med näsan i tangentbordet. Tur att jag inte är lik mamma i det avseendet, det är inte bara en gång hon har gjort det. Man får tydligen väldigt roliga mönster i pannan och på näsan av det!