måndag 28 mars 2011

Vem är jag att klaga?

Gomorron. Det känns verkligen att man går upp en timme tidigare än normalt, det hade inte varit helt fel att sova lite till... Antar att de flesta är lite trötta idag.

Igår tänkte jag mycket på Linda. Linda är en ung mamma som just nu inte alls mår bra, hon drabbades av inflammatorisk bröstcancer i slutet av 2009, som nu har spridit sig till lever, skelett och hjärna. Jag mötte ju henne på förra årets Rosa Bandet gala.


Det blir så mycket mer verkligt när man har mött personen man läser om. Jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig hur hon eller hennes familj har det nu. Vem är jag att klaga på att jag inte går ner/går ner tillräckligt fort? Det är ju så man skäms! Jag är den förste att erkänna att jag är rädd för döden. Kanske inte min egen, i alla fall inte om det går fort, men mina närmaste. Jag är livrädd för att någon av dem skall dö. Det är precis som om tankarna bara tar stopp, jag kan inte ens föreställa mig hur det blir när t.ex. mina föräldrar inte finns mer. Gå in på Lindas blogg (länk ovan) och skicka henne lite positiva tankar! Hon orkar inte skriva själv nu utan det är bästisten Magdalena som skriver.

Gårdagen innebar annars en massa tvättande, hann med 4 maskiner så de gick i ett, röjande, plockande och ordnande. Betalning av räkningar hanns också med. På morgonen hände något konstigt. Jag märkte att varje gång jag satte på lampan ovanför fläkten så gick mikron igång lite snabbt. Lite läskigt faktiskt, var det mikron eller kontakten det var fel på? Skulle den bli strömförande? Ringde kollegan som är elutbildad, men han var upptagen med att fira yngsta sonens 2-årsdag, så han svarade inte. Ringde pappa, visste att de satt i en bil med sina bästa vänner på väg upp till Sälen. Mannen i den familjen, R, är en hejare på det mesta. Han rådde mig att inte använda mikron i det uttaget, utan testa i ett annat. Så här blev det då:


Lite opraktiskt i längden, kände mig som betjänten i Grevinnan och betjänten när jag tog stora steg över sladden. Jag skall ringa till fastis idag så får de komma och kolla på uttaget. Jag får dock vänta tills efter lunch för det är dumt att de kommer samtidigt som städarna är här. Fram tills de kommer så får jag väl ha det kopplat så här, klarar mig inte utan min mikro! All min mat (den som skall ätas varm) kommer ju direkt från frysen...

Idag blir det träning för sista gången på Elixia, på onsdag köper jag äntligen mitt kort på Åby. I morgon skall jag med lillasyster på födelsedagsmiddag på På hörnet, där vi var förra året. Nu är det ju ett tag sedan hon fyllde år (7/2), men bättre sent än aldrig.

Hoppas ni får en bra måndag. Själv tänker jag anstränga mig för att inte somna med näsan i tangentbordet. Tur att jag inte är lik mamma i det avseendet, det är inte bara en gång hon har gjort det. Man får tydligen väldigt roliga mönster i pannan och på näsan av det!

8 kommentarer:

  1. Jag klarar inte av att läsa Lindas blogg, det är för nära min egen ångest.
    Det är bra att få perspektiv och distans på sitt eget liv ibland.

    Ha en fin dag
    kram

    SvaraRadera
  2. Nää, du har så rätt. Det känns som allt man själv känner är problem och skit bara är en droppe i havet...
    Önskar all styrka till Linda. <3

    SvaraRadera
  3. Men du, jag kom på en helt annan sak som jag skulle fråga dig.
    Jag var inne och läste din kommentar hos Mona (*haha*) och undrade lite om hur du får till den där statistiken, är det genom Google Analytics eller?
    Hur har du gjort det rent tekniskt? (Jag tänkte att det var bättre att fråga dig än Mona. ;))

    SvaraRadera
  4. Tack!!! Jag fattar inte HUR jag har kunnat missa hela den fliken?! *haha*
    Tur det finns andra som ser, när jag INTE gör det.
    Tack igen!

    SvaraRadera
  5. Låter lite farligt när maskinerna startar utan att man vill det

    SvaraRadera
  6. Nä vem är jag att klaga...jag håller med. Min smärta blir väldigt liten när jag jämnför med min systers - som misste sin man i cancer för snart ett år sen. Två barn misste sin pappa. Min bästa vän misste sin svägerska för bara två månader sen i bröstcancer. Världen blir aldrig densamma igen... Läste i Lindas blogg och blev oerhört berörd och jag slås återigen av känslan att livet är verkligen inte rättvist. Nånstans...

    Ha en fin dag du med vännen!!
    Kramen
    i

    SvaraRadera
  7. Kul med mys med syrran....hälsa så gott och ha det riktigt kul!

    Ha det bra Lena!

    Kati

    SvaraRadera
  8. Katarina: Kan förstå det. Massa kramar!!

    M: En droppe i havet eller en fjärt i rymden är precis som det känns...

    Som jag svarade på din blogg så ser jag hur folk kommer till mig och vad de söker på via Feedjit (längst ner på sidan av min blogg). Antalet besökare är en annan statistik-grej från susnet. Sen finns ju också bloggers inbyggda statistik som du uppenbarligen inte hittat än :) Kul att vara till hjälp :) Kram

    Christer: Sånt man inte fattar skall man hålla sig borta från. Eftersom jag inte fattar varför mikron startar när jag sätter på lampan vid fläkten är det bäst att itne ha den kopplad i det uttaget... fastis kom aldrig igår, får se om de kommer idag!

    Inger: Du har ju det på nära håll, så då är det väl ännu lättare att tänka att man inte skall klaga när det finns folk så nära som har det värre. Man behöver perspektiv ibland när man bara tycker synd om sig själv! Kram

    SvaraRadera