Gomorron. Nu är det äntligen fredag igen! Jag älskar känslan när jag går hem från jobbet en fredagseftermiddag och vet att jag har en hel helg framför mig. Bäst gillar jag de helgerna där jag inte har några planer alls, fast ibland har jag ju något riktigt roligt att se fram emot, då är det bra det också. Men själva fredagskvällen är på något sätt "helig". Jag gillar inte alls att ha planer på fredagskvällen...
Denna helgen är en sån helg, alltså en utan planer. Jag får se vad jag hittar på. Om vädret är OK så vill jag ta en lång promenad i Änggårdsbergen, det var ett tag sedan nu. Kanske ett besök på gymmet nu när axeln visat sig hålla för våtvästträning. Jag får se helt enkelt.
I onsdags morse när jag satte på datorn möttes jag av en kommentar som gjorde mig så fruktansvärt ledsen (se förra inlägget). Att skriva anonymt och alltså inte ens våga skriva ut sitt förnamn och sen trycka ner en person i skorna så fullständigt tycker jag var väldigt fegt. Jag är så himla bra själv på att tala om för mig att jag är kass och värdelös och behöver inte "hjälp" av någon annan att göra det. Om jag nu stör denna personen så förbannat mycket att det rättfärdigar en sådan kommentar, varför slutar hen inte att läsa min blogg då? Jag förstår mig inte på sådana människor.
Effekten blev i alla fall att jag har varit väldigt ledsen de senaste dagarna. Jag tappade lusten till allt. Tack för den. Jag skriver inte allt i denna bloggen, jag har faktiskt ett liv utanför bloggen. För det mesta är jag väldigt nöjd med mitt liv. Nej, här sitter jag och förklarar mig, det var ju just det jag inte ville. Slut på det.
Nu har jag glott på skärmen i 5 minuter och undrat vad jag skall skriva. Det är så mycket jag inte kan skriva om, och nu "får" jag dessutom inte skriva om hur det går viktmässigt eller matmässigt. Så då får jag väl önska er en trevlig fredag då. Får se när jag återkommer.
Denna helgen är en sån helg, alltså en utan planer. Jag får se vad jag hittar på. Om vädret är OK så vill jag ta en lång promenad i Änggårdsbergen, det var ett tag sedan nu. Kanske ett besök på gymmet nu när axeln visat sig hålla för våtvästträning. Jag får se helt enkelt.
I onsdags morse när jag satte på datorn möttes jag av en kommentar som gjorde mig så fruktansvärt ledsen (se förra inlägget). Att skriva anonymt och alltså inte ens våga skriva ut sitt förnamn och sen trycka ner en person i skorna så fullständigt tycker jag var väldigt fegt. Jag är så himla bra själv på att tala om för mig att jag är kass och värdelös och behöver inte "hjälp" av någon annan att göra det. Om jag nu stör denna personen så förbannat mycket att det rättfärdigar en sådan kommentar, varför slutar hen inte att läsa min blogg då? Jag förstår mig inte på sådana människor.
Effekten blev i alla fall att jag har varit väldigt ledsen de senaste dagarna. Jag tappade lusten till allt. Tack för den. Jag skriver inte allt i denna bloggen, jag har faktiskt ett liv utanför bloggen. För det mesta är jag väldigt nöjd med mitt liv. Nej, här sitter jag och förklarar mig, det var ju just det jag inte ville. Slut på det.
Nu har jag glott på skärmen i 5 minuter och undrat vad jag skall skriva. Det är så mycket jag inte kan skriva om, och nu "får" jag dessutom inte skriva om hur det går viktmässigt eller matmässigt. Så då får jag väl önska er en trevlig fredag då. Får se när jag återkommer.